Förra året, när Vega bara var en liten plutt, var vi ute och åkte husbil en hel del och jag var iväg på ett antal agilitytävlingar med Elit. Perfekta lägen att ta tillfället i akt och få störningsträna redan från början med Vega.
Det finns så mycket att jobba igenom när det gäller hundens fokus på sin förare, och jag tycker att det är en stor fördel att göra det tidigt i träningen. Så snart hunden är mogen för det. Med Vega var det rätt enkelt. I filmen ovan är hon 4,5 månader och hade bott hos oss i en månad. Hon var enkel att jobba med i olika miljöer med diverse störningar och vi gjorde det till en kul lek. I videon har vi störning av miljö med bilar, hundar och människor, det är en rätt ny plats för Vega och en liten Tuva som far omkring.
I år har jag inte varit riktigt lika duktig på att underhålla den här träningen. Jag har hållit mig mer hemma och har inte gett mig iväg för medveten störningsträning så mycket, som när jag passade på när vi ändå var ute. Det ska jag ta tag i tänker jag. Störningsträning är ju faktiskt rätt kul och det är så nyttigt att jobba igenom ordentligt. Den här sista dagarna på året ska jag jobba lite mer fokuserat på detta tror jag. Ge oss fortsatt fina grunder för en bra förståelse hos Vega och ett härligt teamwork. Det här vill jag sedan ta med mig in i det nya året och försöka påminnas om då och då. Vega är fortfarande duktig på att jobba i olika miljöer, men jag vill se till att behålla det och göra oss ännu starkare och säkrare. Vill man något får man helt enkelt se till att jobba för det.
”A dream doesn’t become reality through magic; it takes sweat, determination and hard work.”
Ibland finns det någon del i träningen som småsaker lite. Det har inte varit ett tillräckligt stort problem för att jag har känt att jag har velat ta tag i det. Det har även varit viss variation i beteendet, vilket har gjort att jag känner att det duger. Men så insåg jag nu i veckan att, nej, jag vill faktiskt inte ha det på det där viset längre. Det där är faktiskt ett problem för mig och jag bör nog ta och försöka finna en lösning.
Problemet det handlar om är Vegas ingångar. Vega är i mångt och mycket väldigt noggrann av sig. Det är viktigt för henne att det blir rätt. Hon tänker och agerar. Ju säkrare hon blir desto mer lägger hon till fart i beteendet Men först är det viktigt att göra rätt tycker hon. Problemet är väl bara fortfarande att hon tänker lite för mycket vid ingångarna och har större vikt vid att göra rätt, än att bara våga bröta på lite.
Här är ett typexempel. Apporteringen med Vega på tävlingen i lägre klass:
Hyfsad fart ut, bra gripande, hyfsad fart in (numera har vi oftast högre fart) MEN bryter av i tempot lite för tidigt vid ingången. Inget jättestort problem egentligen och därför har jag låtit det vara. Problemet syns mest vid apportering, eftersom hon då får tänka desto mer när hon har en apport i munnen också.
Så i torsdags tog jag tag i det där och började jobba på snabbare ingångar. Hade leksak i vänsterhanden och så fick Vega starta nära mig och bara runda mig och hugga leksak. Idag testade vi igen. Och det börjar redan ge positivt resultat. Eftersom jag är som jag är kunde jag inte hålla mig från att testa en apportering trots att vi inte jobbat igenom det här så mycket än. Och så gör hon det så himla fint! Full fart ut, snyggt gripande, full fart HELA vägen in med en snabb ingång. Så det känns som att vi är på rätt väg med den här träningen i alla fall.
Så bra när man faktiskt tar tag i saker som har skavt lite. Så bra när man snabbt även verkar hitta bra lösningar. Sedan gäller det ju bara att fortsätta jobba på det för att få fram stabilitet i beteendet också… Det är lite av min akilleshäl det där. Men jag tänker att om jag skriver det här så kanske det sporrar och påminner mig om att fortsätta jobba på det tills det ser ut som jag vill ha det.
Vega har hittat och lagt i någon sorts ny växel i lydnadsträningen. Igår körde jag inkallande med ställande med henne. 10 gånger i rad med leksaken utplacerad bakom henne som extern belöning. De första fem gångerna kom hon i rapportfart… lite väl snabbt för min smak. De sista fem gångerna kom hon i mer normalt tempo, men fortfarande väldigt fort. Ställandet bytte hon ut mot ”flyg 5 meter genom luften, ta ett skutt till och sedan stanna”… Hmm.
Vår fina position i fotgåendet har ändrats lite, men med träning igår var den redan bättre idag. Hon trycker på mer även där och får lite bråttom. Hehe, där får jag för att jag önskat mer attityd och tryck i fotgåendet. Men hon är kul att träna med. Det är roligare att köra lydnad med henne nu när hon är något mindre allvarsam och lite mer ”Nu kör vi!”… även om vi för tillfället får lite mer fel. Vi ska nog kunna hitta en balans mellan de där två lägena tror jag.
Innan jag skaffade Vega var min plan att redan från början köra mycket kedjor med henne. Har jag gjort det? Nej… Varför inte? Vet inte. Det verkar bara ha fallit bort helt enkelt. Så bra att man åker på föreläsningar ibland och blir påmind om saker man själv tyckte var viktigt men ändå på något vis har glömt.
Min plan var att börja försiktigt med kedjorna och bygga sakta men säkert uppåt. Jobba in tävlingsmässiga belöningar och använda mig av dem tidigt. Hmm… det har ju inte riktigt blivit så då… Så idag gjorde jag som jag ofta gör: ”Äsch vi testar”. Som första kedja för flera moment i rad med enbart tävlingsmässig belöning mellan momenten tyckte jag tydligen att det var lämpligt att köra igenom hela appellydnaden. Det värsta som kan hända är att det går åt skogen och man får bygga bättre. Dessutom testade jag vår första kedja direkt när vi kommit hem från ett spårarbete.
Vi har en månad kvar till tävlingsdebut så jag var lite nyfiken på var vi står i träningen. Jag vet att momenten inte riktigt är klara för sig, men äsch, man kan alltid testa. Som helhet är jag otroligt nöjd med kedjan. Vega tog de tävlingsmässiga belöningarna på ett bra sätt och hon blev faktiskt bara bättre och bättre ju längre in i kedjan vi kom. DET var en riktigt härlig känsla! Något som även var bra, var att jag faktiskt blev nervös inför träningen. Jättebra att få med i träningen ju! Jag har ju faktiskt ingen aning om hur hon reagerar på min nervositet än. Nervositeten höll dessutom i sig under hela programmet och jag fick lite samma känsla som när jag tävlar. Toppen!
Linförighet: En av de första gånger vi kör fotgående med koppel. Hon var lite osäker på vad vi höll på med först. Funderade även på om det kanske var framförgående märkte jag. Det här var ett av de sämsta fotgåendena vi gjort, men efter ungefär halva fotgåendet verkade poletten trilla ner och hon fattade att det var fotgående vi höll på med. Bra! Jag tar med mig: – Jobba mer på hur jag går med henne. Framförallt mina svängar. – Jobba igenom höger om och helt om bättre. Både halt och marsch. – Jobba igenom starterna mer. Hon är ibland osäker på om hon ska sitta kvar eller följa med. – Träna mer med koppel!
Framförgående: Känslan här var bra. Bra fotgående, säker utgång, bra fokus framåt, men sedan när vi närmade oss staketet stannade hon. Gick vidare när jag kommenderade fram henne igen. Har aldrig gått fram till henne efter halt och tagit in henne i fotgående tidigare. Det funkade fint. Jag tar med mig: – Jobba igenom längd ännu mer. – Jobba igenom att ta sig förbi miljöbyten, så som väg, gå igenom grind gå hela vägen fram till staket osv. – Även om det gick bra kan det vara lämpligt att träna upptaget efter framförgåendet några fler gånger.
Läggande: Hyfsad känsla, men lite tveksamhet vid läggandet. Jag tar med mig: – Mer stabilt än jag trodde. – Träna mer för att få mer säkerhet i läggandena. Kvalitetssäkra. – Använd olika röstlägen.
Inkallning: Jättenöjd. Satt bra, kom fint och gjorde en bra ingång. Jag tar med mig: – Känns relativt stabilt. – Vi har tidigare haft lite problem med stadgan, så fortsätt att säkra för att jag ska känna mig lugnare. – Fortsätta att jobba skillnaden mellan ”stanna kvar” och ”fot”.
Hopp: Väldigt nöjd. Första gången hon hoppar ett så högt hinder. Har bara hoppat 30 cm någon gång och innan dess har hon bara hoppat 10-20 cm. Jag tar med mig: – Träna mer för att jag ska känna mig säker och Vega säkert vet vad som förväntas. – Jobba lite olika avstånd både före och efter hindret. Märkte att jag inte hade en aning om var jag skulle placera varken henne eller mig.
Det började med en usel känsla i fotgående (där jag började fundera på vad sjutton jag har gjort som anmält oss till tävling), men allteftersom fick jag en bättre och bättre känsla med henne genom programmet och i slutändan är jag verkligen supernöjd över hennes fina arbete i hennes allra första långa kedja med enbart tävlingsmässiga belöningar. Nu har vi en månad på oss att finslipa detaljerna, jobba helhet och göra henne och mig mer säkra inför tävling.
Vilken fantastiskt bra idé med platsliggningskampanjen. På 17 dagar har vi gått från ca 20 sekunders instabil plats (även om vi kom upp i 45 sekunder första passet) till 3 minuters platsliggning med hakan i marken och med bra känsla. Ett helt annat lugn, förståelse och säkerhet. Igår testade vi för första gången platsliggning i grupp på på annat ställe med hakan i marken, sedan vi påbörjade vår platsliggningskampanj. Bra lämnande, jag ut på ca 7 m, stabilt hakan i marken i 2 minuter, bra återgång, med en liten vridning av huvudet mot mig det sista, men dock med hakan kvar i marken. Tjohoo! Bara att se till att jobba vidare på vår fina grund som de här 2,5 veckorna har gett oss. Så februari får allt bli en platsliggningsmånad det också.
Vinnabloggen 