Stressade vallaussies?

Gång på gång möts jag av påståendet att aussies från linjer där man har avlat på vallegenskaper skulle vara mer lättstressade hundar som har svårt att ta det lugnt, jämfört med aussies från linjer där man har avlat mer på exteriören.

Jag tittar på Vega och funderar på andra aussies från rena vallinjer som jag har träffat och blir lite fundersam på varifrån det där påståendet kommer egentligen. Min erfarenhet säger att det snarare ofta är helt tvärtom, eller att det snarare beror på individen, släkten och kanske till viss del föraren.

Faktum är att de aussies jag har träffat som är från mer rena vallande linjer nog faktiskt överlag är bland de lugnaste aussiesarna jag har träffat om man generaliserar. Undantag finns såklart alltid. Så jag blir alltid så fundersam över varifrån det påståendet kommer. Har man träffat så många stressade vallaussies? Eller bygger påståendet på ett antagande? Ett antagande om att eftersom man har avlat på arbetsegenskaper kommer den typen av hund alltid behöva mycket arbete och vara igång hela tiden i jakt på arbete? Det sistnämnda skulle i så fall, enligt mig, inte vara en så bra arbetshund eftersom en bra arbetshund behöver vara duktig på att koppla av när inget händer också, för att orka kunna fokusera så mycket som krävs när arbete erbjuds och för att orka jobba till och från kanske en hel dag.

Jag har märkt att folk ofta blir förvånade när de träffar Vega ute. ”Vad lugn hon är” är bland det vanligaste jag får höra, ihop med ”Vilken trevlig aussie” osv. De verkar genuint förvånade över att hon är så lugn i vardagen. Aussies ska tydligen vara vandrande nervvrak, särskilt om de är från arbetslinjer… Ja, hon är en rätt lugn hund. Stannar vi så dröjer det t ex oftast inte många sekunder innan hon lägger sig för att vila, om hon märker att det inte kommer hända något. Detta oavsett som igår när jag tränade agility med henne på hemmaplan, stannade och började prata lite med mamma eller som i helgen när vi stod mitt bland folk och hundar på Swedish Open. Och detta efter en vecka med i stort sett inga promenader och något enstaka träningspass eftersom jag antingen har suttit i en vecka och försökt trösta ledsen sjuk dotter, eller varit ute och jobbat. Hon anpassar sig, precis som hon bör göra. Precis som en bra arbetshund bör kunna göra, enligt mig (så länge den erbjuds tillfredsställande arbete i grunden). Ibland erbjuds mycket arbete under långa dagar, ibland händer ingenting under några dagar.

Annonser

Agilitypepp

Två agilitytävlingar, där den ena var Swedish Open, var precis vad jag behövde för att hitta tillbaka till lite agilityinspiration. Jag har inte alls varit sugen på agility på sistone och har till och med börjat fundera på om jag ska köra det så mycket med Vega. Men så var jag på två tävlingar och vips var en del av peppen tillbaka. Vad kul det var att vara på agilitytävling igen! Jag insåg även att jag tydligen hade saknat mina agilityvänner mer än jag trott.

Så idag fick Vega komma ut och köra lite agility en sväng. När jag hade kört klart med henne stötte jag på mina föräldrar på gården, så vi körde ett pass till där jag filmade mamma och Nya på brukslydnaden och mamma filmade mig och Vega i agilityn.

Vi jobbade lite på självständighet över hinder och till tunnel och så testade vi balansbom utan targetmatta och med utlagd leksak för ovanlighetens skull. Otroligt nöjd över hur hon jobbar. Balansbommen är bara så konstigt att den funkar så bra, trots extremt få träningspass och väldigt lite grundad targetmatta på mark. Men hon är en liten tänkare, den där lilla damen. Jag testade även lite högre hinder (30 cm) för typ andra gången.

Elit fick jobba på självständig slalom och gjorde ett strålande jobb med det idag.