Motionera Elit

Elit gör inte många knop på promenaderna. Hon traskar mest lugnt efter i mina fotspår. Tigger lite godis ibland. Går kanske lite fot. Nosar lite. Skuttar möjligtvis efter Vinna och Vega några steg, men inte så mycket mer än så.

Så de senaste dagarna har jag tagit med mig en pipleksak ut på promenaderna. När vi har gått en stund ger jag pipleksaken till Vega och då blir det minsann fart på Elit. Då kan hon fara runt efter Vega en bra stund. Himla smidigt sätt för mig att motionera Elit lite bättre på och få ut mer av promenaderna. Och till på köpet får Vinna och Vega springa ännu lite mer.

Helgen som var

Jag är ju väldigt partisk, men jag tycker att hon har blivit riktigt fin 😍

De tre senaste dagarna har gått i ett känns det som. I fredags åkte jag, Elit, Vinna och Vega till Göteborgs Hundarena. Det var dags för certifiering av några elever. Det gick jättefint och våra elever fick väldigt trevliga utvärderingar av kursdeltagarna, så det kändes bra.

När certifieringen var klar var det dags för möte, och sedan skulle en del material filmas till våra utbildningar. Där fick Elit rycka in. Det är ändå fantastiskt att se att moment som vi en gång tränade in ganska bra, men inte kört mer än kanske 3 gånger de senaste 5 åren, trots det faktiskt satt hyfsat bra. Vittringen till exempel var jag supernöjd med hur hon jobbade. Haha, jag fick ju till och med leta en kort stund i huvudet efter vilket kommando jag använde till det momentet, när det var dags att skicka henne.

Sedan fick Vega komma ut för träning i några få minuter medan Frida studerade hennes rörelser. Min kollega Frida utbildar sig till canineopat och fick låna Vega för att öva sig på. Win-win för oss alla. Hon gick igenom Vega’s struktur, rörelser och muskulatur med mig. Vega fick en ordentlig genomgång och en skön massagestund där hon stensomnade. Bättre betyg än så kan man knappast få, när hunden blir så trygg att hon somnar så hårt att hon inte ens märker när man är klar och man får väcka henne. Det var Vega’s första gång med massage så det var ju en toppen första erfarenhet. Summa summarum av genomgången så har hon en väldigt sund struktur, är mjuk och följsam i kroppen, hade några småskavanker muskulärt, så som alla hundar har, men de släppte direkt när de jobbades igenom. Skönt för mig att få höra eftersom man ibland går och inbillar sig att det kanske kan vara något fel.

I lördags och söndags åkte jag till Götene BK för att hålla kurs i inlärning/klickerträning. Första dagen skulle det vara för mer oerfarna deltagare i klickerträning och andra dagen för sådana som kommit lite längre. Det var dock ganska blandat och en del av de som var med på lördagen var även med på söndagen. Vilket härligt gäng det var att hålla kurs för. Mycket frågor och diskussioner och det var roligt med så stor variation på deltagarna i vad de gjorde med sina hundar. Alltifrån vardagslydnad, till agility, till bruks. Det var dessutom första gången jag haft så många rapportmänniskor med på samma kurs. Kul!

Lilla Vega fick följa med mig den här helgen och vara min medhjälpare när jag behövde visa något. Det är första gången hon har fått följa med på en sådan här heldagskurs och dessutom utan de andra två rödnäsorna. Jag är så glad över vilken toppenmedhjälpare hon visade sig vara. Låg snällt och vilade när inget hände. När jag behövde visa något med henne ställde hon glatt upp med stort fokus på uppgiften och sedan när jag var klar gick hon snällt och lade sig igen. På rasterna fick hon vandra runt i kurslokalen lite som hon ville och hon passade då på att mingla lite med folk, pyssla med leksaker eller ligga på rygg i mitt knä och mysa. Hon är enkel att tycka om, min lilla Vega, och hon charmade som vanligt in sig hos ganska många.

Efter kursen båda dagarna passade vi på att låna både lydnadsplanen och agilityplanen för lite träning. Båda dagarnas träning lämnade jag så där fånigt glad och kär i min lilla hund. Vilken pärla hon är!

Utöver promenad idag blir det nog vila för oss alla. Med allt som var förra veckan med förkylning, skadad armbåge och mycket jobb känner jag mig ganska slutkörd och mina utslag löper amok för fullt. Så idag blir det återhämtning som gäller. Men även om det känns segt och tungt i kroppen just nu känner jag mig ändå lätt och glad i sinnet. Det är alltid en skön känsla.

Bruksdag

Idag tog jag med mig rödnäsorna och for iväg till skogen. Uppletande och spår stod på schemat. Och vilken skön känsla jag lämnade skogen med! 4 skick, 4 föremål med både Vega och Elit i uppletandet. Riktigt fint jobbat av bägge två. Bästa uppletandet Elit har gjort tror jag. Det var nog nyttigt att få sitta uppbunden och få se när Vega jobbade först. Även lilla Vinna fick leta föremål.

Spåren gick även de så himla bra med bägge två. Vega var först ut igen. Ut i rutan utan att tveka, fin analys när hon hittade spåret och iväg i rätt riktning utan att tveka. Sedan hade hon ett väldigt säkert och fint spårarbete där alla klurigheter klarades utan minsta tvekan. Hon börjar kännas riktigt säker i spåret nu faktiskt. Kul!

Elits spårupptag lämnade mig smått lyrisk. Hon letade snabbt upp spåret, men ”BAKSPÅR” tänkte jag. Hon tog spåret och fel håll och följde det kanske 5-7 m, stannade, funderade och kikade lite och så plötsligt VÄNDER hon på egen hand och tar upp spåret åt rätt håll istället. Halleluja! Därefter ett riktigt fint spårarbete hela vägen.

Så himla bra skogsarbete. Så otroligt kul! Det var värt allt slit med förberedelser med spårläggning och vallande av uppletanderuta. Sånt där som jag tycker är vansinnigt tråkigt. Det som däremot inte är tråkigt är när man sedan släpper ut hunden i spåret eller uppletande och får se dem jobba.

Lite av uppletande och spår med Vega:

Ett skick på uppletandet och spårpåsläppet med Elit:

Och så Vinna när hon letar föremål ❤️

Det tog bara 9 år…

… innan den där sanna träningsglädjen infann sig igen. Den där träningsglädjen som gör att man längtar till nästa träningspass. Den där träningsglädjen som försvann tillsammans med Segra.

Visst har jag haft glimtar innan. Visst har jag kommit från träningspass hög av alla må-bra-hormoner som är i omlopp efter ett lyckat pass. Men jag har trots det haft väldigt svårt för att motivera mig till nästa träningspass.

På sistone har jag märkt att jag blivit gladare och gladare av den träning jag gör – både med Elit och Vega. Jag lever på känslan länge och ser fram emot nästa träningspass. Det är helt underbart! Att hitta den del av mig själv som jag nästan trodde var borta för alltid.

Nu är det semester och träningsmotivationen är på topp. Just nu tränar vi riktigt mycket. Det var längesedan jag faktiskt kunde säga så. Vega är den som får köra mest pass just nu, men även Elit får jobba en hel del och Vinna får lattja lite då och då mellan varven också.

Vega går väldigt bra i det mesta just nu och Elit är vansinnigt rolig att träna brukslydnad med. Hon får mig alltid att le stort på lydnadsplanen. Hon verkligen strålar av glädje när hon kör lydnad… förutom när jag säger att hon gjorde något jättedåligt och tycker att vi ska göra om. Då skäller hon ut mig efter noter, haha. Som en lång harang av svordomar liksom.

Fantastiskt avslut

I förrgår körde jag och Elit vårt sista agilitylopp på tävling. Att få sluta vår agilitykarriär med ett felfritt lopp på Agility-SM var en fantastisk känsla och det var en mycket rörd Emelie som kom i mål med Elit. Och extra varm i hjärtat blev jag efteråt när jag tittade på filmen och fick höra min älskade lilla dotter Tuva, 4,5 år, heja så fint på oss när vi sprang.

Nu blir det enbart satsning på tävling i bruks med Elit och i övrigt lite lattjo träning här hemma med lydnad och agility på hobbynivå.

Jag var inte ett dugg sugen på att åka på SM innan jag åkte, men nu så här i efterhand känns det så himla bra. Vi avslutade på ett fint sätt och med känslan på topp. Jag fick se fantastisk agility, se Hanna och Zuki ta hem guldet i large och Ida och Elits kullsyster Nessie ta hem ett brons i lag.

Nu är jag full av pepp för att faktiskt ta mer tag i Vega’s agilityträning. Så nu har jag skrivit upp några viktiga punkter i hennes träning att komma ihåg och har gjort månadsmål för agility för Juli månad. Idag får Elit en vilodag och Vega’s SM-satsning börjar. Förhoppningsvis står vi på startlinjen på SM om några år. Det ska bli så roligt!

Mot framtiden

För första gången sedan jag bytte till wordpress för många år sedan har jag nu bytt tema och heder. Sheltiesarna finns ju inte kvar längre, men jag vill njuta av Vinnas kloka blick ett tag till medan hon ännu finns hos mig. Så fick det bli.

Det har gått nästan en månad sedan jag bloggade senast. Vega har nu fått ytterligare ett officiellt resultat: HD A, ED 0. Jippi!!!

Vi jobbar på mot en start i lägre klass spår till hösten. Vi har testat ett par kilometerlånga spår, och det har inte varit några problem med längden. Jag vill dock lägga ett antal spår till med henne innan jag känner mig mer säker med henne i spåret. Hon är fenomenal på apporterna. Missar väldigt sällan en apport och då använder jag mig ändå mestadels av mörka minipinnar som bara är 1 cm tjocka. Spårsäkerheten börjar bli riktigt fin den också, men hon kan fortfarande någon gång ibland testa att följa något annat spår och hon gör det väldigt obemärkt.

På sistone har vi även mest kört uppletande av spår i ruta, istället för direktpåsläpp. Hon verkar ha en bra fallenhet för att hitta spåret och välja rätt håll än så länge, men vi får se hur det utvecklar sig.

Lydnadsmomenten för lägre klass börjar komma ihop sig ganska bra. Krypet har vi nu i dagarna kommit upp i tävlingslängd på. De få gånger jag tränat hoppet har det funkat hyfsat bra, men det behöver såklart bli säkrare. Framförgåendet känns rätt säkert, även om det var ett bra tag sedan vi gjorde det nu.

Eftersom lägremomenten börjar kännas hyfsat bra har vi börjat jobba lite mer på högreklassens moment. Där är det framförallt framåtsändandet vi har satt igång med, och det känns redan väldigt bra. Skallet har vi påbörjat, men eftersom hon är ganska svår att få ljud på när hon går in i arbetsfokus är det här ett moment vi kommer få lägga ganska mycket tid på tror jag. Inkallande med ställande har också påbörjats, likaså även metallapport och tungapport.

Uppletandet har vi precis tagit upp igen och hon kom ihåg precis vad det handlade om, vilket förvånade mig eftersom vi mest har kört spår på sistone.

Platsliggningen utan hakan i marken har vi gjort litegrann och hon har legat flera 5 minuters platsliggningar här hemma utan problem. Jag behöver dock träna det här momentet mycket mer. Både på andra ställen, med andra hundar och med hakan i marken. Och framförallt: med skott! Vi har inte heller påbörjat budföring med skott, så det är något vi måste ta tag i illa kvickt.

Jag tänker mig start i lägre klass spår i september med Vega. Skulle det gå bra och vi kommer med på tävlingar, så kanske kanske jag även satsar på att försöka hinna komma ut i högre klass under hösten. Vi får se. Mer troligt blir det till våren.

Jag tror däremot att jag kommer flytta fram agilitydebuten till hösten också, istället för nästa år som jag hade tänkt. Vi har nyss satt igång med slalom och har börjat träna agility överlag lite mer. Nu när allt såg fint ut på röntgen vågar jag göra lite mer på den här fronten.

I samband med alla tävlingsplaner med Vega har jag till slut bestämt mig för att pensionera Elit från agility efter SM eller till hösten. Hon kommer kanske få gästspela på en och annan tävling, men det är slutsatsat med henne där nu. Vi tränar agility för att hon tycker att det är kul, men jag kommer inte tävlingssatsa. Hon kommer däremot få tävla bruks istället och vi jobbar mot en debut i elitspår. De flesta lydnadsmomenten börjar komma ihop sig hyfsat bra, men vi behöver få upp lite mer spårkondis och fortsätta jobba på uppletandet, som hon har lite svårt för.

I övrigt längtar jag tills fåren kommer så att de kan beta i ordning djungeln i fårhagen och jag och Vega äntligen kan komma igång med vallningen. Och vi får ju inte glömma det mest spännande som händer härnäst: På torsdag styrs kosan mot Tyskland för att träffa Nicole igen och för att äntligen få träffa lilla Aska, som vi tar med oss hem. Lilla Aska ska få flytta in hos mina föräldrar.

Aska är den lilla blå som ligger ner

Tappad motivation

Jag har vansinnigt svårt att motivera mig i agilityträningen med Elit för tillfället. Jag har satt igång agilityträningen med Vega lite mer nu och kontrasterna blir lite för stora för att jag ska hitta mitt engagemang med Elit just nu. Jag anmälde mig till SM häromdagen för att försöka hitta lite mer motivation, men icke. Hon är vansinnigt rolig att träna med, min Elit också, men jag känner mig lite frustrerad i en del agilitysituationer där det känns som att jag får stå och vänta på henne i en halv evighet, när jag nyss körde Pluppy på samma kombination och hon swischade fram som ingenting igenom svängarna. Får försöka strukturera upp mig lite med Elit helt enkelt, så kanske det blir lättare att hitta mål och mening med träningen.