Kiwi


Kiwi och Elit

Nu var det drygt 4 månader sedan jag bloggade så det kanske är dags för ett litet inlägg nu? 😛

Agilitysäsongen det här året avslutades med Novemberrusket i Tångahallen. På lördagen körde jag bara hoppklass med tjejerna för, men på söndagen körde jag bägge klasser. Helt okej resultat för alla tjejerna, med en SM-pinne var. Hade hoppats på sista SM-pinnen i hoppklass med Elit, men det blev ytterligare en i agilityklass istället. Vi missade en SM-pinne med en hårsmån då hon rev ett hinder precis på slutet i hoppklassen. Det är så sällan hon river så det kändes lite surt. Men men, vi har några tävlingar kvar nästa år innan SM-kvalperioden är slut. Nu har både Vinna och Elit en pinne kvar att ta i hoppklass för att kvala till SM. Skulle Elit kvala till SM nu så TROR jag att MiVinna’s är första aussiekenneln som har lyckats få avkommor kvalade till hela tre olika discipliner: bruks, lydnad och agility. Kul! Nu får jag bara se till att kvala också så att det faktiskt blir så 😉

Här är Kiwis och Elits sista lopp för året. De resulterade i varsin SM-pinne 🙂

Nu är det agilityvila som gäller för Vinna och Elit. 6 veckors agilityvila ska de få, har jag tänkt. En vecka och fyra dagar har hunnit gå och jag har varit sååå sugen på att träna agility, så som jag alltid blir efter träning. Men det är bara till att snällt spara på krutet till nästa år. Jag vet vad vi behöver träna på extra mycket agilitymässigt och fram tills dess ska vi försöka få upp kondis och bygga styrka lite bättre. Vi har börjat med promenaderna och balansövningar.

Elitapport

Nu när agilityn får stå tillbaka lite är det dags för lydnaden att få komma fram i rampljuset istället. Elit och jag har tagit upp elitmomenten igen och Vinna får även pyssla lite med rallylydnadsövningar emellanåt… även om det mest blir elitmoment för henne också för att vi tycker att det är roligare, trots att hon är pensionerad från lydnadstävlingar. Lilla Mira får också testa lite lydnad emellanåt.

Elit och jag har en hel att jobba på för att komma tillbaka dit vi en gång var, och helst förbi. Jag har lagt mest fokus på fjärren, vilket börjar ge resultat. Nu har jag även börjat ta tag i rapportering med dirigering, som var som bortblåst, och idag fick vi ett trevligt genombrott. Har dock lite att klura på när det gäller det. Men mer om det en annan dag. Utöver detta så har vi börjat pilla lite i de flesta andra moment också och ja… jag kan väl säga som så att vi har att göra om jag ska få ordning på det här 😛 Men kul att vara igång igen! Vi siktar på tävling till våren.

Fina trion <3

Annonser

Nu har jag äntligen fått tummen ur och fixat lite filmer på alla lopp jag körde med de fina rödnäsorna under GULDagility. Det var roligt att äntligen få springa med Elit igen. Hon har varit sjukskriven sedan början av maj. Inte fullt tryck under tassarna än, men vi är på god väg. Hon hoppade väl alla kf på balansens nedfart, men det är inte så konstigt när man inte har kunnat träna och underhålla det ordentligt. Jag hoppas att vi ska hinna få ordning på detta tills nästa tävling i augusti. Kiwi förvånar mig som alltid. Inte tävlat agility på ett år och inte tränat mer än sista veckan inför GULDagility… och så går hon bara så jäkla bra trots det. Hon var dock rätt mör i kroppen mot slutet kände jag, så jag strök henne i sista loppet, precis som jag gjorde med de andra två. Vinna är fortsatt i en bra period i sin anaplasma och jobbar på fint. Vi tog vår sista SM-pinne i agilityklass! Yey! Dock fyra pinnar kvar i hoppklass att ta. Nu kommer jag inte köra så mycket agilityklasser med henne under hösten. Vi fortsätter att träna på våra running contacts på balansen och hoppas att hon en dag fattar att det bara är att springa på ordentligt på balansen även på tävling, istället för att tänka två på två av där. Det verkar sitta stenhårt i henne på tävling. Dock inte på träning. Vi kämpar vidare.

E

Elit, 2,5 år

Bloggandet har det visst varit lite stiltje i på sistone. Anledningarna till detta är väl egentligen flera. Först hann jag inte med allt som hände och kände att det skulle bli ett berg att uppdatera allt så som jag verkligen ville. Sedan slog sömnbristen in. Jag har inte sovit riktigt på drygt en månad. Den här veckan har det varit lite bättre ett par nätter, vilket direkt gör stor skillnad på mig. Dålig sömn = deprimerad Emelie utan kraft att göra någonting. Men nu försöker jag i alla fall ta tag lite i bloggandet igen genom att göra någon sorts sammanfattning av det som har hänt. Troligtvis kommer jag missa en del, men that’s life.

Vi börjar resultatmässigt:

– Lyxa och Kiwi ur första kullen har blivit godkända i elit spår. Roligt med två hundar från kenneln som nu är och kämpar i eliten i brukset.
– Lyxa har blivit rasmästare i Elit lydnad. Hon har dessutom samlat på sig en massa fina SM-poäng och det verkar rätt klart till att de har kvalificerat sig till lydnads-SM nästa år!
– Melvin ur andra kullen har tagit ett 1:a pris i lydnadsklass 2 så nu är han i klass 3 tillsammans med sin syster Elit.
– Nessie ur andra kullen har vunnit en hoppklass 2 och tagit pinne.
– Kiwi har tagit ytterligare ett r-cert i utställningsringen.
– Elit har fått ytterligare ett excellent på utställning.
– Elit har debuterat i hoppklass 3 och har lyckats göra några felfria rundor och hamnat precis utanför SM-pinne plats ett par gånger.
– Vinna har gjort comeback på agilitybanorna och slog till med en dubbelnolla direkt och en SM-pinne.

Någonting som inte har blivit gjort är debut i lydnadsklass 3 och MT med Elit. Vi har varit anmälda till fyra lydnadstävlingar men har tvingats stryka oss från allihop. De första två löpte Elit på (vilket var extra synd eftersom vi var i högform då), den tredje (rasmästerskapet som jag hade sett fram emot så) låg jag hemma med feber och Elit mådde inte riktigt bra hon heller. Den fjärde mådde Elit fortfarande inte riktigt bra på och jag var inte i så bra form heller. Så ingen flyt på lydnadsfronten just nu och nu finns det tyvärr inga fler tävlingar vi kan vara med på förrän i november. Seeegt. Jag hade även tänkt vara med på MT med Elit men vi kom inte ens med till lottningen då min anmälan tydligen hade kommit bort på vägen. Så det har inte riktigt gått vår väg på sistone kan man väl säga.

Någonting som däremot verkar gå vår väg lite mer just nu är Vinnas kamp mot anaplasman. I nästan två år har vi kämpat mot den där skiten och nu ÄNTLIGEN börjar jag se lite resultat. Jag säger som tidigare att hon känns bättre men inte bra, men nu känns hon ändå såpass bra att hon börjar visa sitt rätta jag mer och mer och jag börjar våga tro på en någorlunda ljus framtid för henne. Jag har tyckt ett tag att hon känns bättre men då hon har haft så diffusa symptom har det varit svårt att säga så mycket om det. Så på sistone har jag testat henne mer. Hon har bl.a fått spåra igen och jag blev så glad under spåret. Det var en ringrostig Vinna men ändock en Vinna som visade upp MIN Vinna i spåret. Jag har inte kunnat spåra med henne under den här tiden hon har haft anaplasma eftersom det helt enkelt inte har gått. I takt med att sjukdomen fick mer fäste i henne försvann min suveräna spårhund. Men nu verkar det alltså som att hon börjar kunna spåra lite igen.

Jag anmälde henne även till en agilitytävling för att testa henne även där. Tanken var att träna lite mer inför den men så blev jag sjuk och sedan sömnbristen på det så det blev inte särskilt mycket tränat. Jag tror inte ens att hon hade hoppat höga hinder sedan i mars/april när hon sjukskrevs igen. Jösses vad glad hon blev över att det äntligen var hennes tur att få tävla. Det fullkomligt lyste om henne när hon förstod att det faktiskt var vi som skulle tävla. Jag var extremt ringrostig ihop med henne. Väldigt sen och jag visste inte alls var jag hade henne. Men oj vad glad jag var när vi kom i mål efter det första loppet. Det var lite mer som det var när jag sprang med henne för ett par år sedan.

Att resten av tävlingen var en fruktansvärt jobbig kamp för mig som var alldeles för känslig, nere och trött för att jag hade sovit så lite så länge var en annan femma. Jag fick till och med låta pappa springa med Kiwi i ett lopp för att jag inte orkade. Men trots detta ser jag ändå tillbaka på den tävlingen med ett leende då den var ännu ett bevis för mig att MIN Vinna sakta men säkert kommer tillbaka.

Vårt allra första lopp tillsammans på tävlingsbanorna efter den långa sjukskrivningen:

Ett av Elits klass 3-lopp:

Just ja, och så har vi skaffat två kattungar. Sammet och Siden. Mer om dem en annan gång. Ni får nöja er en bild var på dem. Sammet är den svarta och Siden är då den sköldpaddsfärgade.

Sammet

Siden

Kiwi

Idag var mina föräldrar i Kil för att tävla högre klass spår. Tävlingen började inte så bra med en platsliggning där hunden bredvid Kiwi for iväg som skjuten ur en kanon när första skottet gick, vilket överraskade Kiwi så hon satte sig upp. Inte så mycket att säga om det, hon är inte så van vid sådant så hon behöver mer träning på knepiga situationer helt enkelt. Lite otur bara att den hunden låg bredvid just henne. Sedan var det dags för spåret. Bakspår och en pinne kort blev resultatet där. Strax därefter var det dags för uppletandet, där hon fick in 2 föremål varav ett av föremålen var hon ensam om att hitta och ta in. När detta var gjort stod det klart att de hade fått ihop tillräckligt med poäng på specialen för att klara en uppflyttning MEN de behövde då få till en bra lydnad med tanke på att de redan hade tappat en massa poäng på platsen där, så förhoppningarna var väl inte jättestora men tummarna hölls hårt. Tävlingen flöt på i ett rasande tempo i värmen och inga pauser togs, så jag kan tänka mig att det var ganska hårt för hundarna idag.

Pappa och Kiwi inledde med 9-9 på fria följet och sedan fortsatte allt med lite varierande siffror. När det var dags för prisutdelning visade det sig att de kom 2:a och precis hade klarat gränsen för uppflyttning till Elitklass. Yey! Så nu har MiVinna’s kennel ännu en brukshund i eliten. Så himla roligt 😀 Extra roligt var det förstås att i efterhand få höra allt beröm bägge domarna hade öst över Kiwi idag. De tyckte att hon var en fantastiskt trevlig hund med en helt fantastisk utstrålning.

Kiwi är nu uppe i högsta klassen i både bruks spår, agility och lydnad och detta med tre olika förare! Utöver detta har hon även ett leg i Open Ducks ASCA-vallning och ett r-cert på utställning. Det borde väl kunna klassa henne som en riktigt bra allroundaussie tycker jag 😀 Ja, ni har rätt: idag blev det ett riktigt skrytinlägg, men ibland får man göra så. Blev så himla glad över Kiwis och pappas uppflyttning idag!

Och som grädde på moset så lyckades Ida och Nessie (MiVinna’s Beldeine) vinna hoppklass 1 idag, ta pinne och blev uppflyttade till hoppklass 2. De fick dessutom ihop full pott (100 poäng) och delad vinst i nybörjarklass på rallylydnadstävlingen i fredags! Grattis!

Vinstho1_2ag1

När jag ser tillbaka på den gångna veckan kan jag inte bli annat än glad. Vi har varit på agilitytävling mer än vi har varit lediga och jag är så himla nöjd med tävlingarna.

Kiwi har gått jättefint och jag är så glad över hur bra hon faktiskt går trots minimalt med träning då hon inte bor hos mig. Vi tävlar oss i form helt enkelt. Faktum är att det kändes nästan som att hon gick bättre och bättre för varje dag som Värmlandsrallyt gick och det är väl egentligen inte så konstigt. För henne så ÄR ju varje tävling en träning eftersom vi tränar så sällan däremellan. Hon lär sig mer och mer för varje tävling vi gör helt enkelt och vi blir mer samspelta. Det blev inga topplaceringar med Kiwi, men med den konkurrensen och hennes kunskapsnivå är inte det så konstigt. Det som däremot förvånade mig lite är tiderna vi gjorde under Värmlandsrallyt. Vi låg flera gånger ”bara” 1-2 sekunder efter hundar som jag vet är riktigt snabba och duktiga och det trodde jag faktiskt inte var riktigt möjligt. Så det känns kul.

Här är några av Kiwis lopp:

Elit och jag har haft en fantastisk vecka och jag kan inte låta bli att le när jag tänker på det. Min fantastiska lilla hund. Vi startade Värmlandsrallyt med att komma 2:a i agilityklass 1, en klass med 116 starter! Efter andra dagen beslöt jag mig för att flytta upp Elit till hoppklass 2 då det känns som att hon börjar sätta bättre fart och hon dessutom började tro att det bara var att springa på i hundra knyck och ta alla hinder man ser 😉 Så det kändes som att det var dags för lite svängar. Vår debut i hoppklass 2 kändes helt okej. Hade hon inte sprungit förbi sista hindret (jag gjorde ett byte som hon inte är helt van vid) så hade vi tagit en pinne på debutloppet i tvåan. Nu blev det istället en 2:a plats och pinne sista dagen på Värmlandsrallyt i hoppklass 2.

Och så igår for vi iväg till Ulricehamn för att tävla hoppklass 2. Tror ni inte att vi gick och VANN den klassen?! Så nu har vi redan två pinnar i klass 2. För övrigt hade vi en riktigt fin dag igår med flera MiVinnare på plats och deras härliga ägare. Mia och LP1 LP2 LP3 SE LCH KORAD MiVinna’s Auralux, ”Lyxa”, gjorde två jättefina lopp med en retlig liten disk i varje. Men riktigt fint körde de. Emma och goa MiVinna’s Audition Jaguar Style, ”Keno”, körde enbart agilityklass 2 och fick tyvärr 5 fel men kom 6:a ändå. Jonna och MiVinna’s Beonin, ”Lycka”, gjorde två bra lopp som gav dem två 3:e platser. En med pinne och en utan då de hade 5 fel (bara 2 nollade i agilityklassen). Det var extra kul att kullsyskonen Elit och Lycka kom 1:a och 3:a i hoppklass 2 tycker jag. Alltid roligt med kullsyskon på samma prispall 😀

Elit, Lyxa & Lycka

Idag åkte jag dit igen för att tävla agilityklass 1 med Elit. Riitta (Vinnas uppfödare) åkte dit enbart för att se mig och Elit tävla. Hon sa ”Känn ingen press men jag vill ju se en pallplacering nu när jag kommit hit…” Haha. Vilken tur att vi skötte oss relativt okej då och lyckades knipa en 2:a plats, pinne och blev därmed uppflyttade till agilityklass 2, även om kontaktfältet på balansen nog var väl tveksamt idag. Tack Riitta för sällskapet idag!

Den senaste veckan har jag och Elit tillsammans då alltså tagit två 2:a placeringar och en vinst. Härligt! Fina resultat är alltid trevligt, men något som gör mig riktigt glad är hur fantastiskt fint min lilla fläckiga har jobbat under den här veckan. Det blir ganska intensivt med så här många dagars agilitytävlande och många av dagarna har även varit ganska långa. Till råga på allt så har det varit stekhett varenda dag. Trots detta har min lilla tjej gett allt i varje lopp och vi har haft ett underbart samarbete. Inga lopp blev väl särskilt perfekta (pga handlingsmissar från mig, en del mindre, andra större) men överlag är jag riktigt nöjd med dem. Extra kul är det när folk uppmärksammar henne och kommer fram och grattar och berömmer mig till en bra hund. Bl.a så kom domaren Ninnie Lindvall fram till mig sista dagen på Värmlandsrallyt och berättade hur mitt och Elits ena lopp hade gett henne ståpäls för att hon tyckte att loppet var så fantastiskt. ”Det gjorde hela min dag” sa hon 😀 Blev så himla glad av att höra detta. Elit är verkligen en pärla. Ja jag vet att jag säger detta extremt ofta, men oj vad glad jag är i min lilla hund. Hon ställer alltid upp på mig och gör sitt bästa och nästan lite mer än hon egentligen är tränad för, oavsett förutsättningarna och oavsett situation. Nu blir det ungefär en månads vila från agilitytävlingar. Under tiden ska vi försöka förbättra våra kontaktfält och anmäla oss till en lydnadsklass 3.

Här är några lopp på Elit under Värmlandsrallyt:

Elits tävlingsbok
Fin statistik i tävlingsboken under våra två månader på agilitybanorna 😀

Elit och Vinna

Under påsken bar det iväg till Gåsahoppet nere i Skurup. Det blev väl inte direkt några lysande resultat. Hade lite oflyt och hamnade precis utanför SM-pinnplats med Vinna i ett par lopp, råkade få två rivningar med SVANSEN med Kiwi. Vinna slog sig lite på gungan i första loppet den första dagen, men efter ett tag kändes hon tack och lov fräsch igen, så då fick hon lov att starta resten av helgen också. Det fanns hundfysioterapeuter på plats på tävlingen som behandlade hundarna, så när helgens alla lopp var gjorde köpte jag en genomgång till Vinna då hon kändes lite stel över ländrygg och bakparti, vilket visade sig stämma. Skönt att kunna få en behandling direkt på plats efter tre långa tävlingsdagar så att man får avslutat det hela med en ordentligt genomgången hund.

Överlag skötte sig hundarna finfint och jag är rätt nöjd med mig själv också. Många av banorna ställde höga krav på föraren (och hund), och jag höll ihop helt okej. Både jag och hundarna kan absolut bli bättre, men våra prestationer den här helgen får helt klart godkänt ändå.

Vinna:

Kiwi:

Lilla Elit har mest bara fått hänga med och mingla lite den här helgen. Lite lydnadsträning har det blivit också, mellan varven. Hon har tyckt att det har varit alldeles onödigt tidigt på morgnarna som vi har fått gå upp, men med lite övertalning får man upp även henne.  Mer morgontrött hund får man leta efter. Hehe, hon är rätt lik sin matte på det viset 😉 Att gå upp före kl 8 på morgonen tycker varken hon eller jag om.

För ungefär två veckor sedan var vi iväg på agilitytävling i Linköping och i Tidaholm. I Linköping var jag riktigt nära en fin placering med Kiwi i agilityloppet, men så klantade jag till det och gjorde ett framförbyte där jag hade tänkt göra ett bakombyte och disken var ett faktum. Hur dum känner man sig inte när man sedan går in med Vinna och gör om samma misstag IGEN! Lyckades dock rädda upp situationen så att vi tog oss runt.

 

I Tidaholm lyckades jag och Vinna placera oss som 3:a, 4:a och 8:a, varav två av loppen var felfria och gav oss SM-pinnar. Kiwi tog jag om balansen med så därmed diskade vi oss i agilityloppet. I hopploppen hade vi lite otur med en rivning i vardera klass. Sista loppet hade räckt till en 2:a plats om det inte hade varit för den där rivningen, nu blev det en 7:e plats istället. Det är mycket om inte om hade varit i agility 😉 Lite kul i sista hoppklassen där Vinna kom 4:a, hennes son Keno kom 5:a och hennes dotter Kiwi kom 7:a i hoppklass 3! Nöjd med helgen. Hundarna skötte sig finfint och själv skötte jag mig hyfsat. Är riktigt nöjd med en del av blindbytena som jag fick till. Elit fick passa på att träna lite lydnad, vilket gick fint även det.

Här är våra lopp:

Kiwis lopp:

Vinnas lopp:

Nästa sida »