Att visa intresse

Nessie och Elit, 8 veckor

På sistone har förfrågningarna om valpar efter Elit haglat in. Mailen jag får är otroligt varierande i typ. Det är alltifrån mail i stil med ”Hej! Jag vill ha en valp efter Elit. Hon är så himla fin. Har du någon hemsida?” till långa mail med beskrivning av deras livssituation just nu, vad de har för erfarenhet, deras träningsfilosofi, förväntningar och planer med sin kommande aussie, varför de är intresserade av en aussie från mig och en rad frågor om mina hundar och släkten.

Personligen så gillar jag när den första kontakten sker via mail. Det ger mig möjlighet att läsa igenom deras mail i lugn och ro och bilda mig en uppfattning. Det ger mig även möjlighet att fundera igenom mitt svar ordentligt och kolla igenom mitt mail så att jag får med allt jag vill få sagt. Jag kan även spara mailen för att sedan kunna gå tillbaka och titta på vår konversation så att jag vet vad jag har tagit upp och om den valpintresserade verkar ha förstått osv.

Så funkar jag. Andra uppfödare vill hellre ha kontakt via telefon än via mail och jag vet att en del tycker att det känns oseriöst att ta sånt här via mail. Här är vi olika alltså, vilket förmodligen inte alltid gör det så enkelt för de stackars valpköparna när de tar kontakt med uppfödare.

Det som jag däremot har märkt av en del på sistone är oförmågan att söka information på egen hand. Jag antar att vi är olika även på den här punkten. En del frågar helt enkelt hellre än att leta själva och tänker inte så mycket mer på det skulle jag tro. Själv så tar jag gärna reda på så mycket som möjligt innan jag hör av mig.

Vill jag veta mer om hundens resultat så går jag in på SKK Hunddata, Avelsdata och/eller SBK Tävling. Samma sak om jag vill kolla upp släktingarna. Vet man inte om att dessa finns så blir det ju så klart svårare, men börjar man leta efter information så dröjer det oftast inte så länge tills man snubblar över dessa informationskällor.

Google är min bästa vän 😉 Vill jag hitta mer information så googlar jag. Om jag som utomstående t ex skulle vilja hitta en hemsida för min kennel för att där hoppas kunna läsa lite mer om mina hundar och kullar så skulle jag testa att googla ”MiVinna’s”. Voilà så skulle MiVinna’s hemsida poppa upp där som första alternativ och jag kan läsa mer för att bilda mig en uppfattning om det här skulle kunna vara rätt typ av hund för mig innan jag tar kontakt med uppfödaren. Är jag intresserad av en ny ras så kollar jag om det finns en rasklubb som kanske har en hemsida med mer information om rasen. Ofta finns det mycket information där att läsa igenom och begrunda för att hjälpa till att kunna bilda en uppfattning om rasen i stort.

För mig som uppfödare så kan jag ibland ta den här oförmågan att söka information som lite bristande intresse. Kanske är det fel av mig, vad vet jag men jag märker att jag snabbt får en lite negativ känsla när jag får mail där det är uppenbart att man inte ens har varit inne på hemsidan och tittat.

Jag tänker som så att om man inte ens bemödar sig med att söka efter så enkel och grundläggande information så är jag tveksam till om man kommer kunna söka efter viktig information när man har fått hem sin valp. T ex utveckling i träningstänk, kurser och clinics att gå, tävlingar att deltaga på, personer att ta privatlektioner för osv osv.

En av de sakerna jag gärna tittar på hos mina blivande valpköpare är nämligen hur drivna de verkar, dvs personer som jag känner är villiga att lära sig mer och hela tiden söker efter att utvecklas tillsammans med sin hund.

Jag tänker lite i stil med att höra av sig till uppfödare är ungefär som att söka jobb. Är man intresserad av jobbet så tar man reda på mer om det innan man åker på anställningsintervjun (eller helst innan man skickar in ansökan). Man skickar in en arbetsansökan som ger en bild av vad man är för person med relevans till jobbet, vilka tidigare erfarenheter man har och vad man har för ambitioner. Man funderar igenom vad de kan tänkas vilja veta och vad man själv skulle vilja veta om jobbet för att se om det verkligen passar.

Jag gillar även de som verkligen tar sig en ordentlig funderare när de har fått en massa information av mig. Att man verkligen läser och begrundar det jag skriver. En aussie ÄR inte för alla. Så enkelt är det. Hellre komma på det innan man har skaffat sin aussie än efter. Det är en ras som används/har använts som vall- och vakthund. Med andra ord är det en hund som det kan finnas ganska mycket skärpa i och det är en hund som är uppmärksam på sin omgivning, läser sin förare väldigt enkelt och som reagerar snabbt. Väldigt enkelt förklarat så kan det vara en reaktiv hund med skärpa. För den som är medveten om detta, kan läsa sin hund, vet var man behöver gå in och styra upp och gör detta i tid så kan det bli en alldeles underbar hund och en vän för livet. Missar man den biten kan hunden bli en riktig pain in the ass som kan fresta på även det allra bästa av tålamod. Utöver det jag skrev ovan om skärpan och snabba reaktioner osv så är det en ras där det KAN finnas en del osäkerhet här och var. I kombination med skärpan och de snabba reaktionerna ger detta en ännu större utmaning till husse/matte. För att inte tala om rasens stora arbetsbehov… Det här är bitar som många ofta har ganska svårt för att ta till sig pga rasens charmiga yttre och clowniga karaktär.

Som sagt så blir jag jätteglad över alla som hör av sig och är intresserade av en valp från mig. Det jag skriver här ovan är bara mina tankar om hur man kan göra och lite tips till er som letar valp. Man ska aldrig vara rädd för att höra av sig till mig och fråga om man undrar över något. Jag är väl medveten om att det troligtvis finns saker som jag gör eller inte gör som skulle kunna göras bättre också.

Starten på vår agilitykarriär och valmöjligheter

Emelie & Elit

Att Elits agilitykarriär skulle starta så här bra hade jag aldrig väntat mig. Jag har gått runt och sagt så länge att hon mer är en lydnadshund än en agilityhund och jag har aldrig riktigt trott på henne i agilitysammanhang. Det verkar dock som att jag får äta upp det.

Jag har alltid tyckt att hon har varit så ”fluffig” i steget och inte riktigt haft det där klippet. Hon har dock varit riktigt fin i lydnaden och det har känts som att hon är en riktigt suverän lydnadshund med stor potential inom det området. Har känt att ja ja, hon kanske inte är någon toppenagilityhund men vi får väl helt enkelt satsa mer på lydnaden då där hon visar så himla fina kvaliteter så får vi köra agility vid sidan av.

Döm om min förvåning när Elit sakta men säkert visar sig vara riktigt snabb och riktigt fin på agilityn också! Farten kommer mer och mer. Det känns oftast som att det går rätt fort när jag springer med henne, men sedan när jag tittar på filmerna tycker jag att det ser aslångsamt ut.

På de tävlingar vi har varit på har vi dock satt riktigt fina tider. Det har bara gått en månad sedan debuten och vi har redan plockat totalt 8 pinnar med följande placeringar: tre 1:a placeringar, fyra 2:a placeringar och en 3:e placering. På de pinnarna ligger vi oftast på en hastighet om ca 5 m/s (4,9 m/s, 5,1 m/s osv).

Många frågar mig varför jag har valt att stanna kvar i klass 1 med henne. Vi har ju trots allt hela 7 pinnar i hoppklass 1. Från början hade jag tänkt vara kvar i klass 1 ett bra tag oavsett hur vi plockade pinnar. Men jag hade aldrig kunnat drömma om att de skulle rassla in så här fort. Jag vill dock att vi går upp ur klass 1 samtidigt i båda klasser (från 2:an till 3:an spelar det dock inte lika stor roll för mig).

Men den största anledningen till att jag inte gick upp direkt till klass 2 när jag hade möjligheten är för att hon helt enkelt inte är redo för det. Vi var uppfyttade till klass 2 redan efter en veckas tävlande. Mer rutin behöver hon allt. Det tog oss bara tre veckor att skrapa ihop till alla de här pinnarna.

Förutom rutinen så är det framförallt farten jag är ute efter och det är den största anledningen till att jag väntar med att klassa upp henne. Mitt mål (eftersom det numera dessutom verkar rimligt) är att konkurrera i klass 3. Jag vill tillbaka till SM och tillbaka till den nivå jag höll förr och med Elit skulle jag kunna ha den möjligheten.

Jag har tillräckligt med erfarenhet för att veta vad som krävs i klass 3… och det är en hel del! Det krävs MYCKET för att kunna konkurrera i klass 3 idag. Jag inbillar mig inte bara för att vi har vunnit några klasser i klass 1 så innebär det automatiskt att vi kommer ligga i toppen i klass 3 när vi kommer dit. Med en aussie har jag lite förutsättningarna emot mig för att kunna konkurrera med de bästa border colliesarna. Det är hårt nog att kunna konkurrera med en riktigt bra border collie idag, så med en aussie krävs det ytterligare lite.

Det krävs mycket kunskap, bra hinderhantering, ett fint samarbete och framförallt en otrolig fart och smidighet för att kunna konkurrera i klass 3.

”Men du och Elit ligger ju redan på border collietider?!”. Ja tydligen gör vi det och det hade jag inte väntat mig. Men det är skillnad att ligga på bc-tider i klass 1 och att göra det i klass 3.

Ja, min lilla Elit är förvånansvärt snabb redan nu men det finns mycket att utveckla hos henne. Framförallt så vill jag just nu att hon ska känna att det är enkelt att hålla hög fart och att hon få mycket självförtroende på de tävlingar vi gör och att vi lär känna varandra på banan så att vi vet var vi har varandra. Ja, det går redan fort men jag ser att det finns mer fart i henne att ge. Hon springer fortfarande lite ”fluffigt” och ser lite allmänt flamsig ut på banan. Jag vet att det finns mer att ge. I klass 1 är banorna fartigare och hindren lägre, vilket ger henne bättre möjlighet att sänka sig och hämta upp mer hastighet mellan hindren. I klass 2 finns inte riktigt samma möjlighet och definitivt inte i klass 3.

Eftersom hon faktiskt ännu är ganska orutinerad då jag inte har jobbat så mycket med agilityn eftersom jag inte har prioriterat den tillräckligt mycket, finns det stor risk att hon tappar fart om jag går upp med henne till klass 2 för tidigt. Än så länge vill jag bara att det ska vara enkelt och kul. Därför kommer jag vara kvar i klass 1 lite till. Det känns dock som att vi börjar närma oss klass 2 nu, så det kan mycket väl hända att jag flyttar upp henne när vi väl tar våra sista två pinnar i agilityklass. Kontaktfälten är dock inte tillräckligt genomarbetade för det än, så vi får se.

Det jag ser mellan långhoppet och tunneln i det andra loppet i den här filmen är min målbild och vad jag skulle vilja ha fram mer på banan:

Kontaktfälten är på gång också, men behöver bli mer stabila och arbetas igenom mycket mer. Så här såg de ut de tre agilityloppen vi tävlade i Växjö:

Här är vårt senaste vinnarlopp. Hoppklassen med stor konkurrens som vi vann nere i Halmstad. Men som ni ser bör hon kunna hämta upp mer hastighet mellan hindren, förbättra sin hoppteknik och så behöver vi jobba in ett snabbare och säkrare slalom och bättre svängar.

Som sagt så gör vi riktigt bra tider ändå nu och vi lyckas slå andra ekipage med snabba hundar som också gjort fina lopp. Jag är helt fantastiskt nöjd med både Elit och våra lopp som vi har gjort men vi har mer att utveckla om vi ska kunna nå dit jag vill och det är ingen idé att ha för bråttom. Förhoppningsvis har vi många år kvar tillsammans på tävlingsbanorna.

Frågan är nu bara hur jag ska få ihop allt med henne. Hon verkar ha bra förutsättningar för det mesta vi testar på och hon tycker att allt är fantastiskt roligt. Suverän lydnadshund, bra agilityhund och en riktigt fin brukshund (utöver den fantastiska lilla hund hon är i vardagen). Men det är svårt att satsa på allt. Agilityn och lydnaden är nog det som får vårt huvudfokus och sedan får brukset helt enkelt tränas lite halvdant med och halta med lite där på efterkälken. Upp till elitklass ska vi väl där också, men jag siktar väl inte på SM där skulle jag tro. Min bästa lilla Elit som ger mig sådana här angenäma ”problem” med vad vi ska satsa på. Agilityn ligger så starkt förankrad hos mig och det är verkligen ”jag” så den kommer jag nog aldrig kunna släppa. Känslan när allt bara stämmer på agilitybanan är en av de bästa känslor som finns för mig. Alla är vi olika 😉

 

Going mental ;-)

Oj oj oj vad jag har varit dålig på att blogga på sistone. Ska försöka blogga ikapp mig lite.

Lilla Ila som jag köpte tillbaka för 1,5 år sedan och för ett år sedan placerade ut i ett nytt hem gjorde MT för ett par veckor sedan. De fick inte direkt bästa uppladdningen då de körde i diket på vägen dit, fick skjuts resten av vägen fram till klubben av någon annan och sedan låååång väntan innan det var deras tur med bl.a en exteriörbeskrivning under tiden. Jag är supernöjd med Ilas MT och domarna hade sagt väldigt mycket fina saker om Ila. De tyckte att hon var en glad, intensiv och väldigt trevlig hund som är trygg i sig själv. Hennes styrkor (där många poäng hamnade) satt på de sociala bitarna, leken och på hennes nyfikenhet med förmåga att snabbt glömma det obehagliga. Hon var snabbt framme och kollade på det läskiga och var framförallt direkt klar med det. Ila såg ut att tycka att det var ett hellajbans ställe! De fick ihop 402 poäng men blev inte godkända pga skotten (2:a där), men skotten visste vi ju om sedan innan. Hon har dock inte längre några större problem med detta i vardagen. Fint jobbat Line! Här hittar ni Ilas protokoll.

Här kommer filmerna på Ilas MT:

Idag var jag nere i Varberg för att titta på när Elits kullbrorsa Mörk skulle göra sitt MH. Han har tyvärr inte haft möjlighet att göra sitt MH tidigare eftersom han har varit sjuk i anaplasma i ca 1,5 år. De har kämpat så mycket med detta och sviterna efter det i mer än halva hans liv så han har inte direkt fått den bästa starten här i livet, vilket gjorde mig lite nervös inför hans MH. Sofia har dock gjort ett jättefint jobb med honom och det var med en skön känsla jag åkte hem idag. Jag filmade hans MH men har så mycket filmer att lägga upp och det strulade så för mig när jag skulle greja med hans film att ni här får nöja er med en film på den sista leken och skotten och en bild på hans protokoll:

Mörks MH

Avslutar med en liten bild jag tog på honom efter MH:t
MiVinna's Balinor, "Mörk"Fina Mörk ❤

Min fina Elit

Finaste lilla Elit

Det har inte ens gått tre veckor sedan vi debuterade tillsammans i agility men vi har redan tagit 7 pinnar fördelade på två 1:a platser, fyra 2:a platser och en 3:e plats. Hon är grymt rolig att tävla agility tillsammans med, precis som hon är i lydnaden och brukset och precis som hon varje dag sätter lite extra guldkant i vardagen. Min räddare i nöden när allt bara såg mörkt ut. Min finaste lilla Elit ❤