juni 2012


När du slingrade dig runt min hals och tryckte din kind mot min, det är vad jag saknar allra mest.

På söndag skulle du ha fyllt 3 år. Min allra finaste Segra.

Annonser

Under en veckas tid kommer, och har, en hel del timmar spenderas i bilen. Tur och retur till Borlänge under helgen för att kika på SM i lydnad och agility är avklarat, likaså tur och retur till Linköping idag för att se hur Ila bor nu och för att skriva över henne på hennes nya ägare (skriver mer om hennes nya hem en annan dag). Kvar är bara en tur och retur till Växjö på onsdag för att hålla kurs. 170 mil blir det väl totalt.

SM:et spenderades för första gången på 13 år enbart som åskådare. Märklig känsla, men det kändes ändå helt okej. Klart att jag blev sugen på att få vara med och köra, men vi får väl vänta ett par år (eftersom Vinna går på ny kur för sin anaplasma så lär det tyvärr inte bli något SM i agility 2013 för oss heller 😦 ) Hursomhelst så har det varit ett riktigt riktigt bra SM. Välarrangerat så när som några små missar på serveringen och alldeles för små campingplatser men själva anläggningen och tävlingarna var kanonbra tycker jag.

När det gäller lydnaden så kan jag väl kanske tycka att domarna var lite väl snåla med sina poäng. Att få 7-7,5 i betyg på riktigt väl utförda moment tycker jag faktiskt inte är riktigt okej. Att få 7,5 i betyg skulle för mig tala om att ekipaget inte har utfört momentet särskilt väl, men det tycker jag faktiskt inte riktigt stämmer med verkligheten i det här fallet. Jag kan förstå tanken om att vara hårdare i bedömningen på ett SM men blir inte det ett väldigt konstigt synsätt när det skiljer så extremt mycket i bedömningen på SM och på en vanlig elittävling? Jag menar: man bör väl inte ändra i sin bedömning så grovt? Dessutom tycker jag att det här gjorde att spannet betygsmässigt mellan de som gjorde riktigt bra moment och de som faktiskt inte utförde det särskilt väl blev alldeles för lågt. En hund som gjorde ett riktigt bra fritt följ fick t ex 7,5 i betyg. Det gör ju att det är svårt att lägga sig så väldigt mycket lägre för de som inte gjorde det fullt så bra eftersom de definitivt inte var värda en 0:a och förmodligen inte en 5:a heller. Alltså kändes det som att väldigt många hamnade mellan 6-7,5 i betyg på det fria följet. Tyvärr hörde jag pga detta väldigt mycket negativt om lydnadstävlingar. Duktiga människor som såg ännu duktigare ekipage på SM få 6,5-7,5 i betyg på väl utförda moment gjorde att många kände att de nog inte ska satsa på en fortsatt karriär inom lydnaden. För ”om de där duktiga får så låga betyg på så fint utförda moment vad ska då jag kunna skrapa ihop på tävling?”. Vet inte hur många sådana här kommentarer jag har hört under helgen, och jag kan inte riktigt låta bli att tycka att det är tråkigt. Man hoppas ju att ett SM ska inspirera folk till att sträva vidare, inte tvärtom.

Slutgnällt på det där. Jag fick iaf chans att se lite mer av lydnaden nu när jag inte själv var med och tävlade på SM. Och jag fick se många härliga ekipage och en hel del riktigt snyggt utförda moment. Apporteringarna har verkligen utvecklats de senaste åren. Shit vilka gripanden hundarna har numera!

Och så över till agilityn där jag spenderade mest tid. OJ VILKET BRA AGILITY-SM DET VAR I ÅR!!!!! Banorna var fantastiskt bra, domarna var bra och de tävlande var grymma! Jösses vilka finaler de bjöd på!!!! Vet knappt vad jag ska skriva mer annat än att ni som inte var där i år missade verkligen något. Min plan var att spana in lite mer av lydnadsfinalerna på söndagen än jag brukar, men agilityfinalerna var så jäkla häftiga och spännande att jag helt enkelt inte kunde gå därifrån annat än när det var banvandring. Stort stort grattis till alla som bjöd på riktigt bra agility under helgen och tack för era uppvisningar, vare sig det gick bra eller dåligt för er i slutändan! Finns många som jag känner som det gick bra för men jag väljer att helt enkelt ge er ett kollektivt GRATTIS istället för att nämna namn.

Inspirerad av helgens SM (själv blev jag inte så nerkörd av de låga betygen på lydnaden utan väljer att jobba vidare på en satsning mot SM så småningom) så gick jag ikväll ut och körde lite lydnad med Elit (men jag får väl erkänna att jag fick en otrolig agilitykick av helgen, men den träningen får vänta någon dag till). Lite sliten efter typ 7-8 timmar på vägarna idag men lite SM-inspiration låg allt kvar och gnagde så jag masade mig snällt ut med Elit när vi kom hem. Bestämde mig för att göra en liten lägeskontroll för hur vi ligger till med lydnadsklass 2 momenten. Tyvärr dog kameran efter rutan, men apporteringen gick okej (8,5 kanske), hoppet gick fint (9,5-10) och fjärren gick bättre än väntat på 5 m avstånd men ska helt klart bli mer stabilt (9,5-10 idag kanske).

Gav belöning efter första uppsittet i fjärren, men i övrigt körde jag rätt så tävlingsmässigt med belöningar enbart mellan momenten.

Fritt följ: Har mest kört uthållighet på sistone och behöver detaljpilla lite mer, men i huvudsak är jag ganska nöjd med hur det ser ut med tanke på att jag fram tills förra veckan inte har kört så mycket fotgående sedan vi tävlade lkl 1. Nöjd med fokus trots koner, slalom och godisskål som vi passerar ganska nära.

Läggande: Lite dåligt läggande idag, men förståeligt då vi mest har kört sättande under gång på sistone… och så regnade det och var högt gräs 😉 Märkligt uppsitt också. Så brukar det inte se ut. Men jag ställde mig iofs ovanligt långt bak också.

Inkallning: Bra fart och bra ingång. Kan kanske minska ner det lilla lilla hoppet hon gör vid ingången (vidrör dock inte mig).

Rutan: Fokuserar direkt framåt mot rutan när jag sätter henne, springer bra till rutan och stannade bättre än jag hade väntat mig (häromdagen hade hon högre fart och sämre ställande vilket gjorde att jag råkade ställa henne för sent några gånger). Behöver träna på att hon kan stå kvar lite längre tid. Satte sig idag när hon fick vänta lite.

Om ni undrar vad det är som låter på filmen så lade jag en keps över kameran för att skydda den mot regnet. Det smattrar lite 🙂

Jag tror nog att jag ska ta och fortsätta på lätt bakåtvikt vid ställandet. Det känns som att vi börjar få till fjärren rätt bra nu. Får se om det fortsätter så när jag så småningom lägger på lite längre avstånd än en halvmeter. Tänker dock ha kort avstånd ett bra tag till, tills jag känner att skiftena börjar bli säkrare. I alla fall på de skiften som känns lite svajigare.

Idag fick vi dock till en snygg tvåans fjärr på 5 meters avstånd (dock med belöning efter varje skifte). Mycket nöjd! Sättandena (och ibland även läggandena) bli något sämre när vi lägger in det ihop med stå-skiftena också, men det är inte så illa och det blir nog bättre när hon blir lite säkrare igen. Inte lätt att få till det ordentligt när man måste tänka så mycket samtidigt 😉

Fick filmat med min mobil, så vinkeln och kvalitén kanske inte är den bästa, men det får ni ta. De första sex skiftena på filmen är jag riktigt nöjd med, sedan blev det lite svajigt, men helt okej.


Elit. Foto: Tina Gavling

Har pysslat lite med Elits fjärrdirigering de senaste dagarna. Har mest jobbat på tvåans skiften eftersom det är mest aktuellt just nu då vi förhoppningsvis startar klass 2 i augusti. Men jag vill ju inte tappa alla skiften eller hamna hjälplöst efter med treans och elitens skiften så jag har tagit mig i kragen och börjat jobba lite på dem igen också.

Tvåans skiften går rätt bra. Jag har de senaste dagarna fått till att hon för det mesta har rätt teknik i sättandena men jag är inte ute på 5 meter än där. Läggandena däremot är väl nästintill hundraprocentiga på både tvåans, treans och elitens avstånd. Så det känns som att vi är på god väg där just nu.

Det som dock har vållat mig lite huvudbry de senaste dagarna är skiftena stå-ligg, ligg-stå och stå-sitt. Stå-ligg gör hon egentligen rätt bra med fint låsta baktassar. Däremot har hon otroligt svårt för att kunna lägga sig kort. Trots låsta baktassar slänger hon ALLTID fram frambenen när hon lägger sig (detta kan hon göra även efter det att hon har kommit ner helt i ett läggande eftersom det verkar så obekvämt för henne). Detta oavsett om jag hjälper henne med en godisbit ner eller hon gör det själv. Hon har helt enkelt oerhört svårt för att kunna lägga sig med frambenen lite mer under sig från den ställningen. Detta är ju helt okej om det nu bara vore för det skiftet, men sedan fortsätter ju skiftena. Ligg-stå gör hon fint men hon blir ju extremt låååång. Det i sin tur gör att hon får svårt att komma bak ordentligt till ett snyggt sättande med låsta baktassar.

Jag testade häromdagen med en massa olika grejer för att få henne att lyckas lägga sig från stå med frambenen mer inunder sig, men det var nästintill omöjligt. Det verkar vara väldigt svårt för henne rent fysiskt. Från början var min plan att lösa detta med att istället få henne att sedan ställa sig upp med låsta baktassar, men trampa in framtassarna lite mer inunder sig (så att hon står som en utställningshund istället för en gunghäst..). Detta gjorde hon relativt ofta ett tag men bara om jag stod väldigt nära och belönade högt. Så fort jag jobbade mig lite längre ifrån ställde hon sig helst med både låsta bakben och framben. Tror kanske att det här kommer bli svårt att få till ordentligt på avstånd… eller borde jag kanske få till någon sorts hoppstå från ligg… hur jag nu ska få till det?

Min nya tanke är att helt enkelt belöna bakåtvikt i stå från ligg. Det gör att hon inte har all tyngd framåt och hon får lite lättare att ta sig bakåt till ett snyggt sättande trots att hon är lång (men jga uppfattar henne inte riktigt så lång då iaf). Dock får hon nog svårt att få till de snygga ”hoppsitten” som hon gör när hon står lite kortare. Det gav  hursomhelst ganska snabbt fint resultat. Hon får nu inte belöning när hon har ställt sig upp förrän hon skjuter vikten lite bakåt. Shejpade in det och det gick fort för henne att fatta det hela någorlunda iaf.

Frågan är ändå: ska jag fortsätta att jobba med bakåtvikt i ett ställande med både låsta baktassar och framtassar eller ska jag försöka få till att hon flyttar på framtassarna när hon ställer sig upp? För att få henne att lägga sig med frambenen mer inunder sig känns som ett oändligt svårt projekt, så det känns som att jag bara har de andra två alternativen. Eller har jag missat ett tredje och bättre alternativ?