I måndags klarade jag för första gången i mitt liv av att jogga 5 km. Idag lyckades jag igen och jag var dessutom ca 2,5 minut snabbare. Yey! Mitt mål på den här rundan är att orka springa (eh… springa är nog fel ord i och för sig) två varv runt elljusspåret i Vårgårda. De där backarna tar i dagsläget halvt knäcken på mig, så än så länge joggar jag ett varv och sedan tar jag en sväng in till Vårgårda och tillbaka för att få ihop mina 5 km. Men någon dag snart ska jag börja jobba på att ta mig två varv runt. Jag kommer till en början inte orka så långt då, men det bör ju bli bättre med lite träning. Mina benmuskler är inte så mycket att skryta med så när jag kommer till backarna tar det liksom stopp för mig. Men så fort jag har tagit mig upp för de flesta backarna går det numera rätt bra egentligen. Idag insåg jag att det egentligen nog mest sitter i huvudet. Jag borde kunna jogga en bra bit mer än 5 km också, men det är skallen som sätter stopp för det, precis som det har varit skallen som har satt stopp för mig tidigare vid 1 km, 2 km , 3 km och 4 km. Jag tror egentligen att den psykiska biten påverkar mer än den fysiska biten. Så jag jobbar på bägge för att bli bättre och orka mer.
Idag satte jag även på expanderlinan på tjejerna för att börja jobba lite mer inför canicross som jag är lite nyfiken på. Jag har dock inget midjebälte än, så jag knöt fast linan i byxorna istället. Det funkade det med 😉 Ska väl få till att köpa ett bälte också men jag velar lite mellan ett baggenbälte med remmar så att det inte glider upp och ett Non stop. Har ni några erfarenheter från de olika bältena så får ni gärna berätta lite.
Jag är väldigt nöjd med tjejerna på den här rundan. De höll sig fint framför mig hela tiden, oavsett om vi fick möte, sprang förbi gående eller blev utskällda av hundar på andra sidan ett staket som vi sprang utmed. Klart i arbetsmode hela tiden. Kul! Elit har till och med börjat dra litegrann emellanåt, hon hade inte ens så där löjligt slak lina någon gång idag. Det hade förvånansvärt nog Vinna idag dock. När vi passerade bilen för att jogga drygt 2 km till, tyckte hon att jag var hellöjlig och slutade jobba fram tills dess att vi vände, då satte hon fart igen den sista dryga kilometern. Då drog hon dessutom ordentligt nästan hela vägen till bilen. Haha, tokfian.
I backarna tittar de ibland på mig och det känns nästan som att de suckar åt mig. Jag är sååå långsam och de tycker väl knappt att vi har styrfart. Ja, ja, ja, jag försöker ju. Men så planar det ut, eller så går det nedför igen och då ökar vi takten till ett tempo som de är lite mer nöjda med. De hade nog önskat att matte var lite snabbare, men jag jobbar på det. Trots min saktfärdighet verkar de tycka att det är roligt i alla fall.
Jag börjar fundera på om man kanske skulle kunna ställa upp i någon tävling i år, men det verkar inte finnas så många? Vet att det är en del grejer som ska fixas innan dess dessutom med grönt kort och licens osv… men kanske framförallt en bättre kondition och mer styrka 😉 Jag ska nog i alla fall vara med på Hundlöpet med Vinna i maj. Inte riktigt samma sak, men i princip. Hmm… inte för att man egentligen behöver tävla i allt man, gör men jag kan ju inte riktigt komma ifrån att jag är en tävlingsmänniska ut i fingerspetsarna 😉
Vinnabloggen 