Lydnadsträning med Nya

Jag har så sakteliga börjat komma igång igen och har fått till ett par träningspass med hundarna. Idag när mina föräldrar kom hit för att hämta Nya passade jag på att gå ut en sväng på planen med Nya och Elit för att få lite på film så att jag kan se lite mer utifrån hur det ser ut.

Så här ser lydnadsstatusen ut just nu och vi är väldigt nöjda med de stora framsteg hon har gjort på sistone. Himla smidigt när man är flera som kan dela på träningen. Lydnaden tränar än så länge både jag och mamma med Nya. Pappa tränar spår. Rapporten kör de såklart bägge två. Jag kör agility. Promenader, lek och mys gör vi såklart allihop 🙂

Koll av lydnadsklass 1-momenten (förutom apporten eftersom jag glömde ta med den ut):

Sedan dog kameran så en del fick bli filmat med mobilen istället. Rutan:

Stadga/passivitet:

Sista promenaden med Zazzi

Som jag skrev på Facebook tidigare idag:

”Tacksam över alla fina hälsningar jag har fått angående Zazzis bortgång. Det värmer. Tacksam över Distriktsveterinärerna i Vårgårda som gav mig en tid då ingen annan var där på stationen så att Zazzi och jag fick vara ifred. Tacksam över att vi fick en fin sista dag tillsammans. Det gör ont, men smärtan är lättare att bära nu när det är över och jag egentligen vet att det var rätt beslut. Nu skuttar hon på lätta ben i en annan värld och det är bara vi som är kvar som har ont. Tacksam över att mina föräldrar kom och bytte Mira mot Nya igår, som vanligt på måndagar, så att jag slipper se en ensam sheltie kvar utan sin idol; nu när smärtan är som mest akut. Men vi klarar oss. Det är okej. Det är inte som förra gången då smärtan var helt förlamande där varje andetag sköljde en våg av smärta genom kroppen och kändes som ett hån. Det gör ont, men det är också okej. Hon har det bra nu, min lilla vän 💕”

Farväl min vän

20010620 – 20150427

Så kom den då. Den där dagen som vi hundägare fruktar, men vet att den oundvikligt kommer. Förra gången kom den som en chock för mig och jag fick aldrig chans att förbereda mig eller ta något beslut alls. Det såret det skapade den gången vill aldrig riktigt läka. Den här gången har jag haft möjlighet att förbereda mig och jag fick själv ta beslutet. Det där beslutet som aldrig tycks bli riktigt rätt oavsett hur mycket man går igenom det och funderar. Att leka Gud och bestämma över liv och död är svårt och känns aldrig riktigt rätt. När är det rätt egentligen? Blir det någonsin rätt? Jag tror att det var rätt nu för min älskade Zazzi. Hon skulle inte behöva lida i onödan för att jag var egoistisk och inte vågade släppa taget. Men det gör ont. Så fruktansvärt ont. Zazzi hade fortfarande gnistan, men är det rätt att vänta tills den var helt borta? ”Bara några månader till” är så lätt att tänka och man blir lätt hemmablind. Jag valde att ta beslutet innan det hade gått för långt för min vän. Innan gnistan i ögonen slocknat. Det känns rätt… och fel på samma gång. Hon hade ont, det är jag säker på. Jag tog beslutet för längesedan att förra gången hennes mun sanerades var den sista. Hon får gå så länge det funkar för henne. Och nu tror jag att vi hade kommit till den gränsen. Jag skulle tro att de flesta tänder i hennes mun behövde dras och det skulle hon inte klara. Inte skulle jag låta henne behöva gå igenom något sådant för att jag inte ville släppa taget. Igår upptäckte jag en svullnad i munnen och jag förstod att det var dags. Tankarna far fram och tillbaka. Hon skulle bli 14 år i år. Det är ett långt hundliv. Men det gör ont ändå.

Tvivel och säkerhet har varvats under dagen. Tvivel när jag släppte ut hundarna för att gå en sista promenad med dem tillsammans och Zazzi rusar ut genom grinden med bus i blicken och sitt älskvärda lekmorr. Säkerhet när hon inte riktigt hänger med på promenaden, håller sig för sig själv och jag plötsligt inser hur gammal och sliten hon har blivit på kort tid. Säkerhet när jag kör ett sista träningspass med henne och hon knappt orkar köra zickzack mellan benen och åttan. Tvivel när hon kör agility med fart och glädje och tittar på mig med en glad och tacksam blick. Säkerhet när det kändes som att hon gav allt en sista gång. Tvivel när hon blir glad när husse kommer hem innan det är dags för mig att ta henne till veterinären och han säger ”Men hon ser ju pigg ut. Är du säker på att vi måste göra det här nu?”. Tvivel när hon ser så glad och nöjd ut över att få sitta i framsätet på bilen och tittar nyfiket på mig när hon undrar vad det är för äventyr bara hon och jag ska på. Tvivel när veterinären har svårt att komma förbi klaffarna för att sätta kanylen. Säkerhet när vätskan injicerades och Zazzis själ utan att tveka tar ett skutt från min famn för att landa på regnbågsbron så fort att man knappt hann blinka. Hon var redo. Ändå kunde jag inte sluta säga ”Förlåt. Förlåt. Förlåt. Förlåt. Förlåt. Jag älskar dig. Förlåt.” när hon lämnade mig.

Zazzi, min älskade Zazzi. SE AgCH SE Ag(hopp)Ch Woodmist My True Lily. Hon som har lärt mig så mycket. Hon som mer eller mindre var rädd för sin egen skugga som ung. Hon som har varit hos mig i nästan 14 år. Första hunden som jag och Clas hämtade hem tillsammans. Hon som har varit med om två flyttar innan vi till slut hamnade på landet, där hon har trivts så bra. Hon som bara ville kissa på välklippta gräsmattor som yngre. Hon som inte ville gå i skogen där det var för risigt, utan hellre ville ha fina stigar eller vägar att gå på. Hon som stannade upp med jämna mellanrum på promenaderna och spanade på oss för att se om hon inte kunde ta en genväg. Hon som var osäker på andra människor och aldrig ville bli klappad, tills hon började tappa hörseln på äldre dagar och plötsligt började knö sig fram vid besök hemma för att bli klappad. Hon som nosade över sig där man hade klappat henne för att se så att vi inte hade sabbat hennes frisyr. Hon som allra helst ville åka i framsätet i bilen. Hon som bet oss i byxbenen när vi skulle ut på promenad. Hon som älskade att bli jagad av oss tvåbenta. Hon som hade mycket bestämda åsikter om hur andra hundar skulle uppföra sig gentemot henne. Hon som var så känslig och ville att alla i hela världen skulle vara noga med hur de uppförde sig. Hon som var en fena på lugnande signaler, ofta där jag inte var så förtjust i att det skedde, som t ex på agilitybanan. Hon som jag under många år inte kunde lämna i starten på agilitybanan för att hon blev så osäker på omgivningarna då och kom i krypfart när det väl var dags att starta. Hon som älskade shapingpass och tyckte att allt skulle gå fort fort då. Hon som inte lärde sig apportera förrän hon var nästan 8 år. Hon som alltid visade tänderna innan hon tog en godbit. Hon som älskade kommandot ”Tryck”. Att få trycka med tassen på saker var bland det bästa hon visste och något som hjälpte henne att övervinna rädslor. Hon som älskade att gå zickzack mellan benen. Hon som slängde sig ner i lekställning och skällde när jag sa ”Ska vi köra?!”.

Hon som representerade Sverige tillsammans med mig i Kalifornien, lyckades ta sig till final som bästa sheltie och kom på 7:e plats. Hon som deltog tillsammans med mig på sju agility-SM. Som bäst blev det officiellt en 4:e plats och inofficiellt en 3:e plats. Men så här i efterhand beundrar jag henne allra mest för 7:e platsen 2010. Året som fortfarande ligger höljt i dimma för mig men som jag först nu på senare tid har börjat minnas lite mer ifrån. Det var året då jag miste Segra, traumatiserades och kraschade totalt. Det var inga lätta förutsättningar vi hade på SM det året. Jag fick panik av folksamlingar, grät under banvandringarna och behövde hjälp med uppvärmning och nedvarvning då benen inte riktigt bar. Zazzi, som var så känslig. Hon borde ha velat springa och gömma sig, med en matte som inte var mycket till stöd alls. Men det gjorde hon inte. Istället gjorde hon sitt bästa i att stötta och försöka vara på topp. Sjundeplatsen det året hade jag nästan glömt, men den är faktiskt lite smått fantastisk.

Älskade lilla vän. Det är dags för dig att vandra över regnbågsbron nu. Dina tidigare familjemedlemmar Mingo, Issa, Taxie och Segra väntar på dig där på andra sidan och tar hand om dig om du vill. Du har ju alltid gått din egen väg, så man vet aldrig hur du väljer att göra. Vi ses igen så småningom. Ta hand om dig tills dess.

Sista mobilbilderna på min vän:

 

Film från tantbuset i fredags:

Film från sista träningspasset med min fina vän:

Tävlingspsykologi i teori och praktik – med Eva Marie Wergård

Eftersom jag för tillfället inte kan uppdatera hemsidan lägger jag ut höstens nyhet här istället.

Den 10-11 oktober kommer Eva Marie Wergård hit till Vinna Hundcenter för att hålla i workshopen ”Tävlingspsykologi i teori och praktik”.
– Att vara i bubblan: fokus!
– Strategier för svårigheter – när det går åt pipsvängen
– Hantera konkurrenter och vänner
– Målsättning!
– Tankens kraft – hur du får ditt undermedvetna att jobba åt dig.

Det kommer hållas workshop för två grupper varje dag. Förmiddagsgruppen är för agilityekipage och eftermiddagsgruppen är för bruks/lydnadsekipage och vi kommer som sagt jobba både teoretiskt och praktiskt.

Upplägg och cirkatider:
Lördag:
Agilitygruppen kl 9-13:
Kl 9-10:30 Föreläsning
Kl 10:30-13 Arbete ute med hund

Bruks/lydnadsgruppen kl 14-18:
Kl 14-15:30 Föreläsning
Kl 15:30-18 Arbete ute med hund

Söndag:
Agilitygruppen kl 9-13:
Kl 9-10 Föreläsning
Kl 10-11:30 Arbete ute med hund
Kl 11:30-13 Diskussion/vidare tips

Bruks/lydnadsgruppen kl 14-18
Kl 14-15 Föreläsning
Kl 15-16:30 Arbete ute med hund
Kl 16:30-18 Diskussion/vidare tips

Pris deltagare med hund:
1500:-

Pris deltagare utan hund:
750:-

Begränsat antal platser!

Är du intresserad av att vara med? Maila i så fall emelie@vinnahundcenter.se för att anmäla och ange om du vill vara med i agilityguppen eller lydnadsgruppen. OBS! Vid avanmälan senare än två veckor före kursstart debiteras en avgift om halva kursavgiften, såvida inte skada/sjukdom uppstår senare än så och detta kan styrkas med veterinär/läkarintyg.

Om Eva Marie
Jag är utbildad biolog med en master i etologi (läran om djurens beteende) och även en kommande kandidatexamen i ledarskap och coaching. Doktorerar idag inom etolog med inriktning på träning av primater och arbetar vid sidan av som hundinstruktör och coach genom mitt eget företag.

Instruktörsutbildningar
SBK agilityinstruktör (1), A. Torebring, 2002
SBK tävlingsledare i agility, M&P Alden, 2003
SBK valp- och allmänlydnadsinstruktör, bl.a Ingrid Tapper m fl. 2004-2005
SBK tävlingsinstruktör agility (2), C. Brundin, 2006
SBK agilityinstruktör (3) C. Brundin, N. Lindwall, A. Axelsson, 2010
SBK agilitylärare C. Brundin, 2012-2013
Diplomerad löpcoach, Konditionsidrott Bosön, 2014

Meriter med mina rovdjur
Ag-SM ind med Piraya 2007-2013: BRONS (08), 4:a (10).
Ag-SM lag med PapilLONE’s Stars 2008-2013: 4:a (08), SILVER (09). 6:a (13).
Ag-SM lag med Fort-Farande 2011-2012.
Barmarks-SM (canicross) med Bat 2013: BRONS
Barmarks-SM (canicross) med Ozelot 2011: SILVER
Årets lag med PapilLONE’s Stars, GULD  (09), SILVER (11), GULD (12)
Godkänd vallhund med Ozelot, 2009
Landslagsreserv med Piraya, 2007
Svenskt & Finskt Agility-Championat med Piraya
Svenskt & Finskt Hopp-Championat med Piraya (Sveriges snabbaste)
Norwegian Open med Piraya: SILVER (11)
World Agility Open Championships med Piraya 2013
World Agility Open Championships med Piraya & Ozelot (Belgien, 12) Ozz 5:a i Games
Team Manager för Sverige WAO 2012, 8:a i Games, 7:a i Biathlon, 4:a i Penthalon teams
Två små norska agilitycert under Norwegian Open med Piraya, 2011
DM med Piraya, 2010-2011: GULD (10)
Barmarks DM med Charlie 2011, stafett: SILVER (11)
Klubbmästare med Piraya: Borås 2006, Stockholmsavd. 2010, SoSu 2011, 2012
Distriktsmästare i lag, Söderköping, 2007
Folksam cup med PapilLONE’s Stars, 2008: GULD (08)
Papillonmästarskapen 2008, 2011: GULD (11)
Årets vinstrikaste papillon klass 3, 2006-2008, 2011
Piraya 3:e vinstrikaste papillon, 2009
Piraya 2:e vinstrikaste papillon, 2012
Årets smalhund Solna agilityklubb, 2011, 2012
Årets agilityhund med Piraya Solna-Sundbybergs BK, 2011
Årets klass 1 hund med Ozelot, Stockholmsavd. 2010
Årets dubbelnolla, AgIF (small) med Piraya, 2010
Utställningscert med Tigra, 2009
Utställningscert med Tigra, 2010
Förstapris LK1 med Vicke, 2002
Årets lydnadshund, Borås BK, 2002

Övriga meriter
Atleterna, SVT, 2014: BRONS
Ö-till-Ö med Elin Lilja (EL), swimrun, 2014 (8:a)
Ångaloppet med EL, swimrun, 2013 (4:a), 2014 (7:a)
Ångaloppet spring med Jessica Olausson, swimrun, 2013
Amfibiemannen med EL, swimrun, 2014
XTERRA, X-triathlon olympisk, 2014 (Sweden)
Lidingö triathlon, X-triathlon sprint, 2013
Ekerö triathlon, X-triathlon sprint, 2013 (2.a)
AIM Challange med Emelie Johnsson-Vegh, multisport, 2011
Kretsloppet, 10 km, Borås, 2013 (50,xx min)

Några av de föreläsningar jag har hållit
Domestication effects in the domestic dog, CSF, Hungary, 2008
Varg & Hund, Nordens Ark, 2008
Tävlingspsykologi, Klickerklok, 2008
Tävlingspsykologi, Knivsta BK, 2009
Domesticeringseffekter hos hund, Djurens kommunikation, Linköpings universitet, 2009
Djurträning, Kvinnerstaskolan, 2010
Berikning, Porthälla hundgymnasium, 2010
Inlärning, SVA, 2010
Hur lär djur?, Vadstena, 2010
Flockliv, Stockholm KK, 2011
Animal training, Milano, 2011
Inlärning och motivation ur en djurtränares perspektiv, KSU, Forsmark

Föreläsare/föreläsningar jag inspirerats av
Johan Plate, Idrottspsykologi
Thomas Fogdö, Idrottspsykologi
Canine Science Forum, 2008
Ken Ramirez, Animal training
Colleen Reichmuth, Animal Cognition

Andra utbildningar jag har gått
Agilitykurs, Handling, Jenny Damm, 2004, 2006
Agilitykurs, Handling, Greg Derret, 2005
Agilitykurs, Handling, Eva Bertilsson, 2005-2006, 2010
Agilitykurs, Handling, Tine Mette Jörgensen, 2006
TAGteach Primary Certification, E&E, 2007
Run Fast Day, Advanced Shaping, Susan Garret, 2007
Agilitykurs, unghundsträning, Veronica Bache, 2007
Agilitykurs, Handling, Anna Käll, 2008
Research Training of Aquatic Animals, Ken Ramirez m.fl. 2008
Agilitykurs, unghundsträning&handling, Malin Elfström, 2008, 2010, 2011
Vallkurs, Eva Karlsson, 2009
Primate Training Workshop, Scotland, 2009
Vallkurs, Sven Sognevik, 2010
Vallkurs, Jo Agnar Hansen, 2010
Agilitykurs, handling, Lisa Frick, 2010
Chicken Camp, introduction, Bob Bailey, 2010
Agilitykurs, handling and speed, Dawn Weaver, 2010
Agilitykurs, handling, Jouni Orenius, 2010
ClickerExpo (Karen Pryor m fl), Chicago, 2011
Bob Bailey, Parvene Farhoody m fl. seminar, House of Learning, 2011
Handlings-kick-off med P-stars, Veronica Bache, 2011
Finnish-handling, Seppo Savikko, 2011
Handling, Malin Elfström, 2011
Långhopp, Veronica Backe, 2012
Handling, Jenny Damm, 2012
Grönt kort, draghundsport, Christer Ornby, 2012
Vallning, Sven Sognevik, 2012
Vallning, Madeleine Benterfalk, 2012
Vallning, Eva Karlsson, 2012
Sikta mot stjärnorna, Eva bodfäldt, 2012/2013
Agilitytävlingsvalpkurs, Malin Elfström, 2012/2013