Vinna


Vinna, 10 år
Om du bara kunde berätta vad som är fel

Jag är så orolig för Vinna just nu. Någonting har inte känts riktigt rätt med henne under en längre tid. Nu när jag försökte sammanställa symptom inför veterinärbesöket, blev det så mycket tydligare för mig. Någonting är väldigt fel. Hon mår inte alls bra.

Bara det faktum att hon äter så långsamt och inte ens alltid behagar skynda sig dit om Tuva slänger något ätbart på golvet, är i sig stor anledning till oro. Jag har skämtsamt sagt förr att den dagen Vinna petar i sig maten måste hon vara döende eller något. Så ni kan tänka er min oro nu när hon faktiskt gör så. Ihop med en massa andra små symptom gör det att jag känner mig väldigt orolig för min älskade vän. Vinna som har en så stor del av mitt hjärta. Som har hjälpt mig så mycket här i livet. Mitt ankare i stormen.

I torsdags var vi hos veterinären för att kolla upp vad som felas henne. Veterinären kände igenom henne från topp till tå, böjde igenom alla leder ordentligt, kollade hjärta, och mun men hittade ingenting. Vi pratade om alla symptom och vad det skulle kunna bero på, men som hon sa så stämmer de symptomen in på i stort sett alla sjukdomar så jag kunde såklart inte få några svar på vad som är problemet med henne just nu. Tre rör blod togs för att kolla om man kan hitta någonting via det. Med lite tur skulle jag få svar igår, men det fick jag tyvärr inte. Så jag måste vänta tills efter helgen alltså. Och eftersom det är långhelg får jag inte svar förrän på tisdag. Enda gången man inte är glad över långhelg…

Så nu går jag här och oroar mig, trots att det inte tjänar någonting till. Bara att vänta tills vi får svar, så får vi se hur vi går vidare. Någonting är det ju, och nu är det inte ens längre bara jag som ser det. KatastroftänksEmelie börjar tänka på cancer och annan skit. Nu behöver det ju inte vara så illa men jag kan inte låta bli att tänka på allt som skulle kunna vara fel. I mitt huvud är hon just nu döende. Men förhoppningsvis är det bara någonting lättfixat. Men den här väntan… Jag vill bara veta vad det är… NU!

Vinna_juni6
Vinna_juni5
Vinna_juni4
Vinna_juni3
Vinna_juni2

Vinna_april1

Det börjar gå mot den tiden att jag börjar tänka på att pensionera Vinna från agilityn. Jag velar fram och tillbaka och vet inte riktigt vad som är bäst. Det kan tyckas som ett fånigt beslut att nojja så över. Men åh vad mycket ondare det gör i hjärtat att tänka på detta än jag hade väntat mig. Det är liksom en era som går mot sitt slut och det känns rätt jobbigt faktiskt. Fånigt kanske, men så är det.

Pensionera henne nu eller inte? Med de andra hundarna har valet varit ganska självklart. Mingo blev äldre och skröpligare och tävlingarna var aldrig särskilt viktiga för honom. Issa fick polyartrit meningit strax efter vår silvermedalj på SM och valet togs därmed åt mig. Taxie fick ryggproblem i och med L7S1. Zazzi visade att det var färdigtävlat när hon inte tyckte att det var riktigt lika roligt längre och hennes rädslor började komma tillbaka på tävling. Mira fick pensioneras i samma veva, då tävlingar aldrig riktigt var hennes grej.

Men Vinna? Vinna ÄLSKAR att få tävla. Fortfarande. Hon blir så förbannat jäkla lycklig varje gång hon förstår att det är hennes tur att få värma upp och in och köra och visa upp sig. Som en valp på nytt liksom. Att ta det ifrån henne (och mig) känns sådär. Men hon börjar bli gammal. Hon är tio år nu. Hon är fräsch i kroppen och har varit rört sig riktigt fint på tävlingarna det senaste året, även om det såklart syns att hon är äldre. Men: i år har hon redan varit skadad tre gånger. Två gånger i muskler och en gång då hon skadat ögat. Det sistnämnda känns väl mer som en ren olyckshändelse och även om de andra två skadorna väl är är det också, så är det ändå så att det är lättare hänt att få skador när man blir äldre… särskilt när man inte riktigt inser att man börjar bli gammal och fortfarande far omkring som en unghund. Och så har hon ju sin anaplasma dessutom.

På tävlingen förra helgen fick jag bryta första loppet då hon pep till när hon kom ut ur en tunnel och jag inte riktigt tyckte att hon rörde sig rent. Jag hade inte sett något på henne innan loppet, men mest troligt är att skadan redan var påbörjad då och gick upp mer under loppet. Så nu blir det konvalescens ytterligare en tid innan hon kan sättas igång igen. För varje gång tappar hon även lite muskler. Muskler som inte är riktigt lika enkelt att bygga upp på en äldre hund.

Så vad gör man? Pensionerar? Inte pensionerar? Vad är rätt? Köra vidare tills hon inte orkar/vill på samma sätt längre, med risk för skador och att jag tävlar henne utan att förstå att hon kanske har ont någon gång? Pensionera henne, trots att hon fortfarande älskar att tävla? Och ta hennes besvikelse gång på gång, försöka få henne inkluderad, men veta att hon är för smart och ändå fattar? Och min egna rent egoistiska känsla av deppigheten över att aldrig få tävla agility med henne igen. Aldrig få ha så roligt tillsammans med henne på tävlingsbanorna igen och se hennes ögon lysa av glädje på det där sättet. Att bara ha Elit att tävla med på riktigt. Gah! Hur jag än vrider och vänder på det känns det bara fel, oavsett beslut.

Just nu lägger jag beslutet lite på hyllan för en tid. Vi är anmälda till en tävling i maj, en i juni och en tävling i juli. Jag känner att jag nog får känna lite hur det känns då. Känns hon mer skröplig, eller på något sätt har svårare på banan så blir det pensionering. Gör hon inte det, utan mer känns som hon gjorde förra året så kör vi på ett tag till. Så får det bli.

Elit,Vinna,Mira
Älskade pälsklingarna. Snart är två av tre pensionärer. Känns konstigt.

Kiwi och Elit

Nu var det drygt 4 månader sedan jag bloggade så det kanske är dags för ett litet inlägg nu? 😛

Agilitysäsongen det här året avslutades med Novemberrusket i Tångahallen. På lördagen körde jag bara hoppklass med tjejerna för, men på söndagen körde jag bägge klasser. Helt okej resultat för alla tjejerna, med en SM-pinne var. Hade hoppats på sista SM-pinnen i hoppklass med Elit, men det blev ytterligare en i agilityklass istället. Vi missade en SM-pinne med en hårsmån då hon rev ett hinder precis på slutet i hoppklassen. Det är så sällan hon river så det kändes lite surt. Men men, vi har några tävlingar kvar nästa år innan SM-kvalperioden är slut. Nu har både Vinna och Elit en pinne kvar att ta i hoppklass för att kvala till SM. Skulle Elit kvala till SM nu så TROR jag att MiVinna’s är första aussiekenneln som har lyckats få avkommor kvalade till hela tre olika discipliner: bruks, lydnad och agility. Kul! Nu får jag bara se till att kvala också så att det faktiskt blir så 😉

Här är Kiwis och Elits sista lopp för året. De resulterade i varsin SM-pinne 🙂

Nu är det agilityvila som gäller för Vinna och Elit. 6 veckors agilityvila ska de få, har jag tänkt. En vecka och fyra dagar har hunnit gå och jag har varit sååå sugen på att träna agility, så som jag alltid blir efter träning. Men det är bara till att snällt spara på krutet till nästa år. Jag vet vad vi behöver träna på extra mycket agilitymässigt och fram tills dess ska vi försöka få upp kondis och bygga styrka lite bättre. Vi har börjat med promenaderna och balansövningar.

Elitapport

Nu när agilityn får stå tillbaka lite är det dags för lydnaden att få komma fram i rampljuset istället. Elit och jag har tagit upp elitmomenten igen och Vinna får även pyssla lite med rallylydnadsövningar emellanåt… även om det mest blir elitmoment för henne också för att vi tycker att det är roligare, trots att hon är pensionerad från lydnadstävlingar. Lilla Mira får också testa lite lydnad emellanåt.

Elit och jag har en hel att jobba på för att komma tillbaka dit vi en gång var, och helst förbi. Jag har lagt mest fokus på fjärren, vilket börjar ge resultat. Nu har jag även börjat ta tag i rapportering med dirigering, som var som bortblåst, och idag fick vi ett trevligt genombrott. Har dock lite att klura på när det gäller det. Men mer om det en annan dag. Utöver detta så har vi börjat pilla lite i de flesta andra moment också och ja… jag kan väl säga som så att vi har att göra om jag ska få ordning på det här 😛 Men kul att vara igång igen! Vi siktar på tävling till våren.

Fina trion <3

Nu har jag äntligen fått tummen ur och fixat lite filmer på alla lopp jag körde med de fina rödnäsorna under GULDagility. Det var roligt att äntligen få springa med Elit igen. Hon har varit sjukskriven sedan början av maj. Inte fullt tryck under tassarna än, men vi är på god väg. Hon hoppade väl alla kf på balansens nedfart, men det är inte så konstigt när man inte har kunnat träna och underhålla det ordentligt. Jag hoppas att vi ska hinna få ordning på detta tills nästa tävling i augusti. Kiwi förvånar mig som alltid. Inte tävlat agility på ett år och inte tränat mer än sista veckan inför GULDagility… och så går hon bara så jäkla bra trots det. Hon var dock rätt mör i kroppen mot slutet kände jag, så jag strök henne i sista loppet, precis som jag gjorde med de andra två. Vinna är fortsatt i en bra period i sin anaplasma och jobbar på fint. Vi tog vår sista SM-pinne i agilityklass! Yey! Dock fyra pinnar kvar i hoppklass att ta. Nu kommer jag inte köra så mycket agilityklasser med henne under hösten. Vi fortsätter att träna på våra running contacts på balansen och hoppas att hon en dag fattar att det bara är att springa på ordentligt på balansen även på tävling, istället för att tänka två på två av där. Det verkar sitta stenhårt i henne på tävling. Dock inte på träning. Vi kämpar vidare.

E

Elit

Förra året var inte direkt något höjdarår för min del. Bortsett från lilla goa Tuva och Nya som kom och berikade våra familjer så tycker jag allt att det var ett riktigt skitår. Epilepsi, abortspruta och krossade kenneldrömmar, veterinärbesök med alla fyra hundarna, lydnads- och brukspensionering för Vinna, många oförutsedda utgifter som ledde till taskig ekonomi, en kropp och knopp som inte samarbetade alls vilket gjorde att större delen av året spenderades på soffan eller i sängen. Nej usch. Det här året borde ha stor potential att bli bättre kan man säga, men man vet aldrig.

Jag tänker för första gången inte ens dra fram förra årets mål och kolla igenom hur det gick, för det blev inte fokus på detta knappt alls. Fokuset blev istället att bara ta sig igenom varje dag tills saker och ting blev bättre. Men om jag bara kollar lite på hur hundåret blev så hände det på något märkligt vis en del resultatmässigt i alla fall.

Elit klassade upp sig till agilityklass 3 och vi har lyckats bli SM-klara i hoppklass och har bara en pinne kvar i agilityklass. Vinna har 3 pinnar kvar totalt. Det känns inte som en omöjlighet att lyckas kvala till SM med åtminstone en av dem. Med Elit har jag 13 chanser att ta vår sista pinne. Det tycker jag att vi borde kunna fixa. Vi har startat totalt 15 gånger tillsammans i agilityklass 3 (i 10 av de loppen var jag dessutom höggravid 😉 ) och har tagit tre pinnar, så rent statistiskt sett borde vi ta åtminstone en pinne på 13 lopp.

Elit och jag lyckades ta ett 1:a pris i elitlydnaden förra året. Lyckades vi med det med obefintligt med träning tycker jag nog att vi borde kunna ta det där championatet i år, då jag förhoppningsvis kan träna lite mer. Vinna och jag tränade på inför att starta i elitlydnaden under våren förra året. Det började se så bra ut och hon gick så jäkla bra, men så slog hennes anaplasma undan benen för oss alltför många gånger, så det blev ingen start för henne. Eftersom jag aldrig vet när den slår till och det blir väldigt dyrt att hålla på och anmäla sig till tävlingar som man sedan måste stryka sig från, utan att få några pengar tillbaka, tog jag till slut beslutet att pensionera Vinna från både lydnad och bruks. Det känns synd på en så fin bruks- och lydnadshund, men det är bara att inse att jag inte kommer få bukt på den där anaplasman med henne. Om ett par veckor fyller hon 9 år och hon får fortsätta att träna både lydnad och bruks när hon inte har sina skov och så fortsätter vi att tävla agility så länge hon tycker att det är roligt och det funkar hyfsat för henne. Känns lite trist att det aldrig direkt blev något av hennes karriär som såg så lovande ut från början, men så är det ibland. Bara att acceptera. Jag får istället glädjas åt hennes avkommor ute på tävlingsbanorna. Mia gav mig en idé om att kanske ta mig ut och tävla lite rallylydnad med henne, så det kanske det blir om det skulle visa sig funka för henne. Jag är inte säker på att det går det heller när hon får sina skov, men man kan ju alltid testa.

Ska fundera igenom vilka mål jag vill sätta upp i år lite mer ordentligt så kanske jag återkommer med detta lite mer ordentligt. Man vet aldrig.

Elit, 3 år

Det finns egentligen jättemycket att skriva om och filmer om borde läggas ut m.m men nu är jag inte så sugen på det, utan lägger mest fokus på dagens lydnadspass istället. Vi har tävlat agility med bra resultat, men missat sista SM-pinnen som vi behövde för att kvala till SM. Fantastiskt nöjd med min lilla Vinna dock som i snitt har tagit en SM-pinne (eller mer?) på varje tävling hon och jag har varit på. Lite synd att vår säsong startade alldeles för sent, men vi gjorde vårt bästa av situationen.

Jag och Elit har debuterat i elitlydnad med ett 3:e pris som resultat. Nöjd med tävlingen med tanke på våra förutsättningar. Nu tränar vi vidare inför nästa lydnadstävling och sätter målet lite högre.

I förrgår skulle vi ha tävlat men vi bestämde oss för att åka på lydnadsträning med ett gäng jag inte brukar träna med (förutom mina föräldrar, som ingår där). Elit kändes något disträ, men utåt sett såg det fortfarande väldigt bra ut. Behöver åka ut till lite lika platser och så och träna lite tror jag. Gärna med lite mer kommendering också. Hon gick dock väldigt bra ändå. Bra fritt följ, zäta och inkallning med stå och ligg även om det inte riktigt kändes som vanligt. Hyfsad apportering med dirigering om än med en omdirigering där hon fick fundera lite men gjorde rätt.

Igår var hon iväg på kollo hos Anna och fick hänge med på diverse aktiviteter hela dagen. Det var en trött och nöjd aussie jag fick med mig hem sedan. Jag tänkte att hon kanske skulle vara lite trött av det idag också och ville därför testa ett lydnadspass med henne för att se hur hon skulle jobba sig igenom detta. Bara några moment. Mina föräldrar kom hit en sväng idag så vi passade på att köra igenom Elit, Kiwi och Vinna på några lydnadsmoment.

Elit gick verkligen fantastiskt bra! Bra fritt följ. Det känns verkligen som att vi börjar få det mer och mer på plats. Positionen blir alltmer jämn och allt känns alltigenom säkrare. Zätat gick väldigt fint. Väldigt bra skiften och i ställandet var hon särskilt duktig då hon stannade mitt i steget och hade ena baktassen väldigt utdragen bakåt, vilket borde ha skapat en jobbig obalans för henne då hon knappt stod på den. Trots det stod hon kvar så hela tiden tills jag hämtade upp henne. Duktig tjej! I vintras hade vi lite problem med att hon inte stod still när jag gick runt henne, men så lade jag in en offensiv där och fick snabbt en förbättring. Skönt att se att det fortfarande sitter i.

Apportering med dirigering gjorde hon också väldigt bra och det momentet börjar äntligen kännas säkrare. Vittringsapporteringen är hon inte så van vid att andra lägger ut och då vill hon gärna dubbelkolla om det verkligen är rätt apport hon tar. Speciellt när mamma lägger ut apporterna kan hon tycka att det är lite svårt. Men det är bara att göra det lite oftare så ska vi nog få ihop det momentet väldigt bra. Vi har en fin grund och hon är egentligen ganska säker i momentet. Idag grep hon direkt rätt apport, men släppte i samma ögonblick, kollade på den som låg bredvid och skyndade sig sedan att gripa rätt igen. Samma som på tävlingen. Men det är jag än så länge väldigt nöjd med. Det kommer bli bättre ju säkrare hon blir. När jag lägger ut dem själv klipper hon alltid rätt direkt utan att tveka. Så det är när det är andra dofter på dem som hon känner att hon bara vill dubbelkolla först. Inte så konstigt, eftersom vi har gjort det alldeles för lite.

Hopp-metallapport gick också bra. Det körde jag lite senare med henne. Lite tveksamt gripande första gången. Det brukar hon göra mycket bättre. Andra gången gjorde hon det klockrent. Bra fart ut, grep i farten, bra galopp in och en fin ingång. Nöjd! Ingångarna kan ibland vara lite halvsneda med apporten, så det är något jag ska jobba lite mer på så småningom. Än så länge nöjer jag mig med hur det ser ut då vi har annat att jobba med. Men idag gjorde hon en superfin och rak ingång.

Så summa summarum en riktigt bra lydnadsträning med en väldigt skön känsla med Elit idag.

Vinna gick halvbra. Positionen i fria följet är numera lite varierande för min smak och vi får inte riktigt till känslan. Zätat gjorde hon väldigt bra och hon fick belöning vid första konen då hon ibland kan ha en tendens att börja titta lite mycket på dem. Inte idag dock. Apportering med dirigering tänkte hon sticka till apporterna direkt, men rättade in sig mot konen när jag sa ”Oj!”.  Vi gjorde om hela momentet med utläggning av apporter och allt och då gjorde hon det jättefint. Bra konskick (som jag belönade). Väldigt fint gripande av apporten och en snygg ingång. Härlig fart igenom hela momentet. Hopp-metallapport gjorde hon ganska bra. Behöver få ett snabbare gripande, men gripandet var helt okej idag för att vara henne.

Vinna, 8 år

Min klokaste, tokigaste, barnsligaste Vinna. Vad vore livet utan dig? ❤ Hon som vet hur jag känner redan innan jag själv gör det ibland. Hon som jag ibland nästan kan svära på kan läsa mina tankar. Hon som förstår utan förklaring och som gör min vardag så mycket enklare och framförallt så väldigt mycket roligare.

 

Nästa sida »