Mål


Kiwi

2016 har avslutats och 2017 är redan igång. Vi ser med spänning på vad det här året kan komma att erbjuda och som så många den här tiden på året funderar jag över vad man ska ha för mål, både när det gäller det här året men även mer långsiktigt.

Det är kul det här med målsättningar. Det finns så mycket man kan sätta mål för och det finns stora fördelar med att faktiskt ta sig tiden att göra det. När man preciserar sina mål blir det tydligare vad man kan behöva göra för att nå dem.

Man brukar prata om att sätta SMARTa mål:

S – Specifikt. Målet ska vara tydligt och väldefinierat.
M – Mätbart. Målet ska kunna mätas och jämföras med tidigare prestationer.
A – Accepterat. Målet måste vara accepterat av dig och kanske även din omgivning.
R – Realistiskt. Uppnåeligt, men inte utan ansträngning, varken för lätt eller för svårt.
T – Tidsbestämt. Målet ska ha en deadline. Det skapar fokus och motivation.

Det är bra att sätta både långsiktiga och kortsiktiga mål. Ex, under hundens livstid, inom fem år, inom ett år, inom en månad, veckan som kommer. Man behöver ALLTID delmål till de långsiktiga målen.

Vi brukar även rekommendera att träna på att sätta mål och jobba för att hålla dem. Det kan vara inom vad som helst, behöver inte vara hundträning. Träna på att skapa goda vanor och sätta SMARTA mål. Det kan vara att göra ”plankan” varje dag, fota varje dag, gå ut med hunden x antal timmar/vecka, diska varje dag, träna lydnad med hunden tre gånger/vecka, göra inkallningsövningar 3 gånger om dagen, skriva något positivt om sig själv varje dag osv.

Go for it!

”Mästare skapas inte i gymmet. Mästare skapas av något som de har djupt inom dem: en vilja, en dröm, en vision. Viljan måste vara starkare än omständigheterna.” – Muhammed Ali

Annonser

img_9174

Sitter och uppdaterar hemsidan med tävlingspsykologikurserna som Eva Marie Wergård ska ha hos mig nu under våren. Ni anar inte hur skönt det känns att faktiskt kunna uppdatera hemsidan igen. Ja, det är en hel del kvar på den att göra, men jag är riktigt nöjd med hur den börjar ta form. Något mer som gläder mig är att få hit Eva Marie igen. Hon badar mig alltid i energi, glädje och inspiration. Ska bli riktigt roligt att träffa henne igen och höra henne föreläsa och diskutera. Jag både hoppas och tror att det blir lika lyckat som sist. Vi fick otroligt fin feedback på workshopen förra gången hon var här. Den här gången kommer jag även vara lite mer delaktig med det praktiska, när det gäller fördjupningskursen. Är ni nyfikna på kurserna Eva Marie ska ha här på Vinna Hundcenter är det bara att klicka er in på Vinna Hundcenters hemsida.

Det finns mycket att se fram emot i år och vi jobbar på för att nå våra mål. Vinna och Elit har jag steppat up konditions- och styrketräningen på. Vi vill ha mer roligt tillsammans och bli mer vältränade. Agilityvilan är över och vi har så smått börjat träna för att våra styrkor ska bli fler på banan. MiVinna’s kennel gör en nysatsning och planerar import av tikvalp (eller kanske tikvalpar?) under året och jag har fått tag på en alldeles underbar fodervärd till henne. Och så lite annat smått och gott att se fram emot under året. Det känns bra, helt enkelt.

I måndags for jag, Tuva, mamma, Elit, Nya och Elit iväg till Göteborgs Hundarena för att gå på kurs för Siv Svendsen… eller rättare sagt: jag, Nya och Elit skulle gå på kurs och de andra fick titta på 😉 Tack snälla mamma för att du ställde upp och följde med för att passa lilla Tuva under tiden så att jag kunde koncentrera mig på kursen ordentligt.

Det var kul att vara på kurs igen och jag är supernöjd med både Nya och Elit. Nya fick ta förmiddagspassen och Elit fick eftermiddagspassen. Av någon anledning blev bara ett kort pass filmat med Elit (ett pass där hunden skulle ha 100% fokus under hela passet), medan det mesta med Nya blev filmat… Jag som ville haft speciellt Elits lekkarusell, som vi testade för första gången, filmad. Att det dessutom gick superbra och vi snabbt kunde avancera, spelar tydligen ingen roll enligt Elin och mamma. Är det inte filmat har det inte hänt 😉 Det hade varit bra med en film på alla de delar vi hann gå igenom, men det finns väl på Sivs hemsida skulle jag tro 🙂

Tuva har sovit dåligt på nätterna på sistone = lite sömn för mig = korkad Emelie. Haha, jag kände mig så trög emellanåt på kursen. Som när jag fick bollen på mig (som jag tydligen skulle ha tagit emot) eller alla gånger jag fick fråga några extra gånger eller som den gången jag fick ett val att göra med leksaker och allt bara blev ett enda stort missförstånd som slutade i att Siv vek sig av skratt. Man får vara extra tydlig med en sömnberövad Emelie 😉 Ja ja, det gick ju det med och hundarna förstod snabbare än mig vad vi höll på med ibland tror jag 😉

Jag är såklart väldigt nöjd med kursen och mitt främsta mål med kursen blev uppfyllt: att fyllas av inspiration och få lite mer lydnadspepp igen. Siv är rolig att gå för och jag känner mig riktigt peppad nu… till och med peppad till att ta tag i Elits fjärr ordentligt. Kors i taket!

Extra glad blir man såklart när man får så mycket positiv respons för sina aussies. Många fina ord har jag fått höra. Att Elit är en fantastiskt fin lydnadshund vet jag ju egentligen men det är alltid kul att få höra det av andra också. Om jag bara hade haft mer tid och ork för att ta tillvara på hennes fina förutsättningar. Det värmer definitivt hjärtat att se henne briljera men det svider även lite att se henne och veta vad jag hade kunnat göra med henne vid det här laget, som jag inte har gjort eftersom energin har sviktat. Men men, hon är bara 4 år och vi har förhoppningsvis många fina år kvar tillsammans. Hittar jag bara lite mer balans så ska vi nog kunna ta oss en bit på väg, om inte annat så har vi åtminstone kul på vägen med det vi gör. Här och nu gör jag i alla fall ett löfte om att köra minst 5 pass fjärrdirigering med Elit varje vecka, hela mars månad ut. Det tycker jag att jag borde kunna skärpa till mig med och fixa.

Elit

Förra året var inte direkt något höjdarår för min del. Bortsett från lilla goa Tuva och Nya som kom och berikade våra familjer så tycker jag allt att det var ett riktigt skitår. Epilepsi, abortspruta och krossade kenneldrömmar, veterinärbesök med alla fyra hundarna, lydnads- och brukspensionering för Vinna, många oförutsedda utgifter som ledde till taskig ekonomi, en kropp och knopp som inte samarbetade alls vilket gjorde att större delen av året spenderades på soffan eller i sängen. Nej usch. Det här året borde ha stor potential att bli bättre kan man säga, men man vet aldrig.

Jag tänker för första gången inte ens dra fram förra årets mål och kolla igenom hur det gick, för det blev inte fokus på detta knappt alls. Fokuset blev istället att bara ta sig igenom varje dag tills saker och ting blev bättre. Men om jag bara kollar lite på hur hundåret blev så hände det på något märkligt vis en del resultatmässigt i alla fall.

Elit klassade upp sig till agilityklass 3 och vi har lyckats bli SM-klara i hoppklass och har bara en pinne kvar i agilityklass. Vinna har 3 pinnar kvar totalt. Det känns inte som en omöjlighet att lyckas kvala till SM med åtminstone en av dem. Med Elit har jag 13 chanser att ta vår sista pinne. Det tycker jag att vi borde kunna fixa. Vi har startat totalt 15 gånger tillsammans i agilityklass 3 (i 10 av de loppen var jag dessutom höggravid 😉 ) och har tagit tre pinnar, så rent statistiskt sett borde vi ta åtminstone en pinne på 13 lopp.

Elit och jag lyckades ta ett 1:a pris i elitlydnaden förra året. Lyckades vi med det med obefintligt med träning tycker jag nog att vi borde kunna ta det där championatet i år, då jag förhoppningsvis kan träna lite mer. Vinna och jag tränade på inför att starta i elitlydnaden under våren förra året. Det började se så bra ut och hon gick så jäkla bra, men så slog hennes anaplasma undan benen för oss alltför många gånger, så det blev ingen start för henne. Eftersom jag aldrig vet när den slår till och det blir väldigt dyrt att hålla på och anmäla sig till tävlingar som man sedan måste stryka sig från, utan att få några pengar tillbaka, tog jag till slut beslutet att pensionera Vinna från både lydnad och bruks. Det känns synd på en så fin bruks- och lydnadshund, men det är bara att inse att jag inte kommer få bukt på den där anaplasman med henne. Om ett par veckor fyller hon 9 år och hon får fortsätta att träna både lydnad och bruks när hon inte har sina skov och så fortsätter vi att tävla agility så länge hon tycker att det är roligt och det funkar hyfsat för henne. Känns lite trist att det aldrig direkt blev något av hennes karriär som såg så lovande ut från början, men så är det ibland. Bara att acceptera. Jag får istället glädjas åt hennes avkommor ute på tävlingsbanorna. Mia gav mig en idé om att kanske ta mig ut och tävla lite rallylydnad med henne, så det kanske det blir om det skulle visa sig funka för henne. Jag är inte säker på att det går det heller när hon får sina skov, men man kan ju alltid testa.

Ska fundera igenom vilka mål jag vill sätta upp i år lite mer ordentligt så kanske jag återkommer med detta lite mer ordentligt. Man vet aldrig.

Mina_fina

Då ska jag försöka ge mig på att sätta några mål för 2014.

Vinna:

  • SE LCH
  • Ta minst 4 SM-pinnar i agility om Elit får valpar, annars minst 6 SM-pinnar
  • Göra mer spår och uppletande med henne
  • Trick: lära henne lyfta en tass i taget på kommando
  • Ha ett underbart år tillsammans utan för mycket påverkan av anaplasman

Om Elit får valpar till våren (vilket jag hoppas att hon kommer få så klart) så blir det inte en massa rännande på agilitytävlingar den här våren, vilket betyder att vi återigen inte kommer få ett helt SM-år och jag sänker därmed mina förhoppningar om att plocka en massa SM-pinnar. Dessutom fyller hon snart 8 år och det är då inte alltid så enkelt att hänga med i ynglingarnas tempo på agilitybanorna. Däremot ska vi ge oss ut på en del lydnadstävlingar på nära håll under våren under tiden Elit är ”mammaledig”. Jag hade gärna satt som mål att komma ut i högre klass och tävla men under tiden Elit har valpar vill jag inte vara borta så länge på tävling och till hösten kommer jag ha fullt upp att försöka komma med på tävlingar med Elit och att nå målen med henne, så jag inser att det kommer vara svårt att få till en högrestart med Vinna som mål också. Det tar jag som en bonus om vi hinner med.

Elit:

  • SE LCH
  • Göra två lydnadsresultat på 290 poäng eller mer.
  • Uppflyttad till agilityklass 3
  • Ta minst 4 SM-pinnar i agility
  • Godkänd högre klass spår
  • Tävla rallylydnad, freestyle eller HTM en gång
  • Trickträning: lyfta en tass i taget på kommando, backa uppför en trappa, stå på bakbenen, backa runt mig åt bägge håll, snurra åt höger och vänster
  • Ställas ut minst en gång
  • Få en kull valpar och ta hand om dem väl
  • Göra ett MT
  • Söka till Talangtruppen om jag är ledig de datumen de har träff
  • Ha ett minst lika roligt år tillsammans som vi hade 2013

Förhoppningsvis blir det valpar till våren och då blir det inga tävlingar förrän i juli, så det blir till att sätta en god grund nu under vintern så att vi lätt kan ta vid där vi slutade. Det krävs en hel del självdisciplin från min sida för att få till de här målen. Elit bör fixa det utan problem, så det hänger alltså på mig. När det gäller tricken så har jag helt enkelt varit alldeles för dålig på att träna trick, utöver tävlingsmoment med henne, så därför tar jag i år med det bland målen.

Emelie:

  • Få ännu mer disciplin när det gäller träningen av hundarna. Satsa ordentligt och inte fastna alltför mycket i ”valpbubblan” som jag så lätt gör.
  • Fortsätta att få ännu mer liv i bloggen. Målet är minst 100 publicerade blogginlägg 2014.
  • Göra allt jag kan för att den planerade valpkullen ska få så bra start i livet som möjligt. Jag har mycket planer för den här kullen.
  • Hitta riktigt bra valpköpare till alla småttingarna
  • Jogga 1 mil i sträck
  • Fortsätta att aktivt jobba och hitta lösningar för att må bättre/bli frisk.

I övrigt hoppas jag så klart på att få behålla sheltiesarna ett år till. De börjar bägge två bli lite småskruttiga, men vi hoppas att de kan njuta av livet ett tag till.

Annars har jag stora förhoppningar på 2014. Det känns som att jag är på väg åt rätt håll och jag har en känsla av att 2014 kommer bli ett fantastiskt år! 🙂

Gänget 2013
Försök till gruppbild med självutlösaren

Det har varit både ett bra och ett dåligt år för oss i år. Min kropp har alltmer fått nog av mig och har gjort revolt. Vi kämpar för att bli vänner igen men det går trögt, även om det i alla fall känns som att det går framåt. Jag är åtminstone inte riktigt lika trött som jag var i våras och somras. Jag är fortfarande trött och behöver anstränga mig en hel del för att orka med, men jag är inte riktigt så sjukligt trött som jag har varit under året. Så som det var när jag inte ens kunde åka till Göteborg (ca en timmas resa) utan att behöva stanna bilen och vila en stund innan jag kunde fortsätta. Att kämpa för att bli frisk har sedan i sin tur tagit mycket kraft från mig, framförallt psykiskt. Jag är inte frisk än och jag ser inte någon ljusning på den fronten i det närmaste men det går som sagt framåt i alla fall. Jag har under året lagt om kosten rejält och har fått lära mig att komponera maten på annat sätt. Jag undviker nu gluten nästan helt, har minskat på mjölkprodukter och balanserar så gott jag kan med all mat som innehåller salicylsyra och bensoesyra så att jag inte får i mig för mycket av det. Kvar blir inte så mycket mat, men jag lär mig mer och mer hur och vad jag får äta och förhoppningen är att det här så småningom kan hjälpa mig att bli frisk. Piggare har jag åtminstone blivit.

I övrigt så skrev jag så här om mina mål för 2013 och vi ska nu kika lite närmre på hur det har gått.

Vinna:

  • Uppflyttad till elitklass spår
  • Äntligen få ett helt SM-år och kvala till Agility-SM 2014
  • SE LCH
  • Debutera i rallylydnad: KLART!

Det enda vi lyckades med här var att debutera i rallylydnad (med en kvalificerande runda dessutom). Vinnas anaplasma har fortsatt att ställa till det för oss. Tävlings- och träningsförbud större delen av året i och med detta. Så himla tråkigt. Jag såg i alla fall en ljusning i början av hösten och det kändes som att hon mådde mycket bättre. Just nu är jag dock lite orolig för att hon mår sämre igen. Vi får se vad som händer vidare där. Jäkla fästingar till att ställa till det! Så nej, inget helt SM-år för oss ännu och det känns verkligen skit. På de ynka fyra tävlingarna vi har varit på (kunde börja tävla igen i slutet av september) har hon dock lyckats plocka 4 SM-pinnar, men det är ju lite sent att kvala nu. Min fina fina Vinna, jag vill ju bara att hon ska få må bra och få göra det hon älskar så, dvs träna och tävla. Jösses vad glad hon blev när hon faktiskt fick starta på tävlingen i september. Lycka för både henne och mig!

Elit:

  • Uppflytt till högre klass spår: KLART!
  • SE LCH
  • Debutera i hoppklass och bli uppflyttad till klass 3: KLART!
  • Debutera i agilityklass och bli uppflyttad till agilityklass 3
  • Ställas ut några gånger och försöka få ett CK: KLART!
  • Komma igång mer med vallningen och försöka hitta bättre vallmöjligheter. Gärna ett ASCA-prov
  • Debutera i rallylydnad: KLART!
  • Godkänd exteriörbeskrivning: KLART!

Funderar på att mentaltesta henne också under hösten, men får se. Hade gärna gjort det när hon är lite äldre annars. Kanske blir det även ngt viltspårsprov.

Vi kom inte med på de tre mentaltest som vi var anmälda till, så nu har jag därför istället bokat in ett kull-MT i Falkenberg i oktober nästa år. Uppflytt till högre klass spår fixade vi i våras. Lydnadschampionatet har vi inte fixat i år. Vi har inte ens startat i elit. Vi hade lite oflyt med att vi fick lämna återbud till fyra lydnadsklass 3-tävlingar pga löp och sjukdom. Så vi kom inte iväg till start förrän i mitten/slutet av oktober. Och då jag sedan början av augusti flera gånger var på väg ut i klass 3 med henne lade jag fokus på att förbereda henne för de tävlingarna och underhålla klass 3 momenten, vilket gjorde att vi hamnade på efterkälken med elitmomenten. Nu har vi satt fart med dem men det tar ju lite tid att få in. Vi får se om vi hinner ut på någon tävling innan det är dags för valpar eller om det får bli efter. Ingen större fara. Hon är ung och vi har förhoppningsvis många år kvar att fixa vårt SE LCH.

I agilityn debuterade vi inte förrän i maj men hon är trots det uppflyttad till klass 3 i hopp (och har till och med tagit en SM-pinne) men är ”bara” i agilityklass 2. Lite oflyt emellanåt i den klassen men det hade helt klart gått lättare om jag hade tränat på både bättre och mer med balansbommens kontaktfält. Skärpning till nästa år!

Ett CK har vi lyckats ta på den ena av de två utställningar vi har varit på i år. På den utställningen blev det inte bara ett CK utan även ett CERT! Jag passade på att exteriörbeskriva henne där också, vilket gick jättebra.

Vallningen har jag valt att lägga helt åt sidan då jag helt enkelt varken har tid eller råd att hålla på med det också. Min hälsa har fått gå före i år.

Rallylydnad har vi tävlat i en gång i år och detta med en kvalificerande runda.

Allt som allt är jag mycket nöjd med Elits framgångar det här året. Vi nådde inte ända fram överallt, men det gör mig inte så mycket. Det har ändå varit ett fantastiskt år med allt vi trots allt har hunnit med. Fantastiska lilla hund!

 

Satte lite mål för Kiwi också. Fler mål utöver dessa för henne fick mina föräldrar sköta själva ;-)

Kiwi:

  • Få en kull valpar och vara en duktig mamma ;-)
  • En SM-pinne i agility KLART

Nope, det blev tyvärr inga valpar eftersom vi inte fick till en parning 😦 Mina föräldrar har istället fått tävla lite mer än de först hade planerat, så de var väl i och för sig nästan lika glada för det 😉 Hon har under året blivit godkänd i elit spår och tagit ett 3:e pris i lydnadsklass elit med dem.

Själv har jag tagit inte bara 1, utan 3 SM-pinnar med henne! Så även om det nu inte blev några valpar får jag ändå vara nöjd med hennes år. Att det inte blev några valpar är ju inget som varken hon eller jag kan hjälpa.

 

Jag satte även lite mål för mig själv i år igen.

Emelie:

  • Få till mer och bättre träning, speciellt inom agilityn med Elit. Här räcker det inte med att bara klara resultatmålen. Vi ska satsa ordentligt! KLART!
  • Få ännu mer liv i bloggen. Vill höja antalet blogginlägg och läsare KLART!
  • Träna i snitt minst 1-2 ggr/vecka på gymmet under hela året jag har mitt gymkort HALVKLART
  • Göra allt jag kan för att den planerade valpkullen ska få så bra start i livet som möjligt BLEV INGA VALPAR
  • Hitta riktigt bra valpköpare till alla småttingarna BLEV INGA VALPAR
  • Fortsätta försöka hitta tillbaka till mig själv KLART

När det gäller agilityträningen så har jag i alla fall tränat både mer och bättre än förra året, men det kunde helt klart ha varit ännu bättre.

Få mer liv i bloggen. Förra året publicerade jag 64 inlägg, i år har jag hittills publicerat 75 inlägg så det är ju en klar förbättring i alla fall. Även det kunde så klart ha varit ännu bättre dock. Men året är inte slut än och jag hinner ju blogga en hel del den stund som är kvar av året 😉

Gymmet är min stora skam. Jag har dock fram tills jag åkte på en ordentlig förkylning i september som jag sedan fick tillbaka igen ganska snart efter när jag äntligen hade blivit frisk, varit relativt duktig på att träna även om det inte alltid har varit på gymmet. Så fram till september har jag nog faktiskt hållt mig till träning 1-2 gånger i veckan och till och med lite mer. Slår jag ut det på hela året kanske det i snitt till och med kan bli träning 1-2 gånger/vecka även om det inte nödvändigtvis var på gymmet så ofta. Jogga eller vara på gymmet spelar ingen roll för mig.

Valpkullen. Tja, det blev ju ingen valpkull, men fram tills dess så letade jag åtminstone bra valpköpare och hade hittat en hel del som jag kunde tänka mig att sälja till, vilket förhoppningsvis hade gett dem en god start i livet det också. Så till viss del har jag ju uppfyllt både att ge de eventuella valparna en god start och att hitta bra valpköpare.

Och så den stora punkten: fortsätta försöka hitta tillbaka till mig själv. Även om jag är sjuk och därmed känner mig lite extra vilsen ibland, så mår jag i det stora hela mycket bättre än jag gjorde förra året och jag hittar stadigt mig själv mer och mer. Jag har äntligen börjat känna glädje i hundträningen igen och jag har ofta roligt på tävlingsbanorna igen. Så där får jag ändå känna att jag har jobbat på bra. Jag har gjort otroligt mycket i år för att må bättre och finna min väg i livet igen och det har gett resultat tillsammans med att tiden sedan min stora krasch går. Det här är väl dock en punkt som jag egentligen aldrig riktigt blir klar med, utan ständigt får jobba vidare på kan jag tänka mig, men jag tror ändå att jag faktiskt har kommit såpass långt nu att jag kan släppa den som en punkt i bloggen nästa år.

Och så till det sista jag skrev när jag satte mål för 2013:

Jag tror och hoppas på att 2013 blir ett bra år för oss, även om vi kanske inte uppfyller alla mål. Det känns som ett bra år :-)

Jämfört med de senaste åren har det här ändå varit ett riktigt bra år i det stora hela. Visst hade jag önskat att både jag och Vinna hade varit helt friska, men nu är det inte så. Vi har ändå gjort det bästa av situationen och har haft många glädjande stunder i år, även om vi har haft en del sorg och motgångar också. Sheltiesarna hänger fortfarande på och efter att ha trott att jag skulle behöva säga farväl till Zazzi i början av året så känns det så klart underbart att få ha dem med ett tag till. Året är inte riktigt slut än och man vet aldrig vad framtiden har att bringa men kort och gott har det varit ett rätt bra år i år och vi hoppas att nästa år blir ännu bättre!

Elit och jag här hemma

Jag skrev en lång kommentar i en blogg där man hade ställt en fråga angående om att klättra snabbt upp i klasser, vara kvar lite längre i varje klass ta sig upp genom att ta LP i varje lydnadsklass eller genom ett medelmåttigt resultat eller ett högt resultat. Vilket är egentligen bäst? Är den ena föraren bättre än den andra osv. Tänkte att jag lika gärna kunde ta upp mina tankar om prestation i min blogg också.

Jag tror att alla ska försöka få ta det i sin egen takt. Alla är vi olika och vi har även olika mål. Vi utvecklas dessutom efter hand och lär oss hela tiden mer. Har man t ex redan tränat och tävlat upp x antal hundar inom lydnad till hög nivå så går det ofta lite enklare för varje gång (även om man har sina svårigheter med varje hund, och man dessutom ofta höjer målen lite hela tiden). Det som tidigare kanske krävdes 200 träningspass för att få fram kanske nu bara tar mig 50 träningspass, vilket gör att min träning blir mer effektiv och de första grunderna (och ofta då även de första klasserna) går därför snabbare att ta sig igenom.

Att titta på hur bra det går för andra kan ibland sporra en till att bli bättre och jobba på mer med sin egen hund, men det kan även göra att man känner sig än mer stressad och tar med sig detta i träningen, vilket sällan brukar bli bra. Även här är vi olika och även samma individ kan påverkas olika från gång till gång beroende på vad det handlar om.

Många som snabbt håller väldigt hög nivå och dessutom lyckas hålla sig kvar där länge även i de högre klasserna lägger ner oerhört mycket tid engagemang och i många fall även en hel del pengar på sin träning. De går kurser som hjälper dem att utvecklas, tar privatlektioner, läser på om träningsmetoder, åker på träningstävlingar, går med i träningsgrupper, hittar bra träningskompisar, skapar sig målbilder osv osv. Det kommer sällan gratis. Även här är vi olika. Själv hade jag absolut kunnat lägga mer tid på min träning, bli mer strukturerad och satsa ännu hårdare. Jag hade kunnat ha kommit ännu längre än vad jag har gjort om jag hade lagt ner ännu mer tid, energi och pengar än vad jag har gjort. Men det gör mig inte så mycket. Vill jag något annat så får jag göra på något annat sätt än det jag gör nu. Det beslutet har jag t ex nyss tagit inom agilityn. Där vill jag tillbaka till en högre nivå som jag tidigare har hållt. Men det kommer inte komma till mig gratis, utan det kommer krävas mycket av mig för att lyckas med det.

Det är lättare sagt än gjort att inte klanka ner på sig själv och att sluta titta på vad andra åstadkommer och därigenom få dålig självkänsla. Att undra varför andra är bättre än mig. Är det hunden? Är det jag? Eller är vi båda dåliga? Men jag tror att man kanske i det läget får fråga sig själv vad man själv vill då? Gör det mig något egentligen att det tar lite längre tid för mig att komma upp i elitklass (om det nu är dit jag vill) än det har gjort för X? Om ja, vad kan jag göra för att ändra det? Om nej, då får man försöka släppa det (återigen: lättare sagt än gjort) och vara nöjd med sig själv och sitt beslut. Gör det mig något att det eller det momentet ser lite sämre ut än det gör för X? Om ja: vad kan jag göra åt det? Om nej: släpp det 😉

Nästa sida »