Om aussiens päls

Det pratas både hit och dit om aussiens päls emellanåt. Det ses ner på hundar av en del som i deras ögon har för mycket päls, och andra för att de har för lite päls.

Aussien kommer från USA. USA är ju ett väldigt stort land och har därför ganska skiftande klimat. Detta kan man få en liten hint om när man läser rasstandarden angående pälsen: ”Underullens kvantitet varierar med klimatet.”

Har man aussies som jobbar i norra USA, där klimatet kan vara lite kyligare, kan det absolut vara en fördel för vallhunden med en något tjockare päls som skyddar. I den amerikanska södern kan det istället vara direkt olämpligt med mycket underull, som kan göra hunden alldeles för varm när den jobbar. Men bägge varianter av aussien, både den med mer underull och den med mindre underull, är alltså godkända och enligt standarden egentligen lika önskvärda.

Jag gillar den här delen i rasstandarden, som verkligen tar hänsyn till var aussien kommer ifrån och hur klimatet kan variera, och därmed aussien med den. Att det ena är inte bättre än den andra. Sedan vad som föredras på utställning är dock en helt annan sak men… Där hade man kanske önskat att domarna hade läst på rasstandarden bättre och accepterat bägge varianter och allt däremellan. Dock tycker jag nog ändå att en del domare faktisk har förbättrat sig en del på den punkten numera, då även de med något mindre päls kan premieras.

I den svenska rasstandarden kan vi läsa:

lsstruktur: Pälsen skall vara måttligt grov och vädertålig. Underullens kvantitet varierar med klimatet. Pälsen skall vara rak eller vågig, medellång på kroppen och måttligt längre i man och krage, vilka skall vara mer framträdande hos hanhundar än tikar. Pälsen skall vara kort och slät på huvudet, öronen, på frambenens framsidor samt på hasorna. På baksidan av frambenen och låren skall pälsen bilda måttligt långa behäng.

Just det där med vädertålig känns för mig som en viktig detalj att ha i beaktande. Det gäller alltså oavsett pälsmängd.

ASCAs beskrivning av päls känns något mer detaljrik. Framförallt har man där lagt till vad man anser är allvarliga fel

COAT: The coat is of medium length and texture, straight to slightly wavy, and weather resistant. The undercoat varies in quantity with climate. Hair is short and smooth on the head, outside of ears, front of forelegs, and below the hocks. Backs of forelegs are moderately feathered and breeches are moderately full. There is a moderate mane, more pronounced in dogs than bitches. The Australian Shepherd is a working dog and is to be shown with a natural coat.
Severe Faults: Non-typical coats such as excessively long; overabundant/profuse; wiry; or curly.

Här har man alltså lagt till att, även om pälsen får lov att variera kraftigt, så får den inte vara överdrivet lång och/eller översvallande/ymnig. Jag tolkar det som att man alltså har valt att vara noggrann med att aussien inte ska utvecklas åt ett håll där pälsen blir mer och mer riklig, så som man ser att den har blivit hos ett antal andra raser genom åren. Intressant tycker jag. Det ska även bli intressant att se om det här är något som kommer hållas på i framtiden eller inte.

Mot 2020!

Jag har varit löjligt förväntansfull när det gäller att sätta mig ner och fundera igenom mina mål för 2020. Så nu äntligen är det dags. Då ska vi se vad jag kan komma fram till blir bra mål för oss för det kommande året. Låt oss blicka framåt…

Vega

  • Starta lägre klass rapport
  • Bli uppflyttad till elitklass spår
  • Starta klass 2 i agility
  • Bli uppflyttad till klass 3 i agilityklass
  • Bli uppflyttad till klass 3 i hoppklass
  • Starta på vallarbetsprov (HWT) och bli godkänd
  • Starta på Lammungen
  • Starta ASCA Started
  • Bli uppflyttad till ASCA Open på något djurslag
  • Deltaga på minst en kurs
  • Deltaga på flera vallträningar

Oj oj oj, vilket roligt och spännande år vi förhoppningsvis har framför oss. Det här året har ju varit fantastiskt men jag tror banne mig på ett till fantastiskt år tillsammans. Med tävlingar i fyra olika discipliner gäller det bara för mig att få ihop allt planeringsmässigt och träningsmässigt.

Elit

  • Godkänd elitklass spår
  • Hålla kondisen uppe
  • Träna agility några gånger/månad

Någon spårtävling ska vi i alla fall komma ut på. I övrigt tränar vi lite allt möjligt och hon får gå ett och annat agilitypass emellanåt bara för skojs skull. Det ska vi fortsätta med.

Vinna

  • Hänga med på många promenader.
  • Tränas lite då och då när hon är sugen på det.
  • Många mysstunder.

Här återanvänder jag helt enkelt det här årets mål. Jag hoppas hoppas att vi får lov att fira hennes 14:e födelsedag om knappt en månad och att vi får behålla henne ett bra tag till.

Emelie

  • Fortsätta hålla en bra disciplin när det gäller träningen av hundarna och satsa ännu mer på konditions- och styrketräning av dem (och mig).
  • Förbättra kondis och styrka. Lägga upp en plan i min bujo och försöka hålla mig till den.
  • Fortsätta träna min armbåge och handled så att de har möjlighet att bli helt bra under året.
  • Fortsätta med bloggandet. Det var ju rätt trevligt att blåsa liv i den faktiskt. Jag höjer målet till minst 50 publicerade blogginlägg 2020.
  • Arrangera någon träning för extern instruktör på Vinna Hundcenter.
  • Starta upp onlineträningstips.
  • Fortsätta använda min bujo och lägga in fler mål och trackers.

Jag behåller och återanvänder en del av målen för 2019. Jag vill verkligen få till en förbättring av min kondition och styrka, så det behöver jag satsa mer på. Bloggandet var rätt kul faktiskt, så det fortsätter jag med.

Still going strong

Förra vintern tog ganska hårt på Vinna. Hon blev plötsligt gammal. Jag trodde inte att jag skulle få behålla henne så länge till. Men här är vi nu, ett år senare. Och sedan dess har hon hållit sig på ungefär samma nivå.

Hon verkar inte ha den minsta tanke på att kasta in handduken än, vilket känns skönt. Jag fick ännu ett år till med min älskade vän. På promenaderna är hon valpig, far runt som en galning och låter mycket. Springer, springer och springer och jagar och skäller på Vega.

Idag hade vi julfikebesök här hemma. Vinna var halvt oregerlig emellanåt. Knödde på folket, skulle inte gå och lägga sig, drog igång Vega för lek. Gammeltanten som är valp på nytt.

När jag började skriva alldeles nyss här i bloggen tryckte hon in huvudet i kylskåpet när Clas öppnade och tänkte väl mer eller mindre helt enkelt bara ta för sig av något.

Härliga gamla Vinna. 14 år om en månad. Still going strong, om än lite skröplig i kroppen. Än kastas inte någon handduk in. Än finns hon hos mig och förgyller mina dagar.

Barn och hund

Det är intressant att se Tuva med hundarna ibland. Så naturligt hon kan få dem att följa henne med fullt fokus på henne. Så där som så många vuxna hundägare kämpar för att få till.

Hon gillar att vara med när jag tränar hundarna. Vilken himla tur för mig. Ibland vill hon testa själv också. Visst kliar det i mitt tränarhjärta emellanåt och jag vill gärna gå in och peta, men för det mesta låter jag henne få testa själv och göra som hon vill.

Igår såg hon mig lägga godis på nosen på Vega, och sedan låta Vega få ta den. Hon ville testa samma med Elit sedan. Jag försökte förklara att det nog är lite för svårt för Elit. Att hon inte kan det. Men hon kom på egen hand på att hon kunde lägga henne ner, säga ”plats” så att hon lade ner huvudet på golvet och sedan var det bara att lägga godiset på nosen. Hon var så himla nöjd när hon lyckades med detta på egen hand första gången. Fick efter en stund upp mobilen för att filma henne.

Nedan ser vi en gammal film från när Tuva var 2 år och fick hänga med på träning. Hon var överlycklig när hon fick ta ut Vinna och ”träna” henne på egen hand. Samspel, relation, fokus ❤️

Det är så fint att få se henne växa upp tillsammans med hundarna. Så mycket hon lär sig. Så mycket jag lär mig.

Motionera Elit

Elit gör inte många knop på promenaderna. Hon traskar mest lugnt efter i mina fotspår. Tigger lite godis ibland. Går kanske lite fot. Nosar lite. Skuttar möjligtvis efter Vinna och Vega några steg, men inte så mycket mer än så.

Så de senaste dagarna har jag tagit med mig en pipleksak ut på promenaderna. När vi har gått en stund ger jag pipleksaken till Vega och då blir det minsann fart på Elit. Då kan hon fara runt efter Vega en bra stund. Himla smidigt sätt för mig att motionera Elit lite bättre på och få ut mer av promenaderna. Och till på köpet får Vinna och Vega springa ännu lite mer.

Bruksdag

Idag tog jag med mig rödnäsorna och for iväg till skogen. Uppletande och spår stod på schemat. Och vilken skön känsla jag lämnade skogen med! 4 skick, 4 föremål med både Vega och Elit i uppletandet. Riktigt fint jobbat av bägge två. Bästa uppletandet Elit har gjort tror jag. Det var nog nyttigt att få sitta uppbunden och få se när Vega jobbade först. Även lilla Vinna fick leta föremål.

Spåren gick även de så himla bra med bägge två. Vega var först ut igen. Ut i rutan utan att tveka, fin analys när hon hittade spåret och iväg i rätt riktning utan att tveka. Sedan hade hon ett väldigt säkert och fint spårarbete där alla klurigheter klarades utan minsta tvekan. Hon börjar kännas riktigt säker i spåret nu faktiskt. Kul!

Elits spårupptag lämnade mig smått lyrisk. Hon letade snabbt upp spåret, men ”BAKSPÅR” tänkte jag. Hon tog spåret och fel håll och följde det kanske 5-7 m, stannade, funderade och kikade lite och så plötsligt VÄNDER hon på egen hand och tar upp spåret åt rätt håll istället. Halleluja! Därefter ett riktigt fint spårarbete hela vägen.

Så himla bra skogsarbete. Så otroligt kul! Det var värt allt slit med förberedelser med spårläggning och vallande av uppletanderuta. Sånt där som jag tycker är vansinnigt tråkigt. Det som däremot inte är tråkigt är när man sedan släpper ut hunden i spåret eller uppletande och får se dem jobba.

Lite av uppletande och spår med Vega:

Ett skick på uppletandet och spårpåsläppet med Elit:

Och så Vinna när hon letar föremål ❤️

Rapport och fysträning

Idag tog mamma och jag med oss Nya och Vega för lite rapportträning. Nya är ju uppe i eliten i rapport, så för hennes del blev det rätt enkelt eftersom vi anpassade oss till Vega. Men det var första gången hon fick springa till mig som mottagare. Jag hade pannkakor, så det visade sig snabbt att hon mer än gärna sprang till mig.

Bägge hundarna tycker verkligen att det är helt vansinnigt kul med rapport. Vega är ju helt ny på det här men hon tycker att det är riktigt häftigt. Vi körde först 3 skick där Nya fick springa först. När Nya var inne hos mottagaren och man hade hunnit få ordning på allt, fick Pluppy springa. 4:e skicket fick Vega springa först. Inga problem sa hon och sprang allt hon kunde.

Sedan avslutade vi med att jag (som var på B-station) skickade Nya en 5:e gång, tog med mig Vega och gjorde en liten förlängning. Högst orättvist att inte jag fick springa igen, hälsar Vega. Nya tog förlängningen med glädje i full fart. Sedan avslutade vi och jag skulle ta med mig hundarna lösa tillbaka mot A-station där mamma skulle möta och längs vägen. Jag strödde ut en massa pannkaksbitar över marken till Nya (och Pluppy) efter jag hade tagit emot henne, kopplade loss Vega från trädet hon satt bunden vid och skulle få med mig alla grejer. Vega for som skjuten ur en kanon från trädet så fort jag kopplade loss henne, sprang rakt över den pannkaksbeströdda marken med en ätandes Nya och drog iväg hela vägen till mamma. Om den extremt matglada hunden till och med ratar pannkakor för att få springa, vet man att hon älskar rapport…

Får kanske bli lite rapport med henne i framtiden i alla fall… Vi får väl se…

Något annat som hänt idag är att jag har sett Vinna trava några steg här och var. För den som inte visste det kan bevittnandet av några få travsteg skapa lycka och ögon som tåras. Den senaste månaden har nämligen inte Vinna kunnat trava längre. Hon antingen skrittar, passar, galopperar eller travar fram och galopperar bak. Så hon har fått gå en del cavalettipass här hemma, plus gjort lite annan styrketräning. Så vansinnigt glad över att se att det redan verkar ha gett lite resultat.

Här en film på när Pluppy gör cavalettiövningarna: