Barn och hund

Det är intressant att se Tuva med hundarna ibland. Så naturligt hon kan få dem att följa henne med fullt fokus på henne. Så där som så många vuxna hundägare kämpar för att få till.

Hon gillar att vara med när jag tränar hundarna. Vilken himla tur för mig. Ibland vill hon testa själv också. Visst kliar det i mitt tränarhjärta emellanåt och jag vill gärna gå in och peta, men för det mesta låter jag henne få testa själv och göra som hon vill.

Igår såg hon mig lägga godis på nosen på Vega, och sedan låta Vega få ta den. Hon ville testa samma med Elit sedan. Jag försökte förklara att det nog är lite för svårt för Elit. Att hon inte kan det. Men hon kom på egen hand på att hon kunde lägga henne ner, säga ”plats” så att hon lade ner huvudet på golvet och sedan var det bara att lägga godiset på nosen. Hon var så himla nöjd när hon lyckades med detta på egen hand första gången. Fick efter en stund upp mobilen för att filma henne.

Nedan ser vi en gammal film från när Tuva var 2 år och fick hänga med på träning. Hon var överlycklig när hon fick ta ut Vinna och ”träna” henne på egen hand. Samspel, relation, fokus ❤️

Det är så fint att få se henne växa upp tillsammans med hundarna. Så mycket hon lär sig. Så mycket jag lär mig.

Första tävlingsåret med Vega

Så kom det då äntligen: året då Vega fyllde 1 år och jag fick börja tävla med henne; min efterlängtade lilla hund som jag väntat så länge på. Och vilket roligt tävlingsår vi har haft!

  • I maj blev vi uppflyttade till lägre klass i brukset.
  • I slutet av augusti tävlade vi för första gången agility.
  • I september blev vi uppflyttade till högre klass spår och Vega fick sin första titel: SPH I.
  • I november blev vi uppflyttade till hoppklass 2, men valde att stanna kvar i klass 1 lite till.
  • I december tog Vega sin 5:e pinne i hoppklass och fick därmed sin andra titel AgHD I.
  • Under våra agilitystarter har vi hamnat på pallen hela 7 gånger. Fyra vinster, en 2:a plats och två 3e platser.

Vilket helt fantastiskt härligt första år på tävlingsbanorna! Nu är våra tävlingar slut för i år, men vi ser med glädje fram emot ett nytt tävlingsår 2020.

Vila

Det är veckor som den här som gör att jag är extra glad över att jag tidigt lär mina hundar att bli vana vid ett växlande liv. Ibland är tempot högt och dagarna fulla av arbete och aktiviteter, ibland händer ingenting.

Hela den här veckan har bestått av vila. Jag är sjuk, har en röst som känns skör och jag har framförallt en väldigt envis hosta som vägrar ge med sig. Så den här veckan har hundarna enbart fått korta promenader, förutom idag då jag och Tuva var ute ungefär en timma. Visst, vi gick inte så långt, men vi var ute en stund i alla fall. Igår fick Vega hänga med mina föräldrar till Tånga Hed en sväng och springa lite med deras hundar också. Och så har det blivit lite tuggben under veckan och en massa mys. Det är allt. Korta promenader, tuggben och mys.

Men det är ju arbetande aussies! Klättrar de inte på väggarna då?! Nej. Skulle de alltid ha den här tillvaron hade de inte varit särskilt nöjda, men i korta perioder är det inga problem. Visst märker jag skillnad på dem de här dagarna jämfört med när de har fått jobba ordentligt. Men de har inga som helst problem att ta de här dagarna med ro.

De är vana vid att våra dagar kan variera ganska rejält. Ibland händer ingenting, som de senaste 7 dagarna. Ibland händer det väldigt mycket, vissa dagar har t ex Vega både fått valla, promenad, köra rapport och agility. För oss funkar det bra att ha det så och det är skönt att de är vana vid varierande dagar och veckor när man blir sjuk och inte gör så mycket med dem. Det här vänjer jag dem vid redan när de är små valpar.

Agilityinspiration

Jag anmälde mig till en onlinekurs i running contacts för ett tag sedan. Bara som åskådare den här gången. Kursen och den förra agilitytävlingen har gett mig lite mer agilityinspiration. Jag kom igång så fint med det hela och kände mig riktigt taggad till fortsatt träning. Men så sitter jag här förkyld och har sedan förra veckan känt att rösten är nära att ge sig. Så hundträningen får bli lidande ett tag. Så jag får helt enkelt spara mig nu så att jag kan hålla lektioner på kvällarna.

Idag tyckte jag dessutom att det kändes som perfekt träningsväder när jag var ute med hundarna en kort sväng. Men icke, jag får hålla mig ett tag till. Visst hade jag kunnat träna och bara använda klicker t ex, men jag vill kunna gå all in när jag tränar och belöna ordentligt och det kan jag inte riktigt motstå att göra när hundarna gör något så där fantastiskt. Så stanna inne, vila och spara mig. Men det är bra det också. Då kan jag få längta till träning. Det är nyttigt det med, för en sådan som haft svårt att hitta inspiration och motivation.