december 2011


Det diskuteras lite MH-statistik på SASKs facebooksida just nu. Maja lade ut ett spindeldiagram på hur SASKs ideal för hur en aussies MH skulle se ut (togs fram för ganska många år sedan). Så jag blev lite nyfiken över hur min första kulls MH-statistik ser ut jämfört med rasens medelvärde och SASKs önskeprofil och gjorde ett spindeldiagram som jämför. Resultatet kan ni se här:

Vad jag kan utläsa om man enbart tittar på detta (och glömmer alla andra bitar hos en aussie som också ska vara på plats) så har min uppfödning en bit kvar för att uppnå SASKs ideal men är i och med min första kull på god väg i alla fall, vilket känns som en god start. Generellt sett så är de ”bättre” (i MH-protokollet) än medelaussien och på väg åt rätt håll. Än så länge har jag även 100% MH-beskrivna från min uppfödning som uppnått ”MH-ålder”, men det är inte så mycket att skryta om när man bara har en kull som är tillräckligt gamla för MH och de dessutom bara var 5 stycken (åh vad jag hade velat se Segras MH!!!). Hoppas dock på att kunna fortsätta ungefär på den linjen.

Lägger även in ett spindeldiagram på A-kullen/Vinnarna från Avelsdata som jämför avvikelser gentemotmot ”medelaussien”


Älskade Elit. Tack för att du kom in i mitt liv och valde mig

Det var inte direkt någon superkul läsning att gå tillbaka till mitt blogginlägg som jag skrev vid den här tidpunkten förra året om uppföljning och ny målsättning. Hur klantig är man inte när man går in och läser sådant strax innan man ska sova?! Tårarna rann och det tog givetvis evigheter för mig att somna. Det är lite läskigt att läsa om förra året också. Dels såklart pga det ofattbara som hände som blev droppen fick mig att krascha så totalt, men även för att förra året är som att iaktta genom en dimma för mig. Det är väldigt suddigt och jag minns inte så mycket av det året. Jag levde i något sorts konstigt vakuum och satt nog mest bara på autopilot..

Hursom.. tillbaka till ämnet.. så har jag inte direkt några mål att utvärdera i det här läget. Så här skrev jag om mål för 2011:

Mål för 2011 då? Jag vet faktiskt inte om jag vill sätta några riktiga mål för 2011. Inte vad gäller hundträning/tävling i alla fall. Det känns på något sätt inte viktigt för mig just nu. Zazzi och jag kommer väl förhoppningsvis deltaga på SM i år igen. Kanske kanske att jag kommer ut med Vinna i lydnaden och brukset igen. Men allt beror på om min inspiration och lust kommer tillbaka. Detta hänger troligtvis väldigt mycket på om det blir en ny liten valp till mig 2011 eller inte.

Jag går mest i väntans tider och hoppas och önskar så starkt att det blir en liten valp till mig efter Vinna och Gibson i februari/mars. Innan jag vet hur det blir med det vågar jag inte säga någonting om nästa år. Mitt år börjar i samband med att valpen föds. Kanske att det kommer en målsättning då. Vi får se. Det jag däremot sätter som mål är att om det nu blir en kull valpar så ska jag jobba med den minst lika bra som jag gjorde med den förra!”

Tja inte så mycket att säga om alltså. Det blev tack och lov en valpkull och en liten valp till mig. Är nöjd över hur valpkullen sköttes här hemma. Jag kunde såklart ha gjort mer än jag gjorde men är ändå nöjd hur jag skötte det i det stora hela (speciellt med tanke på att jag var väldigt nära den berömda väggen just då och jag dessutom samtidigt försökte återhämta mig från PTSD). De fick hänga med till lite olika ställen. Korta vandringsturer i skogen/kalhygget (både ensamma och i grupp). Kel och lek med en massa olika människor. Hälsa på några främmande hundar. Känna på en mängd olika typer av underlag och en mängd olika typer av leksaker m.m.

Jag och Vinna startade en gång i lydnad och en gång i bruks trots ytterst dålig träning. Brukstävlingen ledde till en uppflyttning till högre klass och lydnaden ledde till ett 2:a pris endast 6 poäng ifrån ett 1:a pris (men klassvinst). Vi har även tävlat en del agility med varierande resultat. Tycker att hon har tappat en del fart och det tog lite tid att jobba upp vår kommunikation på banan, men det börjar bli bättre. Har kört några lopp där det mer har känts ”som förr” rent handlingsmässigt. Glömde ju skriva att jag även ställde ut henne i bruksklass för första gången (och första utställningen på flera år), vilket resulterade i att hon fick Excellent.

Zazzi och Mira har pensionerats från agilitytävlingarna men får ibland köra något litet miniagilitypass på träning för skojs skull. Jag och Zazzi tävlade SM utan något annat mål än att försöka ha kul (brukar annars alltid även ha något typ av resultatmål) och vi lyckades väldigt bra med detta bägge två.

Jag har debuterat i agility med Kiwi och blivit uppflyttad till klass 2 i både hopp och agility och tagit pinne/pinnar där. Hon är bara min hobbyagilityhund som jag inte har möjlighet att satsa på ordentligt, vilket känns lite synd då hon har så fin potential.

Elit har vandrat in i mitt liv och har tagit ett hårt tag om mitt hjärta. Hon är så mycket bättre och passar mig bättre än jag någonsin hade vågat hoppas på. I och med Elits ankomst i mitt liv och Segras avgång har dock en rädsla rotat sig fast i mig. En rädsla som handlar om att förlora det jag håller kärt, och framförallt Elit. Den är ologisk i vissa lägen (som när jag får panik om jag hör en bil tuta eftersom jag tror att Elit har blivit överkörd, oavsett om det inte ens är möjligt att det skulle kunna ha hänt eller inte) och jag jobbar på detta också. Hon är ändå på många sätt min räddning och jag är väldigt tacksam över att jag har henne. Elit är rolig att ha att göra med och hon sprider glädje omkring sig genom sin härliga attityd till livet. Vi har påbörjat framförallt lydnadsträningen men även lite agility och bruks. Hon har ställts ut 3 gånger med fin kritik och hon har skött sig strålande i ringen.

För en månad sedan köpte jag även tillbaka Kiwis kullsyster Ila eftersom det inte riktigt fungerade mellan henne och hennes förra ägare. Ingen av dem mådde bra i den situation de var i och jag tror att det här blev det bästa för dem bägge två. Jag håller på att lära känna henne mer och utvärdera henne och än så länge känns det väldigt positivt. Dock har jag såklart fått lägga en hel del tid på henne, vilket gör att tiden för de andra hundarna (speciellt aussiesarna) minskat och så får det vara ett tag. Ila är en härlig hund som jag så småningom kommer leta ett nytt hem till. Vilket typ av hem det kommer bli får vi se när jag har utvärderat henne lite till och beroende på vad det är för några som hör av sig och är intresserade.

Emelie då? Tja, inspirationen börjar sakta men säkert återvända även om det inte riktigt är så som jag skulle önska. Jag har blivit dålig på att strukturera och dålig på att få tummen ur och sätta igång. Men det kommer. Jag jobbar på det. Jag kraschar ibland ett litet tag, men jobbar mig snabbare upp igen. Jag är vansinnigt trött ganska ofta, men hittar lättare energin emellanåt i år i alla fall. Har skött mitt företag lite dåligt (t ex mailsvar och sådant) det här året också och har haft väldigt svårt att hitta tillbaka till mig själv och glädjen som egen företagare. Vinna Hundcenter har blivit lite mindre i och med detta eftersom jag inte riktigt har orkat och så får det lov att vara ett tag. Jag hoppas kunna erbjuda fler kurser och utbildningar än jag gör i dagsläget, men just nu är det här allt som orkas med. Jag hoppas att ni har förståelse för detta. När jag väl står ute och håller kurs/instruktörsutbildning/privatlektion är det dock precis som förr numera, förutom att jag blir lite tröttare efteråt. Jag gillar att hålla kurser och älskar att se deltagarnas utveckling. Jag har börjat jobba lite mer på Kungliga Hundar och Göteborgs Hundarena och tanken är att framförallt jobba där mer på vinterhalvåret för att på sommarhalvåret jobba mer här på Vinna Hundcenter.

Annat som hänt under året är att jag börjar tycka att det är roligt att vara ute på agilitytävlingar igen och det börjar kännas lite mer som förr där. Inte riktigt, men nästan.

Jag har funnit en ny träningskompis i Tina som driver Kungliga Hundar/Göteborgs Hundarena. Det är första gången på mycket mycket länge jag tränar organiserat ihop med någon annan. Har annars mest tränat själv och bara varit med på enstaka träningar/träffar ihop med andra.

Jag har varit på några träningar för Mona Kjernholm och hittat lite ny inspiration. Vi har haft kennelläger för MiVinna’s och Kreivi’s här med Mona som instruktör och det kändes mycket lyckat.

Jag har satt igång vallträningen med Kiwi igen, vilket går både uppåt och neråt…

Så vad ska jag då hitta på för 2012? Ska fundera lite till på det och återkomma i ett nytt blogginlägg tror jag allt.

Oj, vad längesedan det var jag uppdaterade bloggen! Hmm.. vad har hänt sedan sist tro?

Ila:
Allt fortsätter att gå framåt med den lilla svarta. Koppelpromenaderna i samhället blir allt lugnare och det är väldigt sällan hon hetsar upp sig så mycket vid hundmöten. I värsta fall kan det komma något litet gnäll. Vi har ökat på svårigheterna lite (inte så mycket godis, högre tempo, närmre möten, gå längre vid hundmöten innan belöning, gå tillsammans med andra osv), vilket precis i början ger lite bakslag (ökad stressnivå) men sedan planar det ut och blir bättre igen.

Jag har även testat att låna ut henne på instruktörsutbildningen som vi har startat på Göteborgs Hundarena genom Kungliga Hundar. Är väldigt nöjd över hur hon fixade det. Inga problem alls att arbeta med andra människor. Tummen upp för det!

Har även kört lite hanteringsträning på henne vilket heller inte verkar vara några större problem. Har dock inte gjort det så mycket än. I utställningsträningen stod hon snällt stilla när det tittades i tänder och kändes på kroppen. I tandvisningen enligt lydnadsklass 1 sittter hon också snällt stilla men jag märkte en stor svårighet för henne där om jag sa ”Hej” när någon kom fram. Då gick hon igång lite. Var jag tyst eller startade samtal på annat sätt än genom att säga ”Hej!” var det inga problem. Sa jag ”Hej!” skällde hon gärna på mig eller började titta sig omkring och blev lite spänd. Träning på detta alltså!

Hon har varit med på julbord och träffat en massa främmande människor. I de situationerna är hon väldigt lugn och behaglig att ha och göra med. Bra med folk och duktig på att ta det lugnt eller roa sig själv. Ila har varit med på plåtning av agilityhindren på Göteborgs Hundarena. Att springa i full fart och mer eller mindre landa på fotografen Ida var inga som helst problem. Hon har fått hälsa på en del hundar, träna lydnad med en massa olika typer av störningar runt om, kört lite skogsarbete men framförallt gått mycket promenader. Det känns som att det går väldigt väldigt bra med henne. Jag väntar på det stora bakslaget som jag tror ska komma, men hittills kan jag inte påstå att något sådant har kommit än. Får väl se när/om det dyker upp.

Ila utlånad på instruktörsutbildningen för att träna på ”backa”

Vinna:
Vinnas träning ligger lite på is nu när Ila har flyttat in i familjen. Vi småfixar lite med en del men jag hinner/orkar inte träna henne så mycket som jag hade önskat. Att ha tre unga arbetsglada aussietjejer tar helt klart sin tid. Lite lydnadsträning har det iaf blivit, även något spår och något upplet. Jag blir alltid så glad när jag spårar med henne. Hon är en riktig pärla i spåret och jag är aldrig det minsta orolig för att hamna fel i skogen med henne. Litar på henne till fullo då hon brukar lösa det mesta. Förra spåret vi gick var så perfekt ett spårarbete bara kan bli. Klockrent upptag av spåret, mycket bra spårarbete i precis lagom tempo hela spåret, mycket snygga vinklar och klockren apportering av alla pinnar (6 + slut). Härlig känsla!

Elit:
Även Elits träning har minskat något, men inte så farligt mycket som Vinnas har gjort. Vi tränar på inför lydnadsklass 1 och det börjar kännas riktigt bra. Ett tag hamnade hon lite långt ifrån mig i fotgåendet och hon verkade tro att det var SM i att vifta med frambenen under fotgåendet vilket gjorde att hon kom ur position. Men det börjar bli mycket bättre. Även Elit har varit utlånad på instruktörsutbildning och jag är väldigt nöjd med hur hon jobbar med andra. Vi har lagt något enstaka spår och hon fortsätter att imponera på mig här. Som det ser ut just nu kommer nog spåret bli hennes grej. Ska bara få henne att inse att det är värt att vara kvar vid apporterna en stund till. Som det är just nu så stannar hon och markerar dem snyggt men så fort hon är säker på att jag har sett apporten drar hon vidare på spåret trots att jag tar fram godis och står där och berömmer och fjantar mig… men hon kommer snabbt tillbaka och vi jobbar oss framåt mot en apportering av spårapporterna, vilket inte känns som att det egentligen bör bli några större problem. Hon beter sig ganska likt hur Vinna gjorde i spåret i början förutom att hon inte slår så mycket i spåret utan är mer noggrann att hålla sig i spårkärnan. Känns bra!

Mira:
Mira har inte fått så mycket träning alls. Bara lite klickerträning hemma. Hon är dock mycket nöjd över att bara hänga med på våra promenader och mysa hemma i soffan så det går nog ingen större nöd på henne.

Zazzi:
Zazzi börjar kännas gammal och hänger inte riktigt med på promenaderna som förr. Hon håller sig mest för sig själv överlag. Nu har hon även ätit väldigt dåligt de senaste dagarna så jag ska ta och boka en tid hos veterinären för att kolla upp henne.

Jag:
Jag har jobbat en hel del på Göteborgs Hundarena på sistone. Har startat upp 3 instruktörsutbildningar. Trivs väldigt bra där och med de som jobbar där! Så himla bra dessutom att kunna passa på att träna lite i den sköna inomhushallen innan man åker hem. Lyxigt värre! I övrigt ligger jag efter med mitt kontorsarbete (igen) men planerar att ta tag i det inom de närmsta dagarna och jobba ikapp mig (så lugn, det kommer gott folk!). Har haft det relativt lugnt på sistone ändå vilket är skönt och någonting som jag så väl har behövt. Har dock haft en liten svacka på sistone som jag håller på att försöka jobba mig ur. Väl inrotade känslor och reaktioner är inte alltid så lätta att ändra på. Jag ser hursomhelst väldigt positivt på det kommande nya året och tror att det överlag kommer bli ett rätt trevligt år. Det kommer ha sina med- och motgångar såklart, precis som alla andra år. Men jag hoppas att de glada stunderna kommer bli många och att de inre stormarna blir allt färre.

God Jul och Gott Nytt År på er gott folk!

Hade precis en så himla bra Vårgårdapromenad med Ila! När jag klev ur bilen blev jag lite osäker på om det var så smart att gå vår ”stadspromenad” idag. Det var precis snorhalt! Tack och lov att Ila går så fint i koppel att det inte blev några problem alls. Själv rörde jag väl mig som en gammal tant, men jaja, framåt tog vi oss. Sakta men säkert. Det var förvånansvärt mycket folk ute och gick på dödsfällan till mark idag.

Ila hade mycket bra attityd till folk oavsett hur de kom och passerade. Under promenaden fortsatte vi även med självkontrollsövningarna vi påbörjade igår.

Vi fick totalt 4 hundmöten.

Möte 1:
Ingen aktivitetshöjning trots att vi inte ens hade kommit av parkeringen (dock relativt långt håll).

Möte 2:
Ingen aktivitetshöjning. Stor svart hund som kom upp snett bakom oss ca 30 meter ifrån tillsammans med en collie. Den skällde mycket mot Ila. Duktig Ila som knappt brydde sig!

Möte 3:
Ingen aktivitetshöjning. Bunden liten hund. Jag såg den inte först pga parkerad bil innan. Gick förbi ca 2-3 m ifrån. Inte helt säker på att Ila såg den. Det är dock STORA framsteg eftersom hon tidigare såg ALLT! Jag distraherade henne inte på något vis, utan hon gick bara lugnt och tittade rakt fram.

Möte 4:
Lätt aktiviteshöjning genom något trippigare steg. Inget mer än så. Mötte en irländsk setter som kom runt krönet strax efter vi passerat den bundna hunden.

Att notera: Den bundna hunden skällde på settern men inte på Ila. Jag tror att det berodde på att settern såg lite ”hetsigare” ut medan Ila såg väldigt lugn och trygg ut och inte ens tittade på den. Kan såklart inte säga säkert, men det kändes så.

Torsdag 1/12 – Söndag 4/12

  • Mycket korta promenader. Höjt tempot något.
  • Ila fick följa med mig, Vinna och Elit till Göteborgs Hundarena när jag höll utbildning dessa dagar.
  • Testade att gå in i lokalen med henne och Vinna tillsammans. Gick bra och hon var lugn och fin.
  • En dag på Kungliga Hundar. Gick bra.
  • Skötte sig överlag bra. Ngn aktivitetshöjning på någon promenad.
  • Testade att gå kort bit ute tillsammans med Lovisa, aussien Fendi och staffen Inja. Ila skötte sig mycket bra.
  • Fick vara visningshund lördag-söndag och jobbade fint trots andra hundar väldigt nära (1-2 meter).
  • Minskade ner på Zylkénen till hälften från och med lördagen 3/12.

Måndag 5/12

  • Vinterns första snö har lagt sig på marken.
  • 1 timma, 20 minuter löspromenad med mina hundar och Tvist och Vera. Gick bra. Fortsatt fin kontakt och avstånd.
  • Kort och lugn agilityträning (starter, kf, ngn slalom osv). Skötte sig fint med jag använde endast godisbelöning och tog mycket pauser och strosade runt.
  • Godissök ute.
  • Lydnadspass inne för kvällsmaten.

Tisdag 6/12

  • Ännu mer snö.
  • Drygt en timma löspromenad med mina hundar, Elin, Vera, Tvist och Hippie. Blev lite längre avstånd och i början mer spårande igen.
  • 50 min koppelpromenad i Vårgårda.
  • Lite för uppvarvad i början så jag sänkte tempot lite igen (till lugn/normal gångtakt).
  • Lade in självkontrollövningar som gjorde underverk med henne. Kastade iväg godisbit utan att säga något och gick mot den. Hon fick bara fortsätta till den om kopplet var slakt. I början kastade hon sig handlöst efter den slängda godisbiten (torrfoderkulan). Kunde tillslut slänga oväntat precis förbi huvudet på henne både så att den landade nära eller långt fram utan att hon kastade sig efter, utan fortsatte lugnt framåt.
  • Hon blev mycket lugnare när vi jobbat lite självkontroll och generaliserade snabbt till även andra saker (ex mötande hundar).
  • 2 hundmöten. Bägge helt utan aktivitetshöjning i början. Dock viss aktivitetshöjning när den ena försvann in bakom en bil som vi sedan skulle passera och hon blev nyfiken över vart den plötsligt tog vägen.
  • Ett kattmöte. Aktivitetshöjning och mycket nyfiken.
  • Reagerade i början av promenaden på en äldre herre i keps som stod hukad vid en vägg på andra sidan gatan och tittade på oss. Skällde en gång. Släppte det dock ganska snabbt.
  • Mycket god attityd attityd vid trånga passager (som kom både framifrån och bakifrån) mot slutet. Gick lugnt på och hade inget behov av att titta/hälsa nyfiket som hon hade i början av turen och har haft ibland tidigare.
  • Det var väldigt halt ute idag så folk gick lite märkligt, hasade, stampade och halkade, vilket hon kände behov av att titta lite extra på i början av turen.