augusti 2013


Aussietokar

Jag känner mig så himla lydnadspepp just nu 😀 Här kommer lite filmer från en del av dagens träning.

Vi börjar med vittringen:

Inkallning:

Eftersom Vinna hade sådan mani på rutan igår nyttjade jag det idag till konskicket:

Metallapportering med Elit:

Fjärrenträning:

Zazzi, 12 år

Jag skulle träna lite på planen med aussiesarna och lät pensionärssheltiesarna hänga med. Träningen gick kanske inte helt som jag hade tänkt eftersom sheltiedamerna, speciellt 12 år gamla Zazzi, gick in för att sabotera så gott hon kunde, framförallt när jag tränade med Elit. Hon försökte ta leksaken före Elit, hon sprang och morrade och småbet Elit i låren när jag skickade henne till konen, ställde sig i vägen och stod och lurpassade mest hela tiden. Haha, galenpannan! Av någon märklig anledning bestämde sig Vinna för att hon också skulle vara med på det där saboteringstänket. Hon fullkomligt vägrade vara kvar på sin plats när jag t ex skickade Elit till rutan. ”Min ruta!” skrek Vinna och sprang dit… Suck… Hon som alltid brukar ligga så snällt och vänta på sin tur. I träningen var inte riktigt hjärnan med heller. Anaplasmaverkan eller bara en dålig dag? Ingen aning, men så här var längesedan hon kändes :-/ Jaja, ny dag imorgon. Bara att hoppas på att hon känns bättre då.

Rutanträningen:

Fritt följ med Elit:

Fritt följ med Vinna:

Jag körde även lite agility, även där gjorde sheltiesarna så gott de kunde för att förstöra. När det sedan var deras tur kunde de omöjligt vänta på sin tur. Här är ett varv jag körde med Zazzi…. men ja… tydligen även med Mira då 😉

Kontaktfältsträning med Elit:

Just ja… Igår var jag i Göteborg och tränade med Tina. Elit fick då göra en vittringsapportering där någon annan har tagit i de andra apporterna för första gången i sitt liv. Att denna ”någon annan” dessutom var Tina som hon är rätt galen i borde ha gjort det lite svårare för henne. Tanken var väl inte riktigt att Tina skulle ta i de andra, utan tanken var väl att vi skulle göra det enligt lydnadsklass 3, men miss i kommunikationen från min sida ledde till detta… vilket jag inte visste om förrän efteråt eftersom jag stod med ryggen mot henne när hon lade ut dem. Duktig Elit tvekade dock inte utan tog rätt och kom in i full galopp till mig. Yey! Momentet börjar faktiskt kännas rätt säkert nu. Bara att underhålla och fortsätta finputsa lite så blir det nog riktigt fint så småningom.

Glad spår-Elit

Jag hör ganska ofta folk som säger att aussies är svårmotiverade. Att de inte riktigt vill jobba. Att de hellre gör något annat, och bara sådant som de själva vill. Att de lägger av när de stöter på minsta motstånd osv.

Så tittar jag på mina två aussietjejer och jag får inte riktigt ihop det där. Ja, de ligger och tar det lugnt när inget händer. Speciellt Elit. Hon är nog den lugnaste, coolaste aussien jag känner tror jag så här i vardagen. Hon ligger i princip jämt och vilar när det inte händer något. Hon hetsar inte upp sig för småsaker, utan tar det som sagt rätt lugnt. TILLS det händer något av vikt för henne.

Börjar jag se ut som att det kan tänkas vara dags för lite träning är hon snabbt på fötterna. Går jag ut så studsar hon av glädje i bröst-/huvudhöjd på mig de första metrarna, sedan springer hon till grinden och kanske studsar lite till. Går jag mot planen så rusar hon till grinden och ställer sig, är grinden öppen står hon redan långt inne på planen och väntar på mig med ett förväntansfullt kroppsspråk, innan jag ens har hunnit i närheten.

Vinna är likadan på den punkten. Att träna är livet för dem. De fullkomligt älskar det! De ställer alltid upp med glädje, oavsett om det är 30 grader varmt, det ösregnar, åskar, det är fullt av andra hundar och människor i närheten, vi tränar tidigt på morgonen, mitt på den stekheta dagen, mitt i natten eller om de redan har jobbat många många timmar den dagen. Stöter de på motstånd så jobbar de sig helt enkelt igenom det, även om det är tungt. Där har de bra mycket bättre arbetsmoral än vad jag någonsin ens kommer kunna komma i närheten av att få själv.

Att den andra typen av aussie som folk pratar om existerar förstår jag såklart. Jag har själv träffat på ett antal exemplar, vissa mer svårmotiverade än andra. Men orsakerna till detta varierar nog väldigt. Ibland handlar det om gener och individ, ibland om föraren och troligtvis ganska ofta en kombination av detta. Aussien är en otroligt formbar hund, på gott och ont, och ibland passar man helt enkelt inte tillräckligt bra ihop och man råkar då forma sin hund åt ett oönskat håll.  De är extremt duktiga på att läsa sina förare.

Men som sagt, tittar jag enbart på mina egna aussies så har jag väldigt svårt att förstå det där snacket om svårmotiverade egensinniga aussies. Mina tjejer har en glad inställning till livet som jag avundas och arbete/träning ligger ALLTID högt upp på deras önskelista.

Vinna

Vinna och Elit

Elit och jag här hemma

 

SlutapportsbelöningSlutapportsbelöning. Bilden har jag snott av Mia

Ja, alltså.. det var ju inte Mia jag tränade… men vi tränade tillsammans idag med systrarna bus. Vi började med att åka iväg för att gå våra spår (två upptag för Mia och Lyxa och ett ca 150 m kort spår för mig och Elit). Det första som möter oss när vi öppnar bagageluckan är två systrar som ser lika flanigt glada ut bägge två. Likheten mellan de där två slog oss mer än en gång idag om man säger så… Lyxa tog sina upptag klockrent. Så jäkla snyggt! Elit har inte spårat på evigheter och hade visst glömt hur man gjorde i början. Inte blev det bättre av att vi på något märkligt sätt lyckades få linan att på samma gång trassla in sig i fyra träd och ett varv runt mitt ben. ”Här går spåret” sa Elit och tog i för att komma fram. ”Aj aj aj, vänta lite” fick jag fram mellan hysteriskt fnitter och smärta i benet som linan försökte kapa av längs vaden 😉 ”Det här borde jag ju ha filmat” var Mias kommentar. Hmm… ja både jag och Elit gjorde nog ett rätt dåligt jobb i början.. Men sedan kom vi in i det och vi avslutade med ett toppenfint spårarbete, bra apportering av apporter och en matte som höll ordning på linan.

Därefter lite gruppmoment som hundarna skötte fint. När det är fler hundar på linjen vill Elit gärna lägga sig pladask när jag säger ”stanna kvar” och ska lämna henne. Hundar på linje = platsliggning för henne. Men vi fick tränat lite på det och det gav snabbt resultat. Bara att få till mer träning ihop med andra hundar så att vi får ordning på det där.

I övrigt så gick lydnadsträningen bra. Lite missar här och var som fick mig att skratta, framförallt när jag skickade henne till konen inför rutan och sedan när vi gjorde vittringen. Om vi tar det där med konskicket först så ställde jag upp framför konen, Elit fokuserade fint framåt, jag skickade henne, varpå hon springer iväg i full fart… förbi konen och typ 25-30 meter rakt fram. Snyggt rakt skick framåt men det var ju inte riktigt det vi tränade på… Lillflickan tyckte alldeles säkert att hon skulle springa direkt till rutan som stod där borta igår. Så förvånad hon såg ut när hon kom dit och det inte fanns några koner där. ”Ja det var ju väldigt bra fart i alla fall” var Mias kommentar 😉

Nästa fadäs kom vid vittringen. Hon satt duktigt kvar när jag vände mig om (det har hon tyckt varit lite svårt tidigare), hade bra fart ut till apporterna, växlade om till ett väldigt fint nosarbete, griper rätt och sätter av i fart…. till Mia som står några meter därifrån, gör en snygg ingång och sätter sig fot hos henne. Asgarv från mig igen innan jag ropade ”Elit”. ”Jaha” såg hon ut att tänka och sprang till mig och satte sig med rätt pinne fint i munnen. Haha, lilla sötnosen. Mer träning på att någon står i närheten av apporterna alltså. Hon tyckte väl att eftersom det var Mia som lade ut dem är det Mia som skulle ha tillbaka pinnen. När vi gjorde om det var hon återigen på väg till Mia men tänkte till och kom till mig istället.

Mellan varven (jag körde fjärren, vittringen, konskick, elitrutan och fritt följ som individuella moment) så blev det en massa trevligt tjôt. Vi är så nöjda med våra små MiVinnare som har en så härlig inställning till träning och livet i största allmänhet. Det är roligt att vi även får så mycket beröm utifrån för våra fina tjejer.

Vi avslutade träningen med lite balansbomsträning. Tre jättefina skick över balansbommen körde jag. Två av dem med att jag lyckades hinna springa förbi henne och ett där jag höll mig kvar bakom henne. Perfekta alla tre 😀 Ett till lämnande i sitt i grupp innan vi lämnade planen för en nedvarvningspromenad.

Toppenträning i trevligt sällskap där bägge MiVinnarna jobbade jättefint.

Platsliggning med tjejerna

Här får ni en liten bonusfilm från apporteringsträningen igår. Vi tränade på att ta hindret även om apporten kommer snett:

Kiwi

Idag var mina föräldrar i Kil för att tävla högre klass spår. Tävlingen började inte så bra med en platsliggning där hunden bredvid Kiwi for iväg som skjuten ur en kanon när första skottet gick, vilket överraskade Kiwi så hon satte sig upp. Inte så mycket att säga om det, hon är inte så van vid sådant så hon behöver mer träning på knepiga situationer helt enkelt. Lite otur bara att den hunden låg bredvid just henne. Sedan var det dags för spåret. Bakspår och en pinne kort blev resultatet där. Strax därefter var det dags för uppletandet, där hon fick in 2 föremål varav ett av föremålen var hon ensam om att hitta och ta in. När detta var gjort stod det klart att de hade fått ihop tillräckligt med poäng på specialen för att klara en uppflyttning MEN de behövde då få till en bra lydnad med tanke på att de redan hade tappat en massa poäng på platsen där, så förhoppningarna var väl inte jättestora men tummarna hölls hårt. Tävlingen flöt på i ett rasande tempo i värmen och inga pauser togs, så jag kan tänka mig att det var ganska hårt för hundarna idag.

Pappa och Kiwi inledde med 9-9 på fria följet och sedan fortsatte allt med lite varierande siffror. När det var dags för prisutdelning visade det sig att de kom 2:a och precis hade klarat gränsen för uppflyttning till Elitklass. Yey! Så nu har MiVinna’s kennel ännu en brukshund i eliten. Så himla roligt 😀 Extra roligt var det förstås att i efterhand få höra allt beröm bägge domarna hade öst över Kiwi idag. De tyckte att hon var en fantastiskt trevlig hund med en helt fantastisk utstrålning.

Kiwi är nu uppe i högsta klassen i både bruks spår, agility och lydnad och detta med tre olika förare! Utöver detta har hon även ett leg i Open Ducks ASCA-vallning och ett r-cert på utställning. Det borde väl kunna klassa henne som en riktigt bra allroundaussie tycker jag 😀 Ja, ni har rätt: idag blev det ett riktigt skrytinlägg, men ibland får man göra så. Blev så himla glad över Kiwis och pappas uppflyttning idag!

Och som grädde på moset så lyckades Ida och Nessie (MiVinna’s Beldeine) vinna hoppklass 1 idag, ta pinne och blev uppflyttade till hoppklass 2. De fick dessutom ihop full pott (100 poäng) och delad vinst i nybörjarklass på rallylydnadstävlingen i fredags! Grattis!

Elit, 2,5 år

Jag kikade igenom årets mål som jag skrev i vintras. Tydligen var planen att sikta på ett SE LCH med Elit i år… och vi som inte ens har kommit ut i 3:an än. Bäst att sätta fart tänkte jag och tog ut Vinna och Elit på planen för lite lydnadsträning för att titta på några av Elitmomenten.

Fritt följ och zätat:
Jag började med Elit. Jag har sänkt tempot lite i fotgåendet och det känns riktigt bra. Jag ska bara försöka hitta rätt rytm ordentligt så är jag nöjd och så måste jag hitta ett tydligt avbrott och tempo till saktagåendet. Kanonfint fritt följ idag med bra position och förbättrade helt om marsch, även i språngmarsch. När vi hade jobbat lite med fria följet en stund gick jag över till zätat. Det var längesedan vi tränade det men hon gjorde det jättefint. Missförstånd på ställandet andra gången då det blev sitt, men annars fint. Lite sämre klipp i läggandet också, men det borde vi kunna få ordning på igen. Det läggandet hon gjorde nu var riktigt bra det också men jag gillar de där läggandena hon har där hon liksom hoppar ner i läggandet. Jag behöverså småningom jobba mer med rakheten i skiftena också. Hon vrider framdelen lite utåt när hon ställer/sätter sig nu, eftersom jag har belönat en del med att kasta godis till henne.

Vinna gick också bra i det fria följet. Jag körde inte så jättelångt med henne, men det vi gjorde gick fint. Snabbare sättanden behövs och när vi gjorde helt om marsch bredvid rutan tappade hon lite fokus för att spana mot rutan så det jobbade vi lite kort på. Zätat gick fint.

Rutan:
Elit fick springa till konen ett par gånger först. Hon började med att sikta mot rutan när jag ställde upp men då ställde jag bara upp på nytt och då gick det fint. Lite tveksam fart ut, annars bra. Belönade fartigt för att hon rundade konen. Lade in ett ställande vid konen och skickade henne till rutan. Något sen reaktion på ställandet tyckte jag så det där får vi nog ta tag i. Det har hon gjort mycket bättre tidigare. Bra rutskick alla gånger. Avslutade träningen med att belöna upp stlälandet vid konen lite vilket väldigt snabbt gav resultat.

Stackars Vinna började med att halka till vid konen så att hon skrek till och hoppade på 3 ben en liten bit så det måste ha gjort ordentligt ont. Men det verkar som att det gick över snabbt. Jag ville göra några skick till för att se så att hon inte satte smärtan i samband med konen. Det hade ju varit typiskt med tanke på att hon har haft så dålig fart ut till den tidigare. Så jag belönade några gånger vid konen och ställde sedan upp för att göra ett konskick. Döm om min förvåning när hon sprang ännu fortare ut till konen! Riklig belöning och sedan körde vi ett konskick + ruta som gick alldeles strålande.

Apportering med dirigering:
Jag lade ut apporterna och skickade Elit till konen. Det var svåååårt sa hon. Hon drog mot vänster apport, men det räckta att jag sa ”Lit” när hon var på väg så vände hon och rundade konen, fick massor med beröm och bollen. Skickade en gånger till med samma visa. Tredje gången siktade hon också mot vänster apport men kom på sig själv, bröt linjen och rundade konen snyggt. Duktig tjej! Sedan tränade vi lite dirigering till apporterna med henne placerad vid konen, först med enbart vänster och höger apport och sedan med mittenapporten och den apporten hon skulle ta. Det sistnämnda var lite klantigt gjort eftersom hon egentligen inte gjorde det förstnämnda tillräckligt snyggt och självsäkert för att gå vidare. Vet inte riktigt hur jag tänkte där. Trevligt att se är iaf att hon inte blir låg på något sätt när det blir fel. Lite frustrerad bara när hon inte förstår vad jag menar men jobbar på så gott hon kan.

Vinna gick väldigt bra på det här. Först sprang hon dock mot några koner (vilket till viss del säkert berodde på att jag var otydlig i min dirigering), men kunde dirigeras om till apporten på ett bra sätt. Vi gjorde det några gånger till både mot höger och vänster apport och hon gjorde det väldigt trevligt. Lite sämre fart ut till konen i det här momentet än när hon ska till konen till rutan, men bättre än förr när hon helst bara ville dra förbi konen till apporterna direkt. Det märks att hon fortfarande tycker att det är lite svårt att springa till konen när de där roliga apporterna ligger ute men hon jobbade finfint och höll galoppen väldigt bra.

Fjärren:
Med Elit gjorde vi bara ett uppsitt på 15 meters håll, vilket hon gjorde kanonsnyggt. Kastad frisbee blev belöningen för det.

Vinna fick göra en fjärr med 4 skiften, alla med bra rörelser. Ett extra kommando på ligg-sitt bara, vilket är ett skifte hon kan ha svårt för ibland och det hjälper knappast när jag är så otydlig som jag var den här gången heller. Jag skärpte till mig och gjorde handtecknet så som jag ska göra det och genast gjorde hon vad hon skulle och fick belöning för det.

Vattenmonster
Det blev lite badande för galningarna tidigare idag

Elit och jag på Värmlandsrallyt
Elit och jag på Värmlandsrallyt. Foto: Emelie Mikaelsdotter Magnusson

Tränade lite agility med Vinna och Elit och nu känns det som att jag håller på att rinna bort här i värmen. Hundarna gick fantastiskt bra bägge två så när som på en liten diskussion mellan mig och Vinna. Jag och Vinna hade lite olika åsikter om vad ”runt” betyder. Vinna tyckte att man ska runda hela hindret medan jag tyckte att man ska runda hinderstödet för att ta hindret bakifrån. Vi kom till någon sorts kompromiss där jag fick lägga till ett ”Vinna” efter ”runt” och stoppa upp lite för att få henne att ta hindret på den ena kombinationen, men på den andra höll hon med mig i att det nog i alla fall räckte med bara ett ”runt”.

Både Vinna och Elit lade jag annars mest fokus på balansbom och A-hinder. Jag började med enbart nedfarter på balansen med ett hinder efter med Vinna några gånger och gick sedan över till att köra hela balansen med ett hinder före och efter. Det gick fantastiskt bra. Det är så skönt att hennes hjärna verkar börja fungera igen. Det här var helt omöjligt att köra innan kortisonbehandlingen. A-hindret gick klockrent alla gånger också, även när vi kom från en kombination.

Elit fortsatte jag träna balansbom med och att jag ska kunna springa förbi henne mer och mer. Passet idag kändes otroligt bra med henne! Riktigt bra tryck över balansen och snygga kontaktfält med bra teknik varje gång. Yey! Med mer träning ska vi nog kunna lösa det här. A-hindret gick också fint. Lite varierande teknik och jag vet fortfarande inte riktigt om jag ska acceptera 1,5 steg på nedfarten, vilket verkar vara mycket mer naturligt för henne eller om jag ska försöka få till 2 steg ändå. Jag fortsätter ett tag till med att låta henne göra vad som känns mest bekvämt för henne så länge hon tar kontaktfältet bra och så länge det ser tillräckligt skonsamt ut, så får vi se längre fram om jag gör någon ändring. En gång fuskade hon, men gjorde sedan rätt alla gånger efter det oavsett om vi kom i kombination eller bara efter ett hopphinder. Nu blir det kontaktfältsträning varje dag fram till nästa veckas träning tror jag allt.

Nu ska vi nog sticka iväg och bada tror jag bestämt 😀

Nästa sida »