Det tog bara 9 år…

… innan den där sanna träningsglädjen infann sig igen. Den där träningsglädjen som gör att man längtar till nästa träningspass. Den där träningsglädjen som försvann tillsammans med Segra.

Visst har jag haft glimtar innan. Visst har jag kommit från träningspass hög av alla må-bra-hormoner som är i omlopp efter ett lyckat pass. Men jag har trots det haft väldigt svårt för att motivera mig till nästa träningspass.

På sistone har jag märkt att jag blivit gladare och gladare av den träning jag gör – både med Elit och Vega. Jag lever på känslan länge och ser fram emot nästa träningspass. Det är helt underbart! Att hitta den del av mig själv som jag nästan trodde var borta för alltid.

Nu är det semester och träningsmotivationen är på topp. Just nu tränar vi riktigt mycket. Det var längesedan jag faktiskt kunde säga så. Vega är den som får köra mest pass just nu, men även Elit får jobba en hel del och Vinna får lattja lite då och då mellan varven också.

Vega går väldigt bra i det mesta just nu och Elit är vansinnigt rolig att träna brukslydnad med. Hon får mig alltid att le stort på lydnadsplanen. Hon verkligen strålar av glädje när hon kör lydnad… förutom när jag säger att hon gjorde något jättedåligt och tycker att vi ska göra om. Då skäller hon ut mig efter noter, haha. Som en lång harang av svordomar liksom.

Annonser

Fantastiskt avslut

I förrgår körde jag och Elit vårt sista agilitylopp på tävling. Att få sluta vår agilitykarriär med ett felfritt lopp på Agility-SM var en fantastisk känsla och det var en mycket rörd Emelie som kom i mål med Elit. Och extra varm i hjärtat blev jag efteråt när jag tittade på filmen och fick höra min älskade lilla dotter Tuva, 4,5 år, heja så fint på oss när vi sprang.

Nu blir det enbart satsning på tävling i bruks med Elit och i övrigt lite lattjo träning här hemma med lydnad och agility på hobbynivå.

Jag var inte ett dugg sugen på att åka på SM innan jag åkte, men nu så här i efterhand känns det så himla bra. Vi avslutade på ett fint sätt och med känslan på topp. Jag fick se fantastisk agility, se Hanna och Zuki ta hem guldet i large och Ida och Elits kullsyster Nessie ta hem ett brons i lag.

Nu är jag full av pepp för att faktiskt ta mer tag i Vega’s agilityträning. Så nu har jag skrivit upp några viktiga punkter i hennes träning att komma ihåg och har gjort månadsmål för agility för Juli månad. Idag får Elit en vilodag och Vega’s SM-satsning börjar. Förhoppningsvis står vi på startlinjen på SM om några år. Det ska bli så roligt!

Mot framtiden

För första gången sedan jag bytte till wordpress för många år sedan har jag nu bytt tema och heder. Sheltiesarna finns ju inte kvar längre, men jag vill njuta av Vinnas kloka blick ett tag till medan hon ännu finns hos mig. Så fick det bli.

Det har gått nästan en månad sedan jag bloggade senast. Vega har nu fått ytterligare ett officiellt resultat: HD A, ED 0. Jippi!!!

Vi jobbar på mot en start i lägre klass spår till hösten. Vi har testat ett par kilometerlånga spår, och det har inte varit några problem med längden. Jag vill dock lägga ett antal spår till med henne innan jag känner mig mer säker med henne i spåret. Hon är fenomenal på apporterna. Missar väldigt sällan en apport och då använder jag mig ändå mestadels av mörka minipinnar som bara är 1 cm tjocka. Spårsäkerheten börjar bli riktigt fin den också, men hon kan fortfarande någon gång ibland testa att följa något annat spår och hon gör det väldigt obemärkt.

På sistone har vi även mest kört uppletande av spår i ruta, istället för direktpåsläpp. Hon verkar ha en bra fallenhet för att hitta spåret och välja rätt håll än så länge, men vi får se hur det utvecklar sig.

Lydnadsmomenten för lägre klass börjar komma ihop sig ganska bra. Krypet har vi nu i dagarna kommit upp i tävlingslängd på. De få gånger jag tränat hoppet har det funkat hyfsat bra, men det behöver såklart bli säkrare. Framförgåendet känns rätt säkert, även om det var ett bra tag sedan vi gjorde det nu.

Eftersom lägremomenten börjar kännas hyfsat bra har vi börjat jobba lite mer på högreklassens moment. Där är det framförallt framåtsändandet vi har satt igång med, och det känns redan väldigt bra. Skallet har vi påbörjat, men eftersom hon är ganska svår att få ljud på när hon går in i arbetsfokus är det här ett moment vi kommer få lägga ganska mycket tid på tror jag. Inkallande med ställande har också påbörjats, likaså även metallapport och tungapport.

Uppletandet har vi precis tagit upp igen och hon kom ihåg precis vad det handlade om, vilket förvånade mig eftersom vi mest har kört spår på sistone.

Platsliggningen utan hakan i marken har vi gjort litegrann och hon har legat flera 5 minuters platsliggningar här hemma utan problem. Jag behöver dock träna det här momentet mycket mer. Både på andra ställen, med andra hundar och med hakan i marken. Och framförallt: med skott! Vi har inte heller påbörjat budföring med skott, så det är något vi måste ta tag i illa kvickt.

Jag tänker mig start i lägre klass spår i september med Vega. Skulle det gå bra och vi kommer med på tävlingar, så kanske kanske jag även satsar på att försöka hinna komma ut i högre klass under hösten. Vi får se. Mer troligt blir det till våren.

Jag tror däremot att jag kommer flytta fram agilitydebuten till hösten också, istället för nästa år som jag hade tänkt. Vi har nyss satt igång med slalom och har börjat träna agility överlag lite mer. Nu när allt såg fint ut på röntgen vågar jag göra lite mer på den här fronten.

I samband med alla tävlingsplaner med Vega har jag till slut bestämt mig för att pensionera Elit från agility efter SM eller till hösten. Hon kommer kanske få gästspela på en och annan tävling, men det är slutsatsat med henne där nu. Vi tränar agility för att hon tycker att det är kul, men jag kommer inte tävlingssatsa. Hon kommer däremot få tävla bruks istället och vi jobbar mot en debut i elitspår. De flesta lydnadsmomenten börjar komma ihop sig hyfsat bra, men vi behöver få upp lite mer spårkondis och fortsätta jobba på uppletandet, som hon har lite svårt för.

I övrigt längtar jag tills fåren kommer så att de kan beta i ordning djungeln i fårhagen och jag och Vega äntligen kan komma igång med vallningen. Och vi får ju inte glömma det mest spännande som händer härnäst: På torsdag styrs kosan mot Tyskland för att träffa Nicole igen och för att äntligen få träffa lilla Aska, som vi tar med oss hem. Lilla Aska ska få flytta in hos mina föräldrar.

Aska är den lilla blå som ligger ner

Tappad motivation

Jag har vansinnigt svårt att motivera mig i agilityträningen med Elit för tillfället. Jag har satt igång agilityträningen med Vega lite mer nu och kontrasterna blir lite för stora för att jag ska hitta mitt engagemang med Elit just nu. Jag anmälde mig till SM häromdagen för att försöka hitta lite mer motivation, men icke. Hon är vansinnigt rolig att träna med, min Elit också, men jag känner mig lite frustrerad i en del agilitysituationer där det känns som att jag får stå och vänta på henne i en halv evighet, när jag nyss körde Pluppy på samma kombination och hon swischade fram som ingenting igenom svängarna. Får försöka strukturera upp mig lite med Elit helt enkelt, så kanske det blir lättare att hitta mål och mening med träningen.

Olika personligheter i träning

Igår hade jag en obokad tid efter mina privatlektioner, så jag valde att roffa åt mig den till träning istället för att avboka. Pappa var på möte, så mamma kom och mötte upp i träningshallen. Perfekt med lite hjälp till kommendering, störningsträning och någon som tittar hur det ser ut.

Hade bara med mig Elit och Vega den här gången. De är så roliga att jobba med bägge två och jag lämnade träningen med ett stort leende. Bägge två älskar att träna och skulle nog kunna göra vad som helst för mig. De älskar som sagt träningen bägge två, men de är så otroligt olika att jobba med. Elit ÄLSKAR lydnad. Allt är bara så lattjolattjolajbans och det häftigaste och roligaste som finns. Världens bästa LEK liksom. Hon gör allt med världens största leende och det är hopp och skutt så fort det vankas träning.

Vega tycker att det är ett superkul ARBETE. Man skojar liksom inte bort träningen hur som helst. Det är på allvar och man ska vara koncentrerad och göra rätt. Man ger alltid allt man har på ett korrekt sätt, vare sig det gäller att springa fort eller gå lugnt. Det är inget att hetsa upp sig överdrivet för, det är bara väldigt häftig träning. Ett viktigt jobb som man är bäst i världen på. Och man kan tydligen få godis och leksaker när man gör det.

Bägge två är roliga att jobba med och bägge varianter har sin charm. Vega lär sig lite snabbare eftersom hon tänker efter lite mer först så att säga, medan Elit bara gör. Elit gör alltid så att jag startar träningen med ett stort leende innan jag ens har hunnit sätta igång. Det går inte annat när man ser hennes uppenbara entusiasm innan vi ens har börjat. Vega gör alltid så att jag lämnar träningen med ett lika stort leende. Vilken tur jag har som har så härligt roliga rödnäsor att jobba med. Vinna tränar inte så mycket längre. Hon är nöjd med promenader, lek och lite småtrix lite då och då numera. Men Vinna är så klart som alltid fantastisk hon också.

Mål och planer för 2019

Det var väldigt länge sedan jag satt och skrev ner mina mål för kommande år. Så jag tänkte att det var dags att göra det nu igen. Hmm… då ska vi se här…

Elit:

  • Godkänd Elitklass spår.
  • Ta oss till final på Agility-SM.
  • Kanske försöka kvala till SM 2020, dvs vårt 5:e SM tillsammans. Om tid och ork finns.

Elit blir 8 år snart. Det här kommande året kommer vi fortsätta har roligt tillsammans ute på banorna, men jag tror faktiskt inte att jag kommer satsa så hårt med henne. Vi har haft ett helt fantastiskt år i år med två championat, SM-deltagande, kval till nästa år SM, rasfestivalmedaljörer, rasmästare i bruks och uppflytt till elit spår. Det känns lite svårslaget och jag känner mig faktiskt ganska nöjd med vad vi har presterat tillsammans. Eftersom Elit och Vega kommer tävla i olika grenar/klasser kommer jag behöva dela upp tävlingarna lite mer mellan dem och får därför välja bort en del. Den här gången kommer det bli Elits tävlingar som får väljas bort.

Vega:

  • Göra MH och röntgas.
  • Debutera i appell spår.
  • Bli uppflyttad till lägre klass spår.
  • Starta lägre klass spår
  • Bli uppflyttad till högre klass spår.
  • Starta startklass lydnad.
  • Bli uppflyttad till lydnadsklass 1
  • Fortsätta vallträningen och starta Started på anka och får.
  • Eventuellt kroppsvallarnas anlagstest
  • Trickträning: Behöver verkligen göra mer av detta. 20 trick ska läras in ordentligt.
  • Åka på kurser tillsammans.
  • Fortsätta agilityträningen.

Det här kommer förhoppningsvis bli ett spännande år för mig och Vega. En massa spännande debuter att se fram emot. Det här ska bli så kul!

Vinna:

  • Hänga med på många promenader.
  • Tränas lite då och då när hon är sugen på det.
  • Många mysstunder.

Emelie:

  • Få ännu mer disciplin när det gäller träningen av hundarna och satsa mer på konditions- och styrketräning av dem (och mig).
  • Förbättra kondis och styrka. Följa min plan i min bullet journal och jobba ikapp mig där.
  • Försöka få lite mer liv i bloggen. Målet är minst 50 publicerade blogginlägg 2019.
  • Arrangera någon träning för extern instruktör på Vinna Hundcenter.
  • Hitta fler vallmöjligheter.
  • Starta upp onlineträningstips.


Årsresumé

Vilket år vi har haft. Min första spontana tanke när det gäller 2018 är ”Vilket fantastiskt år!”. Men tänker jag efter har det såklart varit en del motgångar också, framförallt i början av året. Det började ju mindre roligt med vattkoppor på mig, som gjorde att vi fick ställa in Maltaresan som vi hade sett fram emot och jag missade även My Dog. Sedan gick tiken i den femte kullen jag väntat på tom. Fem kullar i rad som det inte blir något av och jag kände mig ganska uppgiven just då. Under våren var jag även tvungen att ta det svåra beslutet att låta Mira somna in då hon fick en stroke. Andra mindre roliga saker som hände under året var när Vinna gick i pension, Key gjorde ett fint MH men visade sig sedan ha sacralisation som gav henne HD C och alla avelsplaner grusades ännu en gång. Under sommaren när jag var med om en bilolycka på väg till sista dagen på HulaHopp. Jag blev påkörd bakifrån så kraftigt när jag stod vid en T-korsning och väntade på att få köra ut att draget på bilen blev helt intryckt. Men jag är glad över att både jag och hundarna ändå klarade oss förhållandevis bra.

I övrigt HAR det dock faktiskt varit ett helt fantastiskt och ganska händelserikt år. Höjdpunkter:

  • Elit och jag kvalade till Rasfestivalen och kom där 3:a i hård konkurrens trots extremt ringrostiga.
  • Elit blev Rallylydnadschampion under våren
  • Vinna gjorde kvalificerade rundor i Mästarklass men jag sjabblade bort championatet på hennes sista tävling, när jag slutade en språngsträcka något för sent.
  • Lilla Vega föddes på Alla Hjärtans Dag.
  • Jag var observatör på vallclinic på Orust för Billie Richardson.
  • Vi åkte till USA för att hämta Vega och var med om många äventyr, så som t ex Disney World, möte med alligator och det bästa av allt: möttes av en glad och framåt liten Vega. Jag hade varit så nervös innan för vad det egentligen var för valp jag skulle möta, med tanke på att hon kanske inte riktigt är uppvuxen under de här första viktiga månaderna på ett sätt som jag annars egentligen hade valt och önskat.
  • Vi blev uppgraderade på flygresan hem eftersom personalen på flygplatsen förälskade sig så i Vega, som slog på charmen rejält.
  • Vega landade i Sverige och jag kunde knappast vara mer nöjd med henne. ÄNTLIGEN fick jag börja med valpträning igen! Som jag har längtat!
  • Norrlandstripp med SM i agility, härlig miljö och kul tävling i Kalix där Elit och jag tog hela 5 SM-pinnar på 6 lopp. Elit blev då även agilitychampion och tog hoppcert.
  • Elit tog sista SM-pinnen på HulaHopp och kvalade därmed till SM 2019 redan i juli.
  • Elit och jag ställde upp på Rasmästerskapet i bruks spår och lyckades där vinna Högre klass och bli uppflyttade till Elitklass.
  • Elit och jag har gjort 41% felfria lopp under 2018.
  • VM i Kristianstad med fina vänner.
  • Vallträningar med Vega med nya och nygamla bekantskaper.
  • En hel massa roliga träningar med Elit och Vega och litegrann med pensionären Vinna.
  • En hel del renovering av hemmet. Staketet flyttades och målades om. Huset har fått ny fasad och nya fönster. Två rum har renoverats inne.
  • Nytt samarbete genom Jami Hundsport. Jag tackar så mycket för allt fint jag har fått.
  • Våra distansutbildningar på Royal Dog Education lanserades och gjorde succé.

Jag ser fram emot 2019 och tror att det kommer bli ett helt fantastiskt roligt år det också. Jag är lite orolig för Vinna; hur länge till hon kommer hänga med. Jag får ångest och det hugger i hjärtat bara jag tänker på att hennes saga börjar gå mot sitt slut. Men än så länge hänger hon piggt med.