God Jul

Jag och mamma gjorde ett gemensamt julkort för våra familjer i år också.

God Jul allihop!

Barn och hund

Det är intressant att se Tuva med hundarna ibland. Så naturligt hon kan få dem att följa henne med fullt fokus på henne. Så där som så många vuxna hundägare kämpar för att få till.

Hon gillar att vara med när jag tränar hundarna. Vilken himla tur för mig. Ibland vill hon testa själv också. Visst kliar det i mitt tränarhjärta emellanåt och jag vill gärna gå in och peta, men för det mesta låter jag henne få testa själv och göra som hon vill.

Igår såg hon mig lägga godis på nosen på Vega, och sedan låta Vega få ta den. Hon ville testa samma med Elit sedan. Jag försökte förklara att det nog är lite för svårt för Elit. Att hon inte kan det. Men hon kom på egen hand på att hon kunde lägga henne ner, säga ”plats” så att hon lade ner huvudet på golvet och sedan var det bara att lägga godiset på nosen. Hon var så himla nöjd när hon lyckades med detta på egen hand första gången. Fick efter en stund upp mobilen för att filma henne.

Nedan ser vi en gammal film från när Tuva var 2 år och fick hänga med på träning. Hon var överlycklig när hon fick ta ut Vinna och ”träna” henne på egen hand. Samspel, relation, fokus ❤️

Det är så fint att få se henne växa upp tillsammans med hundarna. Så mycket hon lär sig. Så mycket jag lär mig.

Första tävlingsåret med Vega

Så kom det då äntligen: året då Vega fyllde 1 år och jag fick börja tävla med henne; min efterlängtade lilla hund som jag väntat så länge på. Och vilket roligt tävlingsår vi har haft!

  • I maj blev vi uppflyttade till lägre klass i brukset.
  • I slutet av augusti tävlade vi för första gången agility.
  • I september blev vi uppflyttade till högre klass spår och Vega fick sin första titel: SPH I.
  • I november blev vi uppflyttade till hoppklass 2, men valde att stanna kvar i klass 1 lite till.
  • I december tog Vega sin 5:e pinne i hoppklass och fick därmed sin andra titel AgHD I.
  • Under våra agilitystarter har vi hamnat på pallen hela 7 gånger. Fyra vinster, en 2:a plats och två 3e platser.

Vilket helt fantastiskt härligt första år på tävlingsbanorna! Nu är våra tävlingar slut för i år, men vi ser med glädje fram emot ett nytt tävlingsår 2020.

Vila

Det är veckor som den här som gör att jag är extra glad över att jag tidigt lär mina hundar att bli vana vid ett växlande liv. Ibland är tempot högt och dagarna fulla av arbete och aktiviteter, ibland händer ingenting.

Hela den här veckan har bestått av vila. Jag är sjuk, har en röst som känns skör och jag har framförallt en väldigt envis hosta som vägrar ge med sig. Så den här veckan har hundarna enbart fått korta promenader, förutom idag då jag och Tuva var ute ungefär en timma. Visst, vi gick inte så långt, men vi var ute en stund i alla fall. Igår fick Vega hänga med mina föräldrar till Tånga Hed en sväng och springa lite med deras hundar också. Och så har det blivit lite tuggben under veckan och en massa mys. Det är allt. Korta promenader, tuggben och mys.

Men det är ju arbetande aussies! Klättrar de inte på väggarna då?! Nej. Skulle de alltid ha den här tillvaron hade de inte varit särskilt nöjda, men i korta perioder är det inga problem. Visst märker jag skillnad på dem de här dagarna jämfört med när de har fått jobba ordentligt. Men de har inga som helst problem att ta de här dagarna med ro.

De är vana vid att våra dagar kan variera ganska rejält. Ibland händer ingenting, som de senaste 7 dagarna. Ibland händer det väldigt mycket, vissa dagar har t ex Vega både fått valla, promenad, köra rapport och agility. För oss funkar det bra att ha det så och det är skönt att de är vana vid varierande dagar och veckor när man blir sjuk och inte gör så mycket med dem. Det här vänjer jag dem vid redan när de är små valpar.

Agilityinspiration

Jag anmälde mig till en onlinekurs i running contacts för ett tag sedan. Bara som åskådare den här gången. Kursen och den förra agilitytävlingen har gett mig lite mer agilityinspiration. Jag kom igång så fint med det hela och kände mig riktigt taggad till fortsatt träning. Men så sitter jag här förkyld och har sedan förra veckan känt att rösten är nära att ge sig. Så hundträningen får bli lidande ett tag. Så jag får helt enkelt spara mig nu så att jag kan hålla lektioner på kvällarna.

Idag tyckte jag dessutom att det kändes som perfekt träningsväder när jag var ute med hundarna en kort sväng. Men icke, jag får hålla mig ett tag till. Visst hade jag kunnat träna och bara använda klicker t ex, men jag vill kunna gå all in när jag tränar och belöna ordentligt och det kan jag inte riktigt motstå att göra när hundarna gör något så där fantastiskt. Så stanna inne, vila och spara mig. Men det är bra det också. Då kan jag få längta till träning. Det är nyttigt det med, för en sådan som haft svårt att hitta inspiration och motivation.

Utvärdera positivt

Min arbetsplats just nu

Snälla Eva Marie gav mig hennes bok ”Mental träning för agilityförare” i somras. Jag har småläst lite då och då i den, men inte kommit så långt än, eftersom jag tydligen alltid prioriterar annat än att läsa numera. Men den är väldigt intressant och bra. Den här veckan står det med i min bujo att få till lite läsning i den under min arbetstid när Tuva är på förskolan. Då jag alltid har så mycket som ska lyckas klämmas in under de få timmar Tuva är på förskolan blir det alltid, i bästa fall, bara några minuter kvar för läsning innan det är dags att hämta Tuva. Men några minuter är bättre än ingenting tänker jag.

Igår läste jag om att ”Uppmärksamma det du gör bra, är nöjd med och tacksam över”. Där står det bland annat om att ta för vana att efter t ex varje tävlingsstart sätta sig och skriva ner tre saker jag gjorde under loppet som jag är nöjd över. Fokusera på det som just jag har gjort bra, inte hunden. Genom att stärka sig själv, stärker man även sin hund och vår träning tillsammans.

Så jag tänkte att jag skulle börja göra detta. Framförallt tänkte jag att jag ska göra detta efter varje tävling. Fundera igenom dagen och titta på vad jag var extra nöjd med.

Lika bra att börja nu, så jag gör här en liten sammanställning över mina tre saker från agilitytävlingen i söndags:

Jag är glad över att jag tänkte offensivt och chansade på balansen i ena loppet, där jag stack iväg i förväg från Vega, trots att jag var osäker på om hon skulle ta balansen bakom mig själv då. Det blev superbra!

Jag litade på att vår slalomträning har varit bra, och vågade berömma glatt och springa på, precis som på träning. Slalomen satt klockrent i alla lopp.

Jag körde på och litade på att Vega hade bra sug till tunnlarna själv så att jag kunde sticka vidare till nästa hinder.

Min ambition är nu att försöka få till det här med ”tre bra saker” efter varje tävling resten av året.

Det tog bara 9 år…

… innan den där sanna träningsglädjen infann sig igen. Den där träningsglädjen som gör att man längtar till nästa träningspass. Den där träningsglädjen som försvann tillsammans med Segra.

Visst har jag haft glimtar innan. Visst har jag kommit från träningspass hög av alla må-bra-hormoner som är i omlopp efter ett lyckat pass. Men jag har trots det haft väldigt svårt för att motivera mig till nästa träningspass.

På sistone har jag märkt att jag blivit gladare och gladare av den träning jag gör – både med Elit och Vega. Jag lever på känslan länge och ser fram emot nästa träningspass. Det är helt underbart! Att hitta den del av mig själv som jag nästan trodde var borta för alltid.

Nu är det semester och träningsmotivationen är på topp. Just nu tränar vi riktigt mycket. Det var längesedan jag faktiskt kunde säga så. Vega är den som får köra mest pass just nu, men även Elit får jobba en hel del och Vinna får lattja lite då och då mellan varven också.

Vega går väldigt bra i det mesta just nu och Elit är vansinnigt rolig att träna brukslydnad med. Hon får mig alltid att le stort på lydnadsplanen. Hon verkligen strålar av glädje när hon kör lydnad… förutom när jag säger att hon gjorde något jättedåligt och tycker att vi ska göra om. Då skäller hon ut mig efter noter, haha. Som en lång harang av svordomar liksom.