Rapport och fysträning

Idag tog mamma och jag med oss Nya och Vega för lite rapportträning. Nya är ju uppe i eliten i rapport, så för hennes del blev det rätt enkelt eftersom vi anpassade oss till Vega. Men det var första gången hon fick springa till mig som mottagare. Jag hade pannkakor, så det visade sig snabbt att hon mer än gärna sprang till mig.

Bägge hundarna tycker verkligen att det är helt vansinnigt kul med rapport. Vega är ju helt ny på det här men hon tycker att det är riktigt häftigt. Vi körde först 3 skick där Nya fick springa först. När Nya var inne hos mottagaren och man hade hunnit få ordning på allt, fick Pluppy springa. 4:e skicket fick Vega springa först. Inga problem sa hon och sprang allt hon kunde.

Sedan avslutade vi med att jag (som var på B-station) skickade Nya en 5:e gång, tog med mig Vega och gjorde en liten förlängning. Högst orättvist att inte jag fick springa igen, hälsar Vega. Nya tog förlängningen med glädje i full fart. Sedan avslutade vi och jag skulle ta med mig hundarna lösa tillbaka mot A-station där mamma skulle möta och längs vägen. Jag strödde ut en massa pannkaksbitar över marken till Nya (och Pluppy) efter jag hade tagit emot henne, kopplade loss Vega från trädet hon satt bunden vid och skulle få med mig alla grejer. Vega for som skjuten ur en kanon från trädet så fort jag kopplade loss henne, sprang rakt över den pannkaksbeströdda marken med en ätandes Nya och drog iväg hela vägen till mamma. Om den extremt matglada hunden till och med ratar pannkakor för att få springa, vet man att hon älskar rapport…

Får kanske bli lite rapport med henne i framtiden i alla fall… Vi får väl se…

Något annat som hänt idag är att jag har sett Vinna trava några steg här och var. För den som inte visste det kan bevittnandet av några få travsteg skapa lycka och ögon som tåras. Den senaste månaden har nämligen inte Vinna kunnat trava längre. Hon antingen skrittar, passar, galopperar eller travar fram och galopperar bak. Så hon har fått gå en del cavalettipass här hemma, plus gjort lite annan styrketräning. Så vansinnigt glad över att se att det redan verkar ha gett lite resultat.

Här en film på när Pluppy gör cavalettiövningarna:

Annonser

Mål och planer för 2019

Det var väldigt länge sedan jag satt och skrev ner mina mål för kommande år. Så jag tänkte att det var dags att göra det nu igen. Hmm… då ska vi se här…

Elit:

  • Godkänd Elitklass spår.
  • Ta oss till final på Agility-SM.
  • Kanske försöka kvala till SM 2020, dvs vårt 5:e SM tillsammans. Om tid och ork finns.

Elit blir 8 år snart. Det här kommande året kommer vi fortsätta har roligt tillsammans ute på banorna, men jag tror faktiskt inte att jag kommer satsa så hårt med henne. Vi har haft ett helt fantastiskt år i år med två championat, SM-deltagande, kval till nästa år SM, rasfestivalmedaljörer, rasmästare i bruks och uppflytt till elit spår. Det känns lite svårslaget och jag känner mig faktiskt ganska nöjd med vad vi har presterat tillsammans. Eftersom Elit och Vega kommer tävla i olika grenar/klasser kommer jag behöva dela upp tävlingarna lite mer mellan dem och får därför välja bort en del. Den här gången kommer det bli Elits tävlingar som får väljas bort.

Vega:

  • Göra MH och röntgas.
  • Debutera i appell spår.
  • Bli uppflyttad till lägre klass spår.
  • Starta lägre klass spår
  • Bli uppflyttad till högre klass spår.
  • Starta startklass lydnad.
  • Bli uppflyttad till lydnadsklass 1
  • Fortsätta vallträningen och starta Started på anka och får.
  • Eventuellt kroppsvallarnas anlagstest
  • Trickträning: Behöver verkligen göra mer av detta. 20 trick ska läras in ordentligt.
  • Åka på kurser tillsammans.
  • Fortsätta agilityträningen.

Det här kommer förhoppningsvis bli ett spännande år för mig och Vega. En massa spännande debuter att se fram emot. Det här ska bli så kul!

Vinna:

  • Hänga med på många promenader.
  • Tränas lite då och då när hon är sugen på det.
  • Många mysstunder.

Emelie:

  • Få ännu mer disciplin när det gäller träningen av hundarna och satsa mer på konditions- och styrketräning av dem (och mig).
  • Förbättra kondis och styrka. Följa min plan i min bullet journal och jobba ikapp mig där.
  • Försöka få lite mer liv i bloggen. Målet är minst 50 publicerade blogginlägg 2019.
  • Arrangera någon träning för extern instruktör på Vinna Hundcenter.
  • Hitta fler vallmöjligheter.
  • Starta upp onlineträningstips.


Årsresumé

Vilket år vi har haft. Min första spontana tanke när det gäller 2018 är ”Vilket fantastiskt år!”. Men tänker jag efter har det såklart varit en del motgångar också, framförallt i början av året. Det började ju mindre roligt med vattkoppor på mig, som gjorde att vi fick ställa in Maltaresan som vi hade sett fram emot och jag missade även My Dog. Sedan gick tiken i den femte kullen jag väntat på tom. Fem kullar i rad som det inte blir något av och jag kände mig ganska uppgiven just då. Under våren var jag även tvungen att ta det svåra beslutet att låta Mira somna in då hon fick en stroke. Andra mindre roliga saker som hände under året var när Vinna gick i pension, Key gjorde ett fint MH men visade sig sedan ha sacralisation som gav henne HD C och alla avelsplaner grusades ännu en gång. Under sommaren när jag var med om en bilolycka på väg till sista dagen på HulaHopp. Jag blev påkörd bakifrån så kraftigt när jag stod vid en T-korsning och väntade på att få köra ut att draget på bilen blev helt intryckt. Men jag är glad över att både jag och hundarna ändå klarade oss förhållandevis bra.

I övrigt HAR det dock faktiskt varit ett helt fantastiskt och ganska händelserikt år. Höjdpunkter:

  • Elit och jag kvalade till Rasfestivalen och kom där 3:a i hård konkurrens trots extremt ringrostiga.
  • Elit blev Rallylydnadschampion under våren
  • Vinna gjorde kvalificerade rundor i Mästarklass men jag sjabblade bort championatet på hennes sista tävling, när jag slutade en språngsträcka något för sent.
  • Lilla Vega föddes på Alla Hjärtans Dag.
  • Jag var observatör på vallclinic på Orust för Billie Richardson.
  • Vi åkte till USA för att hämta Vega och var med om många äventyr, så som t ex Disney World, möte med alligator och det bästa av allt: möttes av en glad och framåt liten Vega. Jag hade varit så nervös innan för vad det egentligen var för valp jag skulle möta, med tanke på att hon kanske inte riktigt är uppvuxen under de här första viktiga månaderna på ett sätt som jag annars egentligen hade valt och önskat.
  • Vi blev uppgraderade på flygresan hem eftersom personalen på flygplatsen förälskade sig så i Vega, som slog på charmen rejält.
  • Vega landade i Sverige och jag kunde knappast vara mer nöjd med henne. ÄNTLIGEN fick jag börja med valpträning igen! Som jag har längtat!
  • Norrlandstripp med SM i agility, härlig miljö och kul tävling i Kalix där Elit och jag tog hela 5 SM-pinnar på 6 lopp. Elit blev då även agilitychampion och tog hoppcert.
  • Elit tog sista SM-pinnen på HulaHopp och kvalade därmed till SM 2019 redan i juli.
  • Elit och jag ställde upp på Rasmästerskapet i bruks spår och lyckades där vinna Högre klass och bli uppflyttade till Elitklass.
  • Elit och jag har gjort 41% felfria lopp under 2018.
  • VM i Kristianstad med fina vänner.
  • Vallträningar med Vega med nya och nygamla bekantskaper.
  • En hel massa roliga träningar med Elit och Vega och litegrann med pensionären Vinna.
  • En hel del renovering av hemmet. Staketet flyttades och målades om. Huset har fått ny fasad och nya fönster. Två rum har renoverats inne.
  • Nytt samarbete genom Jami Hundsport. Jag tackar så mycket för allt fint jag har fått.
  • Våra distansutbildningar på Royal Dog Education lanserades och gjorde succé.

Jag ser fram emot 2019 och tror att det kommer bli ett helt fantastiskt roligt år det också. Jag är lite orolig för Vinna; hur länge till hon kommer hänga med. Jag får ångest och det hugger i hjärtat bara jag tänker på att hennes saga börjar gå mot sitt slut. Men än så länge hänger hon piggt med.

Orolig

Vinna, 10 år
Om du bara kunde berätta vad som är fel

Jag är så orolig för Vinna just nu. Någonting har inte känts riktigt rätt med henne under en längre tid. Nu när jag försökte sammanställa symptom inför veterinärbesöket, blev det så mycket tydligare för mig. Någonting är väldigt fel. Hon mår inte alls bra.

Bara det faktum att hon äter så långsamt och inte ens alltid behagar skynda sig dit om Tuva slänger något ätbart på golvet, är i sig stor anledning till oro. Jag har skämtsamt sagt förr att den dagen Vinna petar i sig maten måste hon vara döende eller något. Så ni kan tänka er min oro nu när hon faktiskt gör så. Ihop med en massa andra små symptom gör det att jag känner mig väldigt orolig för min älskade vän. Vinna som har en så stor del av mitt hjärta. Som har hjälpt mig så mycket här i livet. Mitt ankare i stormen.

I torsdags var vi hos veterinären för att kolla upp vad som felas henne. Veterinären kände igenom henne från topp till tå, böjde igenom alla leder ordentligt, kollade hjärta, och mun men hittade ingenting. Vi pratade om alla symptom och vad det skulle kunna bero på, men som hon sa så stämmer de symptomen in på i stort sett alla sjukdomar så jag kunde såklart inte få några svar på vad som är problemet med henne just nu. Tre rör blod togs för att kolla om man kan hitta någonting via det. Med lite tur skulle jag få svar igår, men det fick jag tyvärr inte. Så jag måste vänta tills efter helgen alltså. Och eftersom det är långhelg får jag inte svar förrän på tisdag. Enda gången man inte är glad över långhelg…

Så nu går jag här och oroar mig, trots att det inte tjänar någonting till. Bara att vänta tills vi får svar, så får vi se hur vi går vidare. Någonting är det ju, och nu är det inte ens längre bara jag som ser det. KatastroftänksEmelie börjar tänka på cancer och annan skit. Nu behöver det ju inte vara så illa men jag kan inte låta bli att tänka på allt som skulle kunna vara fel. I mitt huvud är hon just nu döende. Men förhoppningsvis är det bara någonting lättfixat. Men den här väntan… Jag vill bara veta vad det är… NU!

Vinna_juni6
Vinna_juni5
Vinna_juni4
Vinna_juni3
Vinna_juni2

När pensionerar man?

Vinna_april1

Det börjar gå mot den tiden att jag börjar tänka på att pensionera Vinna från agilityn. Jag velar fram och tillbaka och vet inte riktigt vad som är bäst. Det kan tyckas som ett fånigt beslut att nojja så över. Men åh vad mycket ondare det gör i hjärtat att tänka på detta än jag hade väntat mig. Det är liksom en era som går mot sitt slut och det känns rätt jobbigt faktiskt. Fånigt kanske, men så är det.

Pensionera henne nu eller inte? Med de andra hundarna har valet varit ganska självklart. Mingo blev äldre och skröpligare och tävlingarna var aldrig särskilt viktiga för honom. Issa fick polyartrit meningit strax efter vår silvermedalj på SM och valet togs därmed åt mig. Taxie fick ryggproblem i och med L7S1. Zazzi visade att det var färdigtävlat när hon inte tyckte att det var riktigt lika roligt längre och hennes rädslor började komma tillbaka på tävling. Mira fick pensioneras i samma veva, då tävlingar aldrig riktigt var hennes grej.

Men Vinna? Vinna ÄLSKAR att få tävla. Fortfarande. Hon blir så förbannat jäkla lycklig varje gång hon förstår att det är hennes tur att få värma upp och in och köra och visa upp sig. Som en valp på nytt liksom. Att ta det ifrån henne (och mig) känns sådär. Men hon börjar bli gammal. Hon är tio år nu. Hon är fräsch i kroppen och har varit rört sig riktigt fint på tävlingarna det senaste året, även om det såklart syns att hon är äldre. Men: i år har hon redan varit skadad tre gånger. Två gånger i muskler och en gång då hon skadat ögat. Det sistnämnda känns väl mer som en ren olyckshändelse och även om de andra två skadorna väl är är det också, så är det ändå så att det är lättare hänt att få skador när man blir äldre… särskilt när man inte riktigt inser att man börjar bli gammal och fortfarande far omkring som en unghund. Och så har hon ju sin anaplasma dessutom.

På tävlingen förra helgen fick jag bryta första loppet då hon pep till när hon kom ut ur en tunnel och jag inte riktigt tyckte att hon rörde sig rent. Jag hade inte sett något på henne innan loppet, men mest troligt är att skadan redan var påbörjad då och gick upp mer under loppet. Så nu blir det konvalescens ytterligare en tid innan hon kan sättas igång igen. För varje gång tappar hon även lite muskler. Muskler som inte är riktigt lika enkelt att bygga upp på en äldre hund.

Så vad gör man? Pensionerar? Inte pensionerar? Vad är rätt? Köra vidare tills hon inte orkar/vill på samma sätt längre, med risk för skador och att jag tävlar henne utan att förstå att hon kanske har ont någon gång? Pensionera henne, trots att hon fortfarande älskar att tävla? Och ta hennes besvikelse gång på gång, försöka få henne inkluderad, men veta att hon är för smart och ändå fattar? Och min egna rent egoistiska känsla av deppigheten över att aldrig få tävla agility med henne igen. Aldrig få ha så roligt tillsammans med henne på tävlingsbanorna igen och se hennes ögon lysa av glädje på det där sättet. Att bara ha Elit att tävla med på riktigt. Gah! Hur jag än vrider och vänder på det känns det bara fel, oavsett beslut.

Just nu lägger jag beslutet lite på hyllan för en tid. Vi är anmälda till en tävling i maj, en i juni och en tävling i juli. Jag känner att jag nog får känna lite hur det känns då. Känns hon mer skröplig, eller på något sätt har svårare på banan så blir det pensionering. Gör hon inte det, utan mer känns som hon gjorde förra året så kör vi på ett tag till. Så får det bli.

Elit,Vinna,Mira
Älskade pälsklingarna. Snart är två av tre pensionärer. Känns konstigt.

Från det ena till det andra

Kiwi och Elit

Nu var det drygt 4 månader sedan jag bloggade så det kanske är dags för ett litet inlägg nu? 😛

Agilitysäsongen det här året avslutades med Novemberrusket i Tångahallen. På lördagen körde jag bara hoppklass med tjejerna för, men på söndagen körde jag bägge klasser. Helt okej resultat för alla tjejerna, med en SM-pinne var. Hade hoppats på sista SM-pinnen i hoppklass med Elit, men det blev ytterligare en i agilityklass istället. Vi missade en SM-pinne med en hårsmån då hon rev ett hinder precis på slutet i hoppklassen. Det är så sällan hon river så det kändes lite surt. Men men, vi har några tävlingar kvar nästa år innan SM-kvalperioden är slut. Nu har både Vinna och Elit en pinne kvar att ta i hoppklass för att kvala till SM. Skulle Elit kvala till SM nu så TROR jag att MiVinna’s är första aussiekenneln som har lyckats få avkommor kvalade till hela tre olika discipliner: bruks, lydnad och agility. Kul! Nu får jag bara se till att kvala också så att det faktiskt blir så 😉

Här är Kiwis och Elits sista lopp för året. De resulterade i varsin SM-pinne 🙂

Nu är det agilityvila som gäller för Vinna och Elit. 6 veckors agilityvila ska de få, har jag tänkt. En vecka och fyra dagar har hunnit gå och jag har varit sååå sugen på att träna agility, så som jag alltid blir efter träning. Men det är bara till att snällt spara på krutet till nästa år. Jag vet vad vi behöver träna på extra mycket agilitymässigt och fram tills dess ska vi försöka få upp kondis och bygga styrka lite bättre. Vi har börjat med promenaderna och balansövningar.

Elitapport

Nu när agilityn får stå tillbaka lite är det dags för lydnaden att få komma fram i rampljuset istället. Elit och jag har tagit upp elitmomenten igen och Vinna får även pyssla lite med rallylydnadsövningar emellanåt… även om det mest blir elitmoment för henne också för att vi tycker att det är roligare, trots att hon är pensionerad från lydnadstävlingar. Lilla Mira får också testa lite lydnad emellanåt.

Elit och jag har en hel att jobba på för att komma tillbaka dit vi en gång var, och helst förbi. Jag har lagt mest fokus på fjärren, vilket börjar ge resultat. Nu har jag även börjat ta tag i rapportering med dirigering, som var som bortblåst, och idag fick vi ett trevligt genombrott. Har dock lite att klura på när det gäller det. Men mer om det en annan dag. Utöver detta så har vi börjat pilla lite i de flesta andra moment också och ja… jag kan väl säga som så att vi har att göra om jag ska få ordning på det här 😛 Men kul att vara igång igen! Vi siktar på tävling till våren.

Fina trion <3

Filmer från GULDagility

Nu har jag äntligen fått tummen ur och fixat lite filmer på alla lopp jag körde med de fina rödnäsorna under GULDagility. Det var roligt att äntligen få springa med Elit igen. Hon har varit sjukskriven sedan början av maj. Inte fullt tryck under tassarna än, men vi är på god väg. Hon hoppade väl alla kf på balansens nedfart, men det är inte så konstigt när man inte har kunnat träna och underhålla det ordentligt. Jag hoppas att vi ska hinna få ordning på detta tills nästa tävling i augusti. Kiwi förvånar mig som alltid. Inte tävlat agility på ett år och inte tränat mer än sista veckan inför GULDagility… och så går hon bara så jäkla bra trots det. Hon var dock rätt mör i kroppen mot slutet kände jag, så jag strök henne i sista loppet, precis som jag gjorde med de andra två. Vinna är fortsatt i en bra period i sin anaplasma och jobbar på fint. Vi tog vår sista SM-pinne i agilityklass! Yey! Dock fyra pinnar kvar i hoppklass att ta. Nu kommer jag inte köra så mycket agilityklasser med henne under hösten. Vi fortsätter att träna på våra running contacts på balansen och hoppas att hon en dag fattar att det bara är att springa på ordentligt på balansen även på tävling, istället för att tänka två på två av där. Det verkar sitta stenhårt i henne på tävling. Dock inte på träning. Vi kämpar vidare.

E