Sista kvällen med gänget

Gammal bild på mig och Vinna som Elin tog i vintras

Ja så kallade de det idag. Agilitygänget på klubben. Det är nämligen så att idag är den sista dagen som jag är medlem i Alingsås Brukshundklubb. Imorgon är jag enbart medlem i Svenska Australian Shepherdklubben. Anledningarna till att jag inte kommer vara medlem i ABK längre är många, men framförallt pga att jag helt enkelt vill spara lite pengar. Det är tillräckligt mycket att vara medlem i SASK och SKK. En annan stor anledning är att jag faktiskt inte känner så mycket för SBK längre (med tanke på allt som varit på sistone) och faktiskt inte vill ge dem mer pengar än nödvändigt. I dagsläget är jag mer verksam inom SASK än ABK, så då blir valet på det viset. Så efter ca 14 år (eller någonting sådant) går jag nu ur ABK. Känns faktiskt lite konstigt.

Idag hade i alla fall klubben KM i agility och jag passade på att vara med för sista gången. Det var trevligt och många som körde riktigt fina rundor. Åsa Thunquist dömde och hon bjöd på fartiga banor. Någonting som jag märkte tydligt med tre hundar att köra och taskig kondis… Hursomhelst gick både Zazzi, Mira och Vinna jättefint och det blev totalt 6 felfria rundor av 6 möjliga med dem. Vinna var lite mör i kroppen i det sista loppet märkte jag. Hennes kondis och muskler behöver byggas upp betydligt mer. Men ändå gav hon som vanligt sitt yttersta. Det blir massage och vila för henne de närmsta dagarna. Zazzi och jag kom på 2:a plats i KM:et bland smallhundarna (totalt 9 startande) och Mira och jag kom 3:a. Pappa slog oss med Ebbe och tog hem segern i small. Grattis pappa! I medium vann Anna med sin sheltie Bilbo. I large var vi fyra som deltog och där tog otroligt nog jag och Vinna hem segern och blev därmed klubbmästare! Duktiga lilla Vinna som inte har kört agility på typ ett halvår att jobba så fint och innan dess har vi ju faktiskt bara tävlat i totalt 10 månader, började i februari förra året och sista tävlingen var i USA i december. Men i januari hoppas vi vara tillbaka på banorna. Då satsar vi på MyDog!

Lite träning med skabbråttan

Testade av rutan med Vinna. Var ju några månader sedan vi körde den sist (typ ett halvårsedan skulle jag tro…  eller kanske till och med lite mer). Ställde upp rutan. Ställde henne där konen för elitrutan skulle stå om jag hade haft en sådan extrakon med mig och skickade henne. Swoosch! sa det bara så for hon iväg i vild galopp mot rutan. Stanna! ropar jag när hon är i rutan och hon tvärnitar exakt i mitten. Lycklig matte klickar och rusar till sin duktiga tjej. gör om rutan, men skickar henne från andra hållet. Exakt likadant igen. Känner mig nöjd med att det såg så bra ut och nöjer mig med detta. Duktig Vinna!

Ikväll är det KM i agility på klubben. Tänkte vara med på det med Zazzi, Mira och Vinna. Med Vinna ska det ju bli extra spännande eftersom vi inte har kört agility (mer än running moose) sedan mars skulle jag tro. Testade i alla fall slalom och gungan med henne idag för säkerhets skull.  Men det var okej. Missade slalomingången när jag skickade henne snett två gånger. Hon hade visst glömt hur man kortar ihop till ingången. Men tredje gången gillt och sedan var det inga problem mer. Behövde bara få en chans att komma ihåg hur det var tydligen.

Utöver detta så har jag anmält Segra till följande utställningar:
– Malmö 8/11
– Åstorp 14/11
– Mjölby 15/11
– MyDog 7&9/1-2010

Ville anmäla till Åby också, men jag hittade ingen information om den någonstans.

Till Malmö blir det extra roligt eftersom alla valparna, utom Keno, ska vara med. Då får jag även chans att ställa upp i syskonklass. Funderar bara på vilka 3 som ska vara med på det. Vilka är mest lika egentligen?

Snart har jag även jobbat ikapp mig med allt jag ligger efter med i arbetet. Hoppas att vara ikapp innan den här veckan är slut. Bara välkomstbrev och fakturor som ska skickas (många!), MiVinna’s hemsida som ska uppdateras och elräkningar och bildagbok som ska lämnas in till bokföringen, sedan är jag ikapp! Då har jag mer saker som ska göras, men åtminstone inget som släpar efter på samma sätt.

Vinna ser förresten inte riktigt klok ut nu. Hon fällde som sjutton efter valparna men plötsligt så stagnerade det hela. vad bra tänkte jag.. blir det inte värre än så här är det ju inte så farligt. Jo tjena. Hon satte igång för ungefär en vecka sedan igen och nu ser hon verkligen hemsk ut. Det är alla långa strån hon fäller nu. När jag kom hem med henne från Säffle undrade Clas om hon inte hade fått rävskabb eller något. Med tanke på att vi bara hade varit borta i två dagar kan ni tänka er med vilken fart det rasar av henne nu. Jag förklarade i alla fall för Clas att hon inte hade rävskabb utan att det hela berodde på att hon har haft valpar, så han behöver inte vara orolig. Han önskar dock att hennes päls kommer tillbaka snart (och jag med), för hon är inte direkt skön att klappa på nu. Hon som brukar vara så mjuk och skön känns mer som en strävhårig vorsteh förtillfället…

Segra

Segra har hunnit bli hela 12 veckor. På onsdag fyller hon 13 veckor. Än så länge är jag otroligt nöjd med henne.

Rent exteriört är hon verkligen sin pappas dotter. Hon är den i kullen som liknar Gibson mest tror jag. Jag kan ju inte direkt hymla om att det faktiskt ska bli lite roligt att åka ut på utställningar med henne. I mina ögon är hon snygg och hon ser än så länge ut att ha ärvt sin pappas fantastiska rörelser. Men vi får se hur hon fortsätter att utvecklas.

Mentalt sett är hon helt underbar än så länge. Hon bryr sig inte om särskilt mycket. Saker som skramlar, tåg som svischar förbi, saker som ramlar ner bredvid henne. Nej inget verkar direkt bekomma damen. I lördags fick hon även höra skott för första gången, när hon satt inspärrad i komposthagen medan jag höll kurs, och det var absolut inga problem. Segra är social, både med hundar och människor. Umgås på ett fint sätt med främmande hundar och visar än så länge på bra signaler där. Med människor är hon helt perfekt som hon är just nu. Hon tycker mycket om andra människor, men utan att vara överdriven. Hon tar kontakt med främmande människor om de tar kontakt med henne, sällan annars. Tar de kontakt så hälsar hon glatt. Hon verkar besvara kontakten på samma sätt som den erbjuds henne. Dvs hälsar personen lite lugnt och svalt på henne, hälsar hon lugnt och svalt tillbaka. Hälsar personen lite mer intresserat på henne, svarar hon med mer intresse. Och hälsar personen jätteglatt på henne hälsar hon överlyckligt tillbaka. Hon verkar stabil och säker på sig själv i dessa situationer. Mitt största dilemma är hur jag ska lyckas behålla henne precis som hon är just nu med folk. Det är så lätt hänt att det slår över åt antingen det ena eller det andra hållet. Men förhoppningsvis kommer hon att vara sådan här med folk när hon är vuxen också. Precis lagom. Något slags mellanting mellan Gibson och Vinna tror jag.

I arbete är hon hemskt rolig. Här verkar hon ha mycket Vinna i sig. Hon älskar att få jobba lite, tar alla belöningar och jobbar med en fin intensitet. När vi slutar jobba är hon duktig på att koppla av. Hon är väldigt lik sin mor som hon var i arbete när hon var i den här åldern, dvs hon har fin koncentration och uthållighet och har bara ögon för mig när vi jobbar. Möjligtvis att hon kanske går in i arbetet med något högre intensitet än Vinna gjorde i den här åldern. Vet inte riktigt om det är bra eller dåligt än. Är ju lätt hänt att det blir för mycket av det goda också 😉

Någonting hon däremot inte har ärvt från sin mor är hanteringen av leksaker. Vinna började väldigt snabbt med att komma tillbaka med leksaker och helst ville hon klättra upp i knät p mig och avlämna dem så nära mitt ansikte som möjligt. Lilla Segra gör långt ifrån samma sak. Men vi jobbar på det.

Segra har även visat på samma resursförsvar som Vinna hade när hon var liten. Det vaktades både det ena och det andra från de andra hundarna. Men likt Vinna har det här försvunnit mer och mer. Nu ser jag inte mycket av det längre, varken från Vinna eller Segra.

Segra verkar även ha samma förighet som Vinna och är enkel att ha och göra med. Hon är lagom förarvek och vill gärna vara nära sin matte, men utan att för den sakens skull vara klängig. Men lite ”mammig” likt sin mor är hon allt, och det är något jag ändå uppskattar. Hon är nog dock en tjej som jag kommer ha att göra med lite mer rent vardagslydnadsmässigt eftersom hon kanske är något mer självständig än Vinna var och framförallt mycket mer säker i sig själv än Vinna var i den här åldern, vilket ju säkert gör att hon kommer testa sig fram i livet mycket mer.

En liten rolig sak hon har ärvt från sin mor är att när man säger till henne så att hon blir undergiven, skrynklar hon ihop nosen i ett undergivet litet grin på något sätt där hon bara visar framtänderna. Har aldrig sett detta så tydligt hos någon annan hund än Vinna, så det är ju lite lustigt att Segra gör samma sak.

Vi var nyss hos veterinären för 12-veckorssprutan och det gick hur bra som helst. Hon drog i kopplet för att skynda sig in i det spännande undersökningsrummet. Väl uppe på bordet viftade svansen glatt och pussar utdelades till veterinären med jämna mellanrum. Glad hela tiden, även efter sprutan hade getts och kennelhostevaccinet hade sprutats in i nosen på henne. Lite skillnad mot Vinna som verkligen avskyr att vara hos veterinären och tycker att det hela mest är jätteläskigt. Jag hoppas att Segra inte ska råka ut för samma tråkigheter som Vinna har gjort så att hon får behålla sin positiva syn på veterinären.

I det stora hela är jag med andra ord otroligt nöjd med Segra än så länge. Hon motsvarar alla mina förväntningar och lite till och jag hoppas att hon fortsätter att utvecklas så här positivt. Vi får väl se vad framtiden har att utvisa för min lilla tjej. Jag har varit otroligt nöjd med min lilla Vinna, men Segra verkar i dagsläget nog faktiskt ha blivit en något bättre version av sin mor och då är ju ändå Vinna mitt allt och jag är väldigt nöjd med henne. Ja, vi får väl se om det fortsätter så. Och så hoppas jag innerligt att Segra även är lika fin inuti (dvs leder och övrig hälsa) som hon är utanpå. Än så länge är hon ju bara 12 veckor gammal och det är ju lite för tidigt för att säga någonting egentligen. Men framtiden känns absolut hoppfull!

 

Hälsning från Säffle

Haha, nej inte är jag orolig för att Segra inte visar så stort intresse mot fåren än. Det behöver ni inte bekymra er om. Bara det att jag hade en dålig dag igår. Gå upp tidigt (kl 05:30) för att köra Clas till jobbet. Hemma kl 7 igen. Inte få så mycket sömn. Iväg och valla med förhoppningar om att det skulle gå bra med Vinna och att Segra visade ju lite mer intresse för fåren förra gången vi testade så självklart fanns förhoppningarna om att hon skulle visa ännu lite mer intresse den här gången. Nu var det inte så, och det spelar ju egentligen ingen roll (även om det kändes lite småsurt just då). Intresset är jag helt övertygad om att det kommer när hon blir äldre. Men det skadar ändå inte att hon bara får vara med och titta på när mamma Vinna jobbar. Hon verkar ju vara typen som lär sig en del av att titta på andra. Överhuvudtaget så kommer alla valparna vi har släppt på fåren ett par gånger få vila ifrån det hela ett tag innan vi testar igen. Det måste få chans att sjunka in lite också och så måste de mogna lite till. Jag är än så länge väldigt nöjd med deras reaktioner i fårhagen. Alla har varit väldigt framåt och haft roligt därinne. Bara att det roliga har bestått i lite olika aktiviteter: springa, äta fårbajs, jaga border collie, jaga får. Det har hursomhelst varit riktigt roligt att se hur de beter sig därinne.

Just för tillfället befinner jag mig i en husvagn i Säffle och jag har precis blivit bjuden på en smaskig middag. Jag håller agilitykurs här i helgen. Var även här i maj och gör nu en liten uppföljning. Det är en salig blandning av hundar här: några blandraser, tibetansk terrier, briard, labbe, lagotto, jack russell och sheltie. Och om Sanna får lite tid över imorgon kommer hon ner en stund på eftermiddagen med Misty (aussie).

Det har gått bra idag. Förmiddagen ägnades åt att jobba med tajta svängar. Eftermiddagen ägnades mest åt kontaktfält. De var nyfikna på min metod ”Running Moose” och det var många av dem som ville testa. En av dem hade redan börjat köra metoden lite efter att Vicki (en annan av deltagarna) hade läst om det (och sett filmerna) i min blogg. Jätteroligt att min metod börjar få ett sådant genomslag. Jag är dock noggrann med att påpeka att jag inte alls har kunnat utvärdera metoden än eftersom vi faktiskt inte har jobbat med den ”ända till slutet” med någon hund än. Det är ju såpass nytt och jag har ju haft lite annat att göra (valparna) sedan jag kom på metoden. Det såg hursomhelst väldigt positivt ut för de flesta av hundarna som provade det idag.

Vinna och Segra har fått följa med mig hit också. De har fått sitta i kompostgaller utanför agilityplanen när jag har hållt kurs och de har skött sig riktigt bra där. Till och med lilla Segra, som ju inte alls är van vid sådant. Inga problem med hundar som rör sig runt dem och springer på agilityplanen. Någon som däremot har varit lite småknäpp idag är Vinna. När vi kom dit kunde hon plötsligt inte sluta skälla. Hon fick för sig att folket skulle skällas ut, men det var inte direkt någon specifik som skulle skällas ut utan det var väl mest för skällandets skull. Hon var helstissig och for mest runt. Och helstissig tycker jag att hon har varit hela dagen idag. Har farit runt som en stolla och betett sig som en unghund. Tja, någon sådan period har hon ju egentligen aldrig riktigt gått igenom. Den kanske kommer nu istället? 😉 I vissa lägen har det ju idag nästan till och med varit så att det är Segra som är den lugna och snälla. Som t ex när vi kom hit imorse och Vinna blev helknäpp så följde Segra med lite mer sansat och hälsade glatt på alla mäniskorna och utdelade lite pussar till de som ville. Lilla knäppVinna. Lite ovant att det är hon som står för knäpperierna…

Vallning igen

Idag var vi fem glada aussieägare som begav oss till Carin för lite vallning av får. Elin och Anna var redan på plats. Vi andra (jag, mamma och Mia) blev ca 45 minuter sena (hade förvarnat om detta redan innan) eftersom jag hade en privatlektion på förmiddagen.

Ja hur gick då vallningen? Jag hade tänkt skriva att det gick precis kasst idag. Faktum är att jag till och med skrev ett långt inlägg om hur kasst det gick. Men så tittade jag precis på filmerna och insåg att det ju faktiskt gick ganska bra egentligen. Så vad surade jag över egentligen? I själva verket gick de första två passen ganska bra. Det var bara det sista passet som det kändes som att allt barkade åt skogen. Fast egentligen var inte det heller så illa när jag tittar på filmen. Bara det att Vinna blev lite låg och tappade lite fart. Själv blev jag nog mest bara irriterad över att vi inte fick till det och det kändes som att vi mer eller mindre plötsligt var tillbaka på ruta ett. Kändes väl bara inte bra att lämna träningen med den känslan och vips så hade den känslan tagit över hela träningen plötsligt. Jag visste ju egentligen när jag tänker efter att de första passen gick ganska bra, men helt plötsligt efter det tredje passet hade jag på något sätt glömt det och fick för mig att allt hade gått dåligt. Gjorde generalfelet att fokusera för mycket på det negativa. Blir arg på mig själv när jag tänker på hur jag surade ihop efteråt.

Negativt:
Vinna började mer och mer snedda in mot fåren och hon öppnade gärna munnen precis i det sista. Hon biter inte, men gör gärna en liten markering. Tog inte mitt viinnnnaaaaaa (som betyder gå längre ut) så bra och blev lite vild och ostyrig emellanåt. Coolade ner sig och lyssnade lite bättre när jag fick tag på henne precis i ett ögonblick där hon bara fullkomligt tänkte strunta i mig och dra förbi mig. Fick stoppat henne och gjorde om. Efter det lugnade hon sig och var lite mer lyhörd. Dock inte alls lika bra på att gå ut på mitt viiinnnnaaaa som hon var i våras. Faktum är att det funkade inte alls som det skulle.

Vi lade in lite övningar för att träna hämt och att hon ska gå längre ut och runda. Det var framförallt det här som inte gick alls bra. Det blev verkligen inte alls som jag hade tänkt. Vinna började missförstå mitt viiinnnnaaaa och tog det istället som att hon skulle ta det lugnare. I våras var hon mycket tydligare med att genast ta ut avståndet när jag lade på tryck, ja efter massa träning då såklart, men det var tydligt att hon började förstå. Det kändes verkligen inte som att vi fick till det alls nu och mot slutet kändes det som att hon tappade lite intresse. Svår balansgång det där mellan att behålla intresset och intensiteten hos henne samtidigt som man ska behålla lydnaden och inte låta henne härja hursomhelst. Men inte är det lätt för lilla Vinna heller när matte blandar ihop orden jag ska använda.

Positivt:
De två första passen gick okej. Jag lyckades hålla mig i rörelse och flytta mig någorlunda rätt (emellanåt i alla fall). Carin pratade om hur vi har gjort jättekliv i träningen sedan i våras, och det har vi ju faktiskt gjort. Vinna behåller fokus mycket bättre nu och vi tappar inte fåren på samma sätt som tidigare. Dessutom har jag börjat placera mig i alla fall lite mer rätt och behöver inte riktigt lika mycket styrning från Carin längre.

Troligtvis bidrog lilla Segra till min dåliga känsla idag. För inte blev det bättre av att lilla Segra verkligen visade noll intresse mot fåren. Hon ska bara få titta på när mamma Vinna vallar ett tag, så får vi se om hennes intresse ökar.

Någon som däremot visar betydligt mer intresse är lilla Lyxa. Hon tycker verkligen att fåren är döhäftiga. Hon ser för härlig ut när hon förföljer dem runt runt i hage. Tappar inte intresset i första taget. Idag lade hon dessutom till med skall, speciellt när hon blev förbannad över att de inte flyttade på sig när hon kom. Lilla sötnosen!

Någonting jag framförallt märkte när jag tittade på filmen idag att jag är lite inkonsekvent i mina signaler. Använde t ex hennes namn när jag borde sagt nej istället. Inte konstigt att hon inte fattar vad Viinnnaaa betyder längre. Ändå är det bara 6 olika ord/ljud jag använder än så länge:

– Smackning: Betyder att hon ska gå långsamt framåt
– SScchhhh: Betyder att hon ska runda i princip
– Viiinnnnaaaa (sagt lugnt, mörkt och utdraget): Betyder att hon ska gå längre ut
– Vinna, Vinna, Vinna (sagt snabbt och glatt): Betyder att hon ska komma mot mig (förr även att hon skulle komma igång igen med intresse, t ex om hon stannade och åt fårbajs).
– Nej: Betyder att det hon tänker nu är fel och att hon ska bryta det. Oftast när hon inte håller balansen utan tänker runda mig. Det här ordet har vi väl egentligen inte lagt in i vallningen förrän nu.
– Bra. Tja, betydelsen av det ordet är väl inte så svårt att räkna ut. Det hon gör är bra helt enkelt 🙂

Men idag pratade Carin om att vi snart ska lägga på höger- och vänsterkommandon också. Känns kul, men det blir ju ännu mer för mig att hålla ordning på, och jag som klantar till det redan nu…

 Vinnas första pass idag:

Vinnas andra pass:

Att sitta och lägga tid på att redigera pass nr tre känns inte alltför upplyftande, så den filmen får ni klara er utan. Det är desto roligare att lägga ut Lyxas lilla pass i hagen. Tänk att detta bara är hennes andra gång i fårhagen. Intresset kan man inte direkt klaga på. Det värmer gott i mitt lilla uppfödarhjärta att få se henne in action. Ska bli roligt att se Mia få till lite styrning på det hela längre fram bara 😉