februari 2012


Oj oj oj! Jag har äntligen fått tummen ur och skrivit ner månadsmål för Elit för första gången. För Segra gjorde jag ju detta varje månad fram tills hennes död och nu har jag äntligen fått till att skriva ihop månadsmål för i alla fall en månad för Elit. Så här kommer mina mål för mars månad:

Mars månadsmål:

  • Fotgående:
    – Utan störning: 20 m, sväng, 20 m: fullt fokus
    – Störningsträna minst 7 tillfällen
    – Fotgående på minst 8 olika platser
  • Platsliggning:
    – Vanlig: 2,5 minut
    – Hakan i marken: 1,5 minut
    – 3 tillfällen med andra hundar än Joplin
  • Tandvisning:
    – Tävlingsmässig (10:a)
    – Minst 5 olika personer
  • Läggande:
    – Snabba lägganden till 80%
    – Tävlingsmässig
  • Inkallning:
    – Öka fart + rakhet
    – Tävlingsmässig
  • Ställande:
    – Bättre tryck i ställandet
    – Tävlingsmässig
  • Apportering:
    – Kunna gripa från mark med klipp
    – Tävlingsmässig (lkl 1)
    – Minst 3 olika apporter
    – Ingång med apport
  • Hoppet:
    – Tävlingsmässig
    – Minst 2 olika hopp
    – Minst 2 tillfällen med störningsträning
    – Uthopp
  • Rutan:
    – Skicka från 10 m
    – Minst 3 olika platser/miljöer
  • Runda-träning:
    – Skicka från 10 m
  • Fjärren:
    – Ligg-sitt: 3 m ifrån
    – Sitt-ligg: 6 m ifrån
    – Ligg-stå: 1 m ifrån
    – Stå-ligg: med hjälper
    – Sitt-stå: 1 m ifrån
    – Stå-sitt: 0,5 m ifrån
  • Framförgående:
    – 10 m
  • Running contacts:
    – 1 dm höjd & 80% lyckanden
  • 2 på 2 av:
    – Söka position snabbt (på olika föremål)
    – Från 1 m
  • ”Tajt”:
    – Påbörja inlärning
  • Slalom:
    – 4 pinnar (bågar) i fart
    – Kl 3-9
    – Med hinder före och efter
  • Hopphinder (låga):
    – 4 hinder raksträcka: varierad förarposition
    – Jaakko
    – Framförbyten
    – Bakombyten
    – Blindbyten
    – Grundsvängar
  • A-et: rammetoden:
    – Studsa i ram på mark. Minst 8 träningstillfällen
  • Däcket:
    – Full höjd
    – kl 5-7
    – Med hinder före och efter
  • Gungan:
    – Islag från horisontalläge
    – ”Ända ut” minst 5 träningstillfällen
  • Spår:
    – 300 m med vinklar
    – Hämta apporter med viss uppmaning
  • Lek:
    – Lek med minst 2 andra personer
    – Lek med minst 4 olika föremål
  • Vardagsapportering:
    – Minst 5 olika föremål, varav minst 1 metall
  • ”Lägg dig”:
    – 10 m avstånd
    – Gå mot skål

Vi ser fram emot en rolig träningsmånad tillsammans!

Annonser

Idag fyller Segrarna hela 1 år! Grattis mina små raringar! Oj, vad tiden går fort. Känns plötsligt inte riktigt som att det är okej att kalla Elit för valp längre… Eller jo 😉

Jag hoppas få in lite bilder på allihop under veckan så att jag sedan kan lägga ut hur de ser ut numera. Men det får vänta lite alltså.

Lilla Elit har nu alltså hunnit bli hela ett år gammal. Och någonting som jag är oerhört glad över är att hon faktiskt inte har råkat ut för något större missöde som har påverkat henne negativt under den här tiden. För er som har följt mig ett tag så vet ni kanske att mina andra hundar (möjligtvis med undantag för Mingo) har råkat ut för någonting innan de har hunnit fylla ett år. Zazzi blev halvt ihjälskrämd några dagar i rad när hon var 8 veckor av mina dåvarande grannar, vilket blev för mycket för en liten känslig sheltie. Mira blev påflugen av en hund och jagad av en annan när hon var 4 månader. När hon var ca 1 år bröt hon även benet. Efter det har hon aldrig riktigt varit sig lik igen. Det är ju så. Trauman påverkar oss en hel del (vilket även stämmer in i mitt fall). Vinna bröt bla. benet när hon var 3 månader gammal. Segra dog i en olycka när hon var 7 månader (älskade älskade Segra!).

Så ja… det här året har varit ganska nervöst för min del. Men nu har hon hunnit fylla hela ett år utan några större tragedier (lite småskador och sådant, men det är sånt man får räkna med). Lycka!!! Förhoppningsvis är det här början på en ny trend för mig, för den förra trenden var inte direkt rolig. Jag tror absolut att det här har påverkat mig under året, att jag inte riktigt har vågat komma igång med henne helt ordentligt. Visst, mitt trauma som har gjort mig mer eller mindre knäpp har såklart en rätt stor del i det hela också, men jag tror även att jag på något undermedvetet plan inte riktigt har vågat köra på ordentligt med rädsla för vad det här året skulle kunna innebära. Förhoppningsvis släpper det nu.

Älskade lilla Elit, du anar inte vad du betyder för mig! Jag är så glad att du vandrade in i just mitt liv!

Ila är en aussie ur min första kull som jag köpte tillbaka då det inte riktigt fungerade i hennes tidigare hem, varken för henne eller för hennes ägare. Jag har nu haft henne här i snart 3 månader för utvärdering och för att landa lite mer i vardagen. Jag vet nu lite mer vad hon är för en typ av hund och vad hon behöver, så nu känner jag mig redo för att leta efter ett nytt hem till henne.

Hon har/har haft problem vid hundmöten. Hon blir där ibland frustrerad och vet inte riktigt vad som förväntas av henne. Hon är inte aggressiv (hon går bra ihop med andra hundar och har stort tålamod, men har inget större behov av andra) men kan skälla även om det är vanligare att hon bara gnäller lite numera (vilket hon inte alltid heller gör längre). Det är dock någonting som man måste jobba vidare på. Det har dock här hos mig inte varit några problem att ha med henne på mina kurser jag håller i och det har även gått bra att låna ut henne till kursdeltagare.

Hon är en rolig hund att jobba med. Hon är tränad i lydnad och agility och älskar dessa grenar. Hon behöver ett hem där hon får jobba ordentligt både fysiskt och psykiskt och en ägare som är lugn och har både tid och vilja att lägga på henne.

Hör av dig till mig om du är intresserad och vill ha mer information om henne: emelie@mivinnas.se

Fakta om Ila:
Stamtavlenamn: MiVinna’s Avila
Ras: Australian Shepherd
Kön: Tik
Född: 2009-07-01
Färg: Svart trefärgad
Agility: 1 pinne i Hoppklass 1
Lydnad: 3:e pris lydnadsklass 1
Viltspår: Godk. anlagsklass
Utställning: 1:a juniorklass

Ilas egenskapsvärden på MH:


Mitt hjärtas allt.
 Jag saknar dig. Jag saknar mig. Jag saknar oss.

Idag är det två år sedan Segra så plötsligt lämnade mig. Så tung dag för mig. För lite mer än två år sedan började jag skriva ett blogginlägg om min älskade Segra. Jag blev inte riktigt klar med det då och jag funderade på om jag inte skulle lägga in det på hemsidan istället, så därför publicerades det aldrig. När hon sedan dog kändes det inte riktigt aktuellt att publicera det heller. I över två år har det här utkastet legat och väntat på att få bli publicerats. I över två år har det legat på framsidan på adminpanelen och varje gång jag loggat in påmint mig om att det finns där, att hon fanns. Jag har inte kunnat förmå mig att slänga det, men idag tänkte jag att det var dags att publicera det, att släppa det fritt.

Så här kommer det, totalt oredigerat:

Segra är verkligen en otroligt rolig hund att ha att göra med. Hon utvecklas åt precis rätt håll för mig. Ja, hon kommer bli något stor, men vad gör väl det egentligen när allt annat är så bra med henne?

Hon är lika rolig att träna med som sin mor. Segra ser så stor och klumpig ut och hennes utseende gör också att hon nästan ser lite loj ut. Men ack vad skenet kan bedra! Hon har redan en högre intensitet och fart än Vinna hade i den här åldern. Det är ett jäkla klipp i henne när man tränar och hon är hur rolig som helst med detta. Men jag tror att jag får vara försiktig i träningen så att hon inte blir alltför galen i träningen.

Hon har dock inte riktigt lika bra klipp i kampleken som Vinna hade i den här åldern. Hon leker bra och kampar mer än gärna, men kan ”småtugga” lite i början av leken. Hon är också sämre på att naturligt komma tillbaka med saker, men det börjar helt klart arta sig.

Segra har högre intensitet och är snabbare vid träning än Vinna var i den här åldern. Vinna var dock duktigare på att fokusera. Segra tappar lite lättare fokus och kan bli distraherad av störningar lättare än Vinna, men det verkar ha med att hon överlag är lite ”flamsigare” och någonting jag tror blir bättre och bättre ju mer hon mognar. Det är inte så farligt mycket hon tappar fokus, bara för ett snabbt ögonblick för att kolla vad det var, men i samma situation skulle Vinna aldrig ha kollat läget ens från början. Hon har mer bara ögon för mig när vi tränar.

Segras snabbhet är någonting som har förvånat mig en del. Hon ser så stor och klumpig ut, men det är otroligt vilket klipp det är i henne! Noterade på promenaden idag att hon faktiskt redan är lika snabb som sin mor (snabbare?). Ska bli kul att se hur hon blir att köra i agilityn. Hon verkar på något sätt något mjukare och smidigare i kroppen än vad Vinna är, trots sin storlek. Vi får väl se hur det utvecklas.

Andra små egenheter hon har är att hon har ärvt Vinnas nyfikenhet. Får hon syn på något längre bort och hon inte riktigt ser så ställer hon sig på bakbenen och kikar. Hon kan även fortsätta att gå framåt på det här viset för att kunna hålla koll på det spännande samtidigt som promenaden fortsätter.

Hon är väldigt kontaktsökande och gillar att vara nära mig och mysa. När jag sitter i soffan lägger hon sig gärna som en boa runt min hals. Hur mysigt som helst!

Stackars Elit har varit magsjuk sedan i fredags men börjar nu pigga på sig igen. Eftersom hon har varit sjuk har det bara blivit kortrundor på promenadfronten, men idag kunde vi äntligen ge oss ut på en lite vettigare runda. Visserligen bara 45 minuter, men det är bättre än dagarna som har varit. Har tänkt lite på det här med promenader på sistone. Vi lägger så olika värde i t ex uttrycket långpromenad, kort promenad m.m. När jag gör utredningar vid konsultationer får man därför alltid fråga lite mer om exakt hur långt/länge en ”kort promenad” egentligen är. För vissa är en kort promenad en timma, medan det för andra är 5 minuter, vilket kan göra väldigt stor skillnad i hur man har tänkt lägga upp en träningsplan för hunden.

För min del så räknar jag oftast promenaderna i tid eftersom jag sällan har koll på hur långt jag går och även om jag har gått en kortare runda men på längre tid så kan det hända att hundarna likväl har motionerats lika mycket för det (eftersom de oftast är lösa). Funderar lite på hur det ligger till med de olika begreppen för min egen del och har kommit fram till att jag nog har ungefär följande indelningar:

  • Kort promenad: upp till 30 minuter
  • Promenad: 30-60 minuter (eller kanske 30-90 minuter)
  • Långpromenad: 1-2 timmar (eller kanske 1,5-2 timmar)
  • Lång långpromenad: Över två timmar

Det varierar väldigt mycket hur mycket jag egentligen är ute och går och det har att göra hur mycket jag gör med hundarna i övrigt, men jag tycker ändå att promenaderna är en viktig del för mig och mina hundar. Ska jag t ex iväg på ordentlig träning kanske det bara blir en promenad istället för långpromenad. På hösten brukar dock träningen dala lite och promenaderna öka istället. Då blir det ofta promenader på 3-4 timmar (ofta i samband med svampletning). Är jag sjuk får de snällt nöja sig med rastning på tomten och korta promenader.

Det finns många sätt att träna sin hund på och många varierar även träningssätt beroende på beteende/problem. Ett träningssätt som har blivit alltmer populärt under senare år är ignorering eller kanske mer korrekt uttryckt: utsläckning. Ja, jag skriver det som ett eget träningssätt här idag. Det handlar oftast om att ignorera felbeteenden och sedan belöna när hunden gör rätt. Ex. valpen biter mig i benen, jag ignorerar hunden, efter en stund slutar den eftersom det kanske inte gav den vad den hade hoppats på: ”mattes uppmärksamhet”. När hunden ”är snäll” igen får den min uppmärksamhet.

Jag använder mig av ignorering och att enbart belöna fram rätt beteende i vissa lägen, men inte i alla. Inte rakt över all träning med min hund. Det finns vissa bitar som jag tycker att man bör känna till med ignorering:

Utsläckningsutbrott är en sådan detalj. Oftast ökar beteendet man försöker släcka ut i styrka innan det släcks ut (det är det här vi tar till vara på vid annan träning när vi vill ha högre intensitet i ett beteende). Det här är någonting man måste vara beredd på och redo att uthärda. I exemplet ovan kan det alltså bli så att valpen biter hårdare och mer intensivt under en stund. Ska jag köra på ignorera fullt ut krävs det därmed att jag är redo för lite smärta en stund. Det är oerhört viktigt att jag inte säger ”Aj!” eller föser undan valpen eller liknande i den situationen. Då lär sig nämligen valpen att ”Ok, det räckte inte att bara bita lite i matte. Vill jag ha hennes uppmärksamhet gäller det att bita rejält!”. Med andra ord: har jag tänkt använda ignorering som träningssätt är det viktigt att använda det fullt ut och inte ge efter någonstans för att det blir lite jobbigt att uthärda.

När och hur? Någonting annat är att lära sig när det passar att träna med ignorering och när det inte gör det. Ibland har jag t ex andra att ta hänsyn till också. Om jag t ex är på kurs med inriktning ”tävling” har instruktören förmodligen en plan om vad denne ska hinna lära ut vid kurstillfället, oftast ingår där inte ”låt deltagarens hund som skäller konstant skälla tills den till slut tystnar eftersom ägaren vill jobba med ignorering”. Det funkar oftast inte så bra att bara vänta ut hunden tills den tillslut tystnar eftersom man har andra att ta hänsyn till i en sådan situation. Det finns förmodligen en hel del andra deltagare på plats som har betalat dyra pengar för att gå kurs och därmed vill kunna höra vad instruktören säger.

Det kan funka alldeles utmärkt att jobba med ignorering även på kurs, men det beror på vissa omständigheter i så fall. Dels så beror det på hur det ser ut där jag kommer gå kurs. Är det stora utrymmen så att jag kan gå långt ifrån gruppen så att de kan höra vad instruktören säger även om min hund går igång? Kan jag komma dit tidigare så att vi hinner gå igenom det värsta och jag hinner förbereda hunden ordentligt innan kursen startar? Kanske är det så att jag behöver hjälpa hunden lite mer först för att kunna få en god start? Om hunden stressar upp sig och tycker att det är lite jobbigt i situationen kanske jag inte bör lägga allt ansvar att reda ut situationen på hunden?

Att hjälpa hunden tycks vara någonting som blir alltmer bortglömt i dagens hundträning… tyvärr. Det har blivit populärt att låta hunden ta ansvar för allting själv, att enbart låta hunden jobba med egna initiativ osv. Att jobba med hundens egna initiativ och låta hunden själv ta ansvar gör jag också. Jag älskar t ex shaping och klickerträning. Men jag går även in och styr hunden och hjälper den i de situationer där jag tror att det behövs. Speciellt om jag har en ung hund som prövar sig fram här i livet, går igenom en massa mognadsprocesser och hela tiden lär sig nytt. Allting handlar inte bara om att träna beteenden utan även om att skapa en god relation till sin hund och få en hund som kan känna sig trygg och som vet att den kan lita på sin förare när svåra situationer uppstår.

Exempel: Hunden stressar upp sig i en kurssituation. Den gnäller mycket, skäller mot de andra hundarna och vet allmänt inte riktigt hur den ska bete sig och kunna hantera situationen. Med den hunden kanske jag skulle se till att komma i god tid till kursen så att den hinner ”landa” lite innan allt drar igång. Jag skulle ta med mig en bur till hunden så att den har chans att under kvällen få komma undan lite och vila emellanåt om den tycker att det är mycket jobbigt, alternativt en filt den känner igen eller att den bara får ligga nära nära mig och kanske att den även har lite tuggben att sysselsätta sig med. Det beror på hund och förare hur jag skulle göra där. Jag kanske även skulle hjälpa hunden att hamna i ”rätt” sinnesstämning direkt när vi kommer dit, genom att direkt när jag tar ut hunden ur bilen droppa lite godis på marken så att den får lite att plocka med innan den hinner stressa upp sig. På väg in till lokalen hjälper jag hunden att behålla rätt sinnesstämning genom att då och då ge den en godisbit. Jag låter hunden gå bredvid mig eller kanske till och med bakom mig så att hunden inte behöver ta hand om möten eller andra svåra situationer som kan uppstå. Den ska kunna lita på att jag tar hand om det och att den inte behöver lägga sig i. Jag matar förbi hunden där det är alldeles för svåra situationer för hunden att klara av. Allt för att hjälpa hunden att kunna hantera sig själv och situationen och därigenom få bra erfarenheter. I övrigt belönar jag bara rätt beteende och de rätta valen hunden gör. Går hunden igång vid något tillfälle försöker jag bryta den direkt. Kanske genom att jag ökar avståndet. Jag kan även säga till hunden (ex ”Nej, lägg av!”) och skicka in den till sidan eller bakom mig för att försöka få hunden att förstå att den inte behöver ta hand om sådana situationer. Jag låter aldrig min hund stå och gapa längst ut i kopplet mot någon. Dels för att det ofta kan skapa en osäker hund som tror att det är hundens uppgift (vare sig den vill eller inte) att ta hand om ex möten och dels för att jag helt enkelt inte vill ha det i hundens beteenderepertoar (så länge vi inte är hotade på allvar iaf, vilket de flesta hundar känner igen i en sådan situation).

Givetvis så funderar jag även på om kurssituationen överlag kanske är för svår för min hund och om jag därmed bör börja den här träningen på annat sätt.

Och nej, jag är inte fläckfri. Jag gör också misstag. En del av mindre art och en del av grövre art. Man lär sig så länge man lever.


Min älskade Elit