Avstämning inför tävlingsdebut

Innan jag skaffade Vega var min plan att redan från början köra mycket kedjor med henne. Har jag gjort det? Nej… Varför inte? Vet inte. Det verkar bara ha fallit bort helt enkelt. Så bra att man åker på föreläsningar ibland och blir påmind om saker man själv tyckte var viktigt men ändå på något vis har glömt.

Min plan var att börja försiktigt med kedjorna och bygga sakta men säkert uppåt. Jobba in tävlingsmässiga belöningar och använda mig av dem tidigt. Hmm… det har ju inte riktigt blivit så då… Så idag gjorde jag som jag ofta gör: ”Äsch vi testar”. Som första kedja för flera moment i rad med enbart tävlingsmässig belöning mellan momenten tyckte jag tydligen att det var lämpligt att köra igenom hela appellydnaden. Det värsta som kan hända är att det går åt skogen och man får bygga bättre. Dessutom testade jag vår första kedja direkt när vi kommit hem från ett spårarbete.

Vi har en månad kvar till tävlingsdebut så jag var lite nyfiken på var vi står i träningen. Jag vet att momenten inte riktigt är klara för sig, men äsch, man kan alltid testa. Som helhet är jag otroligt nöjd med kedjan. Vega tog de tävlingsmässiga belöningarna på ett bra sätt och hon blev faktiskt bara bättre och bättre ju längre in i kedjan vi kom. DET var en riktigt härlig känsla! Något som även var bra, var att jag faktiskt blev nervös inför träningen. Jättebra att få med i träningen ju! Jag har ju faktiskt ingen aning om hur hon reagerar på min nervositet än. Nervositeten höll dessutom i sig under hela programmet och jag fick lite samma känsla som när jag tävlar. Toppen!

Linförighet:
En av de första gånger vi kör fotgående med koppel. Hon var lite osäker på vad vi höll på med först. Funderade även på om det kanske var framförgående märkte jag. Det här var ett av de sämsta fotgåendena vi gjort, men efter ungefär halva fotgåendet verkade poletten trilla ner och hon fattade att det var fotgående vi höll på med. Bra!
Jag tar med mig:
– Jobba mer på hur jag går med henne. Framförallt mina svängar.
– Jobba igenom höger om och helt om bättre. Både halt och marsch.
– Jobba igenom starterna mer. Hon är ibland osäker på om hon ska sitta kvar eller följa med.
– Träna mer med koppel!

Framförgående:
Känslan här var bra. Bra fotgående, säker utgång, bra fokus framåt, men sedan när vi närmade oss staketet stannade hon. Gick vidare när jag kommenderade fram henne igen. Har aldrig gått fram till henne efter halt och tagit in henne i fotgående tidigare. Det funkade fint.
Jag tar med mig:
– Jobba igenom längd ännu mer.
– Jobba igenom att ta sig förbi miljöbyten, så som väg, gå igenom grind gå hela vägen fram till staket osv.
– Även om det gick bra kan det vara lämpligt att träna upptaget efter framförgåendet några fler gånger.

Läggande:
Hyfsad känsla, men lite tveksamhet vid läggandet.
Jag tar med mig:
– Mer stabilt än jag trodde.
– Träna mer för att få mer säkerhet i läggandena. Kvalitetssäkra.
– Använd olika röstlägen.

Inkallning:
Jättenöjd. Satt bra, kom fint och gjorde en bra ingång.
Jag tar med mig:
– Känns relativt stabilt.
– Vi har tidigare haft lite problem med stadgan, så fortsätt att säkra för att jag ska känna mig lugnare.
– Fortsätta att jobba skillnaden mellan ”stanna kvar” och ”fot”.

Hopp:
Väldigt nöjd. Första gången hon hoppar ett så högt hinder. Har bara hoppat 30 cm någon gång och innan dess har hon bara hoppat 10-20 cm.
Jag tar med mig:
– Träna mer för att jag ska känna mig säker och Vega säkert vet vad som förväntas.
– Jobba lite olika avstånd både före och efter hindret. Märkte att jag inte hade en aning om var jag skulle placera varken henne eller mig.

Det började med en usel känsla i fotgående (där jag började fundera på vad sjutton jag har gjort som anmält oss till tävling), men allteftersom fick jag en bättre och bättre känsla med henne genom programmet och i slutändan är jag verkligen supernöjd över hennes fina arbete i hennes allra första långa kedja med enbart tävlingsmässiga belöningar. Nu har vi en månad på oss att finslipa detaljerna, jobba helhet och göra henne och mig mer säkra inför tävling.

På tävlingslydnad för Siv Svendsen

I måndags for jag, Tuva, mamma, Elit, Nya och Elit iväg till Göteborgs Hundarena för att gå på kurs för Siv Svendsen… eller rättare sagt: jag, Nya och Elit skulle gå på kurs och de andra fick titta på 😉 Tack snälla mamma för att du ställde upp och följde med för att passa lilla Tuva under tiden så att jag kunde koncentrera mig på kursen ordentligt.

Det var kul att vara på kurs igen och jag är supernöjd med både Nya och Elit. Nya fick ta förmiddagspassen och Elit fick eftermiddagspassen. Av någon anledning blev bara ett kort pass filmat med Elit (ett pass där hunden skulle ha 100% fokus under hela passet), medan det mesta med Nya blev filmat… Jag som ville haft speciellt Elits lekkarusell, som vi testade för första gången, filmad. Att det dessutom gick superbra och vi snabbt kunde avancera, spelar tydligen ingen roll enligt Elin och mamma. Är det inte filmat har det inte hänt 😉 Det hade varit bra med en film på alla de delar vi hann gå igenom, men det finns väl på Sivs hemsida skulle jag tro 🙂

Tuva har sovit dåligt på nätterna på sistone = lite sömn för mig = korkad Emelie. Haha, jag kände mig så trög emellanåt på kursen. Som när jag fick bollen på mig (som jag tydligen skulle ha tagit emot) eller alla gånger jag fick fråga några extra gånger eller som den gången jag fick ett val att göra med leksaker och allt bara blev ett enda stort missförstånd som slutade i att Siv vek sig av skratt. Man får vara extra tydlig med en sömnberövad Emelie 😉 Ja ja, det gick ju det med och hundarna förstod snabbare än mig vad vi höll på med ibland tror jag 😉

Jag är såklart väldigt nöjd med kursen och mitt främsta mål med kursen blev uppfyllt: att fyllas av inspiration och få lite mer lydnadspepp igen. Siv är rolig att gå för och jag känner mig riktigt peppad nu… till och med peppad till att ta tag i Elits fjärr ordentligt. Kors i taket!

Extra glad blir man såklart när man får så mycket positiv respons för sina aussies. Många fina ord har jag fått höra. Att Elit är en fantastiskt fin lydnadshund vet jag ju egentligen men det är alltid kul att få höra det av andra också. Om jag bara hade haft mer tid och ork för att ta tillvara på hennes fina förutsättningar. Det värmer definitivt hjärtat att se henne briljera men det svider även lite att se henne och veta vad jag hade kunnat göra med henne vid det här laget, som jag inte har gjort eftersom energin har sviktat. Men men, hon är bara 4 år och vi har förhoppningsvis många fina år kvar tillsammans. Hittar jag bara lite mer balans så ska vi nog kunna ta oss en bit på väg, om inte annat så har vi åtminstone kul på vägen med det vi gör. Här och nu gör jag i alla fall ett löfte om att köra minst 5 pass fjärrdirigering med Elit varje vecka, hela mars månad ut. Det tycker jag att jag borde kunna skärpa till mig med och fixa.

Första gången på SM-listan i lydnad

Oj oj oj, nu var det längesedan jag uppdaterade här. En del har hänt så klart. Eventuellt flyttar det in en liten aussievalp i juli hos mina föräldrar. Förhoppningen är att det blir en riktigt bra tik som jag om fyra år ungefär kanske kan ta en kull valpar på. Men det är mycket som ska falla på plats innan dess, så vi får se. Men nu har jag i alla fall lite hopp. Ingenting är dock klart än, så om det blir en valp ur den kullen eller inte vet jag inte säkert.

Jag och Elit har även varit och tävlat lydnad två gånger till sedan sist. Första gången fick vi ihop 276 poäng och vann klassen. I och med detta står vi nu för första gången med på kvallistan till lydnads-SM 2015. Kul! Dock behöver vi ju några fler resultat och betydligt högre poäng än så för att kvala, men det är roligt att bara stå med i alla fall. Vår andra tävling var nu i fredags. Det var vår sämsta tävling någonsin. Första tredjedelen av fria följet kändes det mest som att vi var ute på promenad innan hon kom på att vi faktiskt jobbade. Helt värdelöst kändes det. 236,5 poäng (2:a pris och klassvinst, dock bara 2 ekipage) fick vi ihop med en 0:a på apportering med dirigering. Det hade räckt med en 7:a där för vårt 1:a pris och det känns ju lite extra surt med tanke på att hon faktiskt tog rätt apport direkt men blev störd av något i buskarna alldeles intill på väg in, släppte apporten, tog den till slut igen, sprang åt fel håll för att runda konen och sedan tillbaka in till mig… Ja ja, så kan det gå. Vi får träna lite på att någon smyger omkring i buskarna 😉 Vid rutskicket höll jag nästan på att få en hjärtattack. När jag skickat henne hör jag hur någon vrålar ”NEJ!” från klassen som körde en bit bort och i ögonvrån ser jag hur hunden satsar i full fart mot Elit. Elit hade precis stannat då hon var ur kurs och inte hittade rutan riktigt och jag väntade i några lååånga sekunder för att se om föraren skulle få stopp på hunden eller om jag skulle bli tvungen att kalla in Elit. Tittade lite på tävlingsledaren och domaren för att se om vi skulle bryta, men de sa inget. Till slut vände hunden och när jag såg att föraren fick tag på den igen testade jag att dirigera Elit vidare till rutan. Duktig hund som då direkt sprang vidare till rutan trots avbrottet och den störningen!

Så rutan och 9:an på fjärren tar jag med mig från den tävlingen, som i övrigt inte kändes särskilt bra alls. Då var det roligare med tävlingen i Stenungsund där vi hade en mycket bättre känsla och tog ett 1:a pris. Hennes ork tröt lite mot slutet där. Eftersom jag inte har kunnat träna så mycket under våren och heller inte kunnat motionera henne som jag brukar så har hon lite sämre kondis för detta. Så inget konstigt med det. Med de förutsättningar vi hade skötte hon sig alldeles strålande tycker jag. Att hon dessutom jobbade på så bra trots de stora svärmarna med insekter på planen som både hon och jag tyckte var skitjobbiga, är jag otroligt glad över. 276 poäng och klassvinst (4 ekipage). Domare var Bertil Hyrén. Vi har en hel del som vi behöver jobba igenom bättre, men grunden känns ändå fin. Det som känns allra mest akut just nu dock är att ta upp träningen på ingångar på planen igen. Det erkänner jag var längesedan vi jobbade med och där har vi tappat en hel del, vilket gör att vi startar hela programmet med en onödigt dålig känsla innan vi jobbar upp oss igen.

Här kommer filmerna från den tävlingen. På väg hem från den andra tävlingen råkade jag tappa videkameran i golvet, så den kameran är tyvärr no more nu 😦

https://www.youtube.com/watch?v=GtTAOvYGSM8

https://www.youtube.com/watch?v=OxsicKm_Py4

https://www.youtube.com/watch?v=YXZhJ2k0ODw

Och här kommer en liten bonusfilm från helgens agilitytävling. Vi har även tävlat lite agility. Elit har kommit 2:a och tagit första pinnen i agilityklass 2. Igår tog vi även vår första SM-pinne för i år i hoppklass 3. Det loppet har ni här. Jag är otroligt nöjd med att jag faktiskt hann med det första blindbytet med henne på den banan. Inte illa sprunget av en kvinna som går in i den 7:e graviditetsmånaden om ett par dagar 😉 Och när vi ändå är inne på det temat skickar jag även med en bonusfilm på mitt snygga fall i lördags. Kolla vad snabbt jag är uppe på benen igen 🙂

https://www.youtube.com/watch?v=aYt6oW5VpKA

https://www.youtube.com/watch?v=6t8QLijhW0E

Fotgåendefilmer från start till tävling

Ja, jag vet att det är nästan en månad sedan jag skrev här. Mycket har hänt sedan sist och jag har tyvärr varit tvungen att ha fokuset på lite annat än hundar och hundträning på sistone. Dödsfall, rånförsök med knivhot och misshandel, inställd efterlängtad kurs, gravidbesked, inläggning på sjukhus av anhörig en hel del graviditetsbesvär. Ja jösses vilken månad januari blev. Inte riktigt vad jag hade väntat mig.

Så mina hundar har tyvärr inte fått alls vad de behöver på sistone. De senaste dagarna har jag dessutom varit mer eller mindre sängliggande hela dagarna pga graviditeten. För att få lite inspiration och förhoppningsvis orka träna lite någon dag snart tittade jag på lite gamla filmer och tänkte att jag kunde lägga upp några filmer här från fotgåendeträning med Segra och Elit och utvecklingen av detta.

Jag börjar ofta med lite kroppskontrollsträning i form av t ex klossträning. Utöver detta är det lite följaövningar med kontakt osv. Med Elit och Segra gick jag vidare med själva fotgåendet i rörelse på lite olika sätt. Med Segra jobbade jag en del med baklängesfot först. Med Elit jobbade jag direkt mycket positionsarbete med t ex vändningar på stället och stegförflyttningar innan vi började gå framåt. Jag tror faktiskt att hon kunde gå bakåt i fotposition innan hon kunde gå framåt.

Här är Elit, 8,5 veckor. Påbörjan av inlärning av target och klossträning. Lilla söta hjärtegrynet.

Segra, 11 veckor. Här har vi kommit lite längre i klossträningen och har börjat jobba mer med vänstersväng och ingångar (ingångarna kommer i slutet av filmen). Lite enformig film att titta på kanske, men jag älskar den ändå. Den speglar hennes personlighet så fint. Lilla söta intensiva änglahunden. Min once in a lifetime.

Segra, 11 veckor börjar jobba med baklängesfot. Dag två i träningen. Helkul, tyckte hon, som med det mesta här i livet.

Elit, 4 månader, jobbar positionsarbete… med störning 😉

Segra, 6 månader, har fått börja gå fot mer framåt och vi har börjat lägga på lite svängar och halter ihop med raksträckorna.

Vidare utveckling med Elit, 7 månader.

Debut i lydnadsklass 1 med Elit, 14 månader.

Debut i lydnadsklass 2 med Elit, 18 månader.

Debut i lydnadsklass 3 med Elit, 2,5 år. Sämsta fria följet vi hade haft på länge men det ser bättre ut än det kändes.

Självklart lägger vi även in lite störningsträning på träningarna emellanåt också:

Agility- och lydnadsfilmer

Min plan var att blogga ganska snart efter Novemberrusket i Tångahallen förra helgen, men så tog jag mig en kik i kalendern och insåg att det nog skulle få vänta ett tag till. Jag har knappt varit hemma den gångna veckan men nu lugnar det ner sig i några dagar, vilket jag märker att jag verkligen behöver.

Hur som helst så var jag och tävlade alla aussietjejerna i Tångahallen förra helgen. Jag har mest fokuserat på lydnad på sistone så tjejerna var ovanligt otränade men som de fina tjejer de är så jobbade de på fantastiskt fint ändå. Vinna hade lite jobbigt med höjderna. Det var maxade höjder och maxat långhopp i varje lopp tror jag. Elit, som ju egentligen mest har kört på small/mediumhöjder och inte ens har tävlat på klass 3 höjderna i large särskilt länge, hoppade förvånansvärt lätt över hindren. Hon börjar även bli duktigare på att ta fart mellan de höga hindren.

Jag är väldigt nöjd med många av loppen med alla hundarna. Någon liten miss här och var från min sida, men i det stora hela är jag supernöjd. Lite sen, framförallt i sista hoppklassen med både Kiwi och Elit, vilket kostade oss en del placeringar och Elit var någon tiondel ifrån en SM-pinne i det loppet tror jag. Med Vinna lyckades jag dock skrapa ihop hela två SM-pinnar i agilityklass under helgen och Elit tog sitt livs allra första SM-pinne! Duktiga, fina tjejerna!

Här kommer en liten film på några stunder från Novemberrusket:

Annars så jobbar vi som sagt mest på med lydnaden. Tina och jag gjorde en lite kul rutanträning häromdagen. Vi ville se hur de klarade av den här utmaningen:

Duktiga små fläckiga tjejer klarade det finfint. De hade lite problem med konskicken när det låg en target i rutan bakom konen. Den blev lite för svår att låta bli. Varför vi lade en target i rutan kan man dock fråga sig. När vi tog bort targeten såg det ut som på filmen ovan. Det här var första skicken utan target i rutan. Så targets i närheten av rutan/konen kan vara något att lägga in som störning i framtiden.

De senaste dagarna har jag även jobbat lite mer med apportering med dirigering. Igår testade jag att lägga till mittenapporten. Hon testade någon gång att springa till den, men då belönade jag upp att hon lyssnade på mitt ståkommando och bröt. Det här momentet blir stadigt bättre även om det fortfarande finns en hel del att förbättra. Hon behöver helt klart bli säkrare i momentet innan vi kan åka ut och tävla, framförallt på den högra apporten. Som finslipning behöver vi även få till lite högre fart och bättre gripanden, men det tror jag å andra sidan kommer komma mer i takt med att hon blir säkrare.

Här kommer en film på hur apporteringsdirigeringen till vänster apport såg ut idag (ja, jag säger ”höger” eftersom jag använder hennes höger och vänster):

Stadga i stå är också något som vi har jobbat lite mer med de senaste två dagarna. Jag har märkt under en period att stadgan i stå inte har varit särskilt bra men har inte riktigt gjort någonting åt det. Skärpning på den fronten så nu är det fokus på det ett litet tag framöver. Det gäller både i zätat (där hon t ex har fått syn på någon godis på marken och helt sonika brutit sin position och tagit den när jag har lämnat henne) och ställande på långa avstånd, framförallt när hon är på väg ifrån mig.

Vinna har fått träna på liknande, med undantag från stadga i stå. Det har hon inga problem med. Att däremot springa till konen när apporterna ligger ute är tydligen supersvårt. Dock gjorde hon flera riktigt bra konskick idag med apporterna utlagda. Även efter hon hade fått springa till dem. Yey! Vinna har även fått simma lite i poolen för första gången den här säsongen. Ska försöka få till lite simpass med henne emellanåt. Elit behöver lära sig att simma ordentligt innan hon får jobba i poolen 😉 Det får bli sommarprojekt nästa år.