Ny växel

Vega har hittat och lagt i någon sorts ny växel i lydnadsträningen. Igår körde jag inkallande med ställande med henne. 10 gånger i rad med leksaken utplacerad bakom henne som extern belöning. De första fem gångerna kom hon i rapportfart… lite väl snabbt för min smak. De sista fem gångerna kom hon i mer normalt tempo, men fortfarande väldigt fort. Ställandet bytte hon ut mot ”flyg 5 meter genom luften, ta ett skutt till och sedan stanna”… Hmm.

Vår fina position i fotgåendet har ändrats lite, men med träning igår var den redan bättre idag. Hon trycker på mer även där och får lite bråttom. Hehe, där får jag för att jag önskat mer attityd och tryck i fotgåendet. Men hon är kul att träna med. Det är roligare att köra lydnad med henne nu när hon är något mindre allvarsam och lite mer ”Nu kör vi!”… även om vi för tillfället får lite mer fel. Vi ska nog kunna hitta en balans mellan de där två lägena tror jag.

Avstämning inför tävlingsdebut

Innan jag skaffade Vega var min plan att redan från början köra mycket kedjor med henne. Har jag gjort det? Nej… Varför inte? Vet inte. Det verkar bara ha fallit bort helt enkelt. Så bra att man åker på föreläsningar ibland och blir påmind om saker man själv tyckte var viktigt men ändå på något vis har glömt.

Min plan var att börja försiktigt med kedjorna och bygga sakta men säkert uppåt. Jobba in tävlingsmässiga belöningar och använda mig av dem tidigt. Hmm… det har ju inte riktigt blivit så då… Så idag gjorde jag som jag ofta gör: ”Äsch vi testar”. Som första kedja för flera moment i rad med enbart tävlingsmässig belöning mellan momenten tyckte jag tydligen att det var lämpligt att köra igenom hela appellydnaden. Det värsta som kan hända är att det går åt skogen och man får bygga bättre. Dessutom testade jag vår första kedja direkt när vi kommit hem från ett spårarbete.

Vi har en månad kvar till tävlingsdebut så jag var lite nyfiken på var vi står i träningen. Jag vet att momenten inte riktigt är klara för sig, men äsch, man kan alltid testa. Som helhet är jag otroligt nöjd med kedjan. Vega tog de tävlingsmässiga belöningarna på ett bra sätt och hon blev faktiskt bara bättre och bättre ju längre in i kedjan vi kom. DET var en riktigt härlig känsla! Något som även var bra, var att jag faktiskt blev nervös inför träningen. Jättebra att få med i träningen ju! Jag har ju faktiskt ingen aning om hur hon reagerar på min nervositet än. Nervositeten höll dessutom i sig under hela programmet och jag fick lite samma känsla som när jag tävlar. Toppen!

Linförighet:
En av de första gånger vi kör fotgående med koppel. Hon var lite osäker på vad vi höll på med först. Funderade även på om det kanske var framförgående märkte jag. Det här var ett av de sämsta fotgåendena vi gjort, men efter ungefär halva fotgåendet verkade poletten trilla ner och hon fattade att det var fotgående vi höll på med. Bra!
Jag tar med mig:
– Jobba mer på hur jag går med henne. Framförallt mina svängar.
– Jobba igenom höger om och helt om bättre. Både halt och marsch.
– Jobba igenom starterna mer. Hon är ibland osäker på om hon ska sitta kvar eller följa med.
– Träna mer med koppel!

Framförgående:
Känslan här var bra. Bra fotgående, säker utgång, bra fokus framåt, men sedan när vi närmade oss staketet stannade hon. Gick vidare när jag kommenderade fram henne igen. Har aldrig gått fram till henne efter halt och tagit in henne i fotgående tidigare. Det funkade fint.
Jag tar med mig:
– Jobba igenom längd ännu mer.
– Jobba igenom att ta sig förbi miljöbyten, så som väg, gå igenom grind gå hela vägen fram till staket osv.
– Även om det gick bra kan det vara lämpligt att träna upptaget efter framförgåendet några fler gånger.

Läggande:
Hyfsad känsla, men lite tveksamhet vid läggandet.
Jag tar med mig:
– Mer stabilt än jag trodde.
– Träna mer för att få mer säkerhet i läggandena. Kvalitetssäkra.
– Använd olika röstlägen.

Inkallning:
Jättenöjd. Satt bra, kom fint och gjorde en bra ingång.
Jag tar med mig:
– Känns relativt stabilt.
– Vi har tidigare haft lite problem med stadgan, så fortsätt att säkra för att jag ska känna mig lugnare.
– Fortsätta att jobba skillnaden mellan ”stanna kvar” och ”fot”.

Hopp:
Väldigt nöjd. Första gången hon hoppar ett så högt hinder. Har bara hoppat 30 cm någon gång och innan dess har hon bara hoppat 10-20 cm.
Jag tar med mig:
– Träna mer för att jag ska känna mig säker och Vega säkert vet vad som förväntas.
– Jobba lite olika avstånd både före och efter hindret. Märkte att jag inte hade en aning om var jag skulle placera varken henne eller mig.

Det började med en usel känsla i fotgående (där jag började fundera på vad sjutton jag har gjort som anmält oss till tävling), men allteftersom fick jag en bättre och bättre känsla med henne genom programmet och i slutändan är jag verkligen supernöjd över hennes fina arbete i hennes allra första långa kedja med enbart tävlingsmässiga belöningar. Nu har vi en månad på oss att finslipa detaljerna, jobba helhet och göra henne och mig mer säkra inför tävling.

I mål!

Vilken fantastiskt bra idé med platsliggningskampanjen. På 17 dagar har vi gått från ca 20 sekunders instabil plats (även om vi kom upp i 45 sekunder första passet) till 3 minuters platsliggning med hakan i marken och med bra känsla. Ett helt annat lugn, förståelse och säkerhet. Igår testade vi för första gången platsliggning i grupp på på annat ställe med hakan i marken, sedan vi påbörjade vår platsliggningskampanj. Bra lämnande, jag ut på ca 7 m, stabilt hakan i marken i 2 minuter, bra återgång, med en liten vridning av huvudet mot mig det sista, men dock med hakan kvar i marken. Tjohoo! Bara att se till att jobba vidare på vår fina grund som de här 2,5 veckorna har gett oss. Så februari får allt bli en platsliggningsmånad det också.

Slutspurt på platsliggningarna

Vi är 7 pass ifrån målgång för platsliggning i januari. Inte nog med att vi nog kan nå de satta målen för antal pass, vi når utan problem (har redan nått) tidsmålet 2 minuter. Ska nog ta och fortsätta platsliggningakampanjen i februari för att grunda en säker och fin plats.

Utöver att jag är väldigt nöjd med att vi har kommit upp i tidsmålet, så har hela attityden för platsliggningen blivit otroligt mycket bättre hos Vega. Hon känns säkrare och tryggare med vad som menas med hakan i marken, men vi har även fått en mycket säkrare vanlig plats också. Idag testade jag för första gången en dold (vanlig) platsliggning inomhus med henne när jag skulle göra kvällsmat till Tuva. Träningsplaner och att stegra försiktigt i all ära… ibland gillar jag att ta stora kliv och bara testa om det funkar också. Och ett par minuters dold platsliggning medan jag var i köket och fixade kvällsmat till Tuva gick hur bra som helst.

Annars körde vi även 3 min plats med hakan i marken, där de två första minutrarna ägnades åt återgångar (och lämnanden) och en lugn attityd där. Gick tillbaka femtielva miljoner gånger, klappade henne och gick iväg igen. En hel del huvudlyft blev det vid återgångarna, men jag fick snabbt en bättre känsla hos henne bättre resultat.

Sedan har vi även kört 2:30 minuter med mig ståendes ca 6 m bort inomhus. Ett lyft när katten Sammet kom gåendes precis framför nosen på henne, men det är jag ändå nöjd med. Hon lyfte inte huvudet förrän hon var precis framför nosen och strök. När jag påminde lade hon direkt ner huvudet och låg lugnt och fint resten av tiden.

Några platsliggningar idag, men vi har vi även haft en härlig helg med vallning och snöbus. En alltigenom god helg.

Pass 8

2:15 minuter! Tiden tas från att jag har kommit ut på avstånd och stoppas innan jag går tillbaka. Utan Elit och Vinna som stöd den här gången, med mig sittandes i soffan 6 m bort och med 3 minuters uppvärmning med vanlig plats först. Lugnt och fint med hakan i marken hela tiden, även med störning av en Vinna som kom in i rummet och kastrullen som plötsligt började koka och låta i köket. Glider över på rumpan åt det hållet som är ”spela död” och kan röra något på den, men inget jag bryr mig om just nu. Det lägger jag in träning på senare. Nu har det gått flera pass utan att hon har bjudit på ”spela död” och utan att successivt flytta nosen närmre sin vänstertass.

Hon blir lite ivrig och lyfter gärna på huvudet ett par gånger när jag är på väg tillbaka, så det ska jag senare också lägga in mer träning på. Just nu är fokuset på tid, ännu mer stabil plats och så får jag väl ta och lämna soffan och börja stå igen. Ett pass till i soffan först bara. Behöver även flytta ut träningen och testa på olika ställen.

Wohoo! Platsliggningsjubel

Den här lilla tokan gjorde nyss 2 minuters plats med hakan i marken bredvid Elit… ja och med Vinna framför eftersom hon efter en stund upptäckte att vi körde platsliggning och gick dit på eget bevåg och lade sig.

2 minuter med mig 6 m ifrån, sittandes i soffan och utan huvudlyft. Polletten börjar trilla ner tror jag bestämt. Värmde upp med 3 min vanlig platsliggning.

Det är långt ifrån säkert, men det tar sig sakta men säkert dit. Det här var pass 7. 13 pass kvar den här månaden. Vi borde ha en betydligt mer stabil platsliggning lagom till februari.

Spår och mer platsliggning

Idag lade jag Vegas andra spår på gärde och det var framsteg redan den här gången. Nu fattade hon direkt vad det var det handlade om när jag släppte på henne. Slog lite emellanåt och käkade lite färsk rådjursspillning. Framförallt det sistnämnda är big no no. Men i övrigt gick det bättre. Mer spårerfarenhet så blir det nog riktigt bra. Jag gillar även att hon är väldigt noga med apporterna.

När vi kom hem fortsatte vi med platsliggningsträningen. Först 2,5 minuter vanlig platsliggning medan jag satt i soffan och jobbade lite. Därefter 2 minuter plats med hakan i marken och jag återigen i soffan. Ett lyft tidigt med huvudet i det sistnämnda, sedan låg hon stadigt. Bägge platsliggningarna fick hon ligga bredvid Vinna och Elit. Bra att ha dem med i träningen för snabbare framsteg eftersom de är så trygga i platsliggningen och håller positionen så bra. Det sänder fina signaler till Vega om vad det handlar om. Sedan måste jag ju dock såklart göra det utan deras hjälp också.

Bild tagen av Tuva, 4 år ❤