augusti 2009


Svea och mamma Vinna Svea och matte Anette
Till vänster: Svea & mamma Vinna. Till höger: Svea & matte Anette

Nu har den första valpen ”flyttat hemifrån”. Det var en lycklig Anette som stod utanför dörren kl 10 i förmiddags för att hämta hem sin lilla ”Svea” (MiVinna’s Applecreek). Själv hade jag fruktansvärt svårt att släppa ifrån mig min lilla älskling. Självklart stod jag där med fulgråten totalt över mig när det var dags att säga hejdå. Mitt förnuft tyckte att det var fånigt. Jag kommer ju snart få se henne igen. Hon kommer till ett jättebra hem och jag kommer få träffa henne ofta. Mitt hjärta höll inte alls med om det och höll väl snarare på att brista. Som Mia skrev i Anettes blogg strax efter 10 idag: ”Nu är du nog precis i Ljurhalla och skär ut en liten bit ur Emelies hjärta ;)”

Det hela kändes i alla fall mycket bättre när glada sms-rapporter började strömma in kl 12:05. Hela 5 sms har Anette varit duktig och skickat mig om hur det går för lilla Svea. Hon verkar ha gjort sig hemmastadd fantastiskt fort, har hälsat på Rocco och Nisse, tuggat på ben, varit ute på en kort kissepromenad och sovit en stund. Hon verkar ta det mesta med ro. Anette skriver om deras lilla promenad så här: ”Hon är riktigt tuff och gick på som om hon aldrig gjort annat! 😉 ner i ett dike, skällde lite uppfordrande på Nisse och jagade sedan mina byxben innan vi gick vidare.”

Har fått lite goa sms-bilder på henne i sitt nya hem också. Tack och lov för valpköpare som tänker på sin stackars uppfödare på det här viset!

Nu sitter jag bara och väntar på att fler valpar ska bli hämtade av sina nya hussar och mattar. Imorgon börjar aussielägret. Jag är har hand om agilityn och det lär väl ge mig lite annat att tänka på.

MiVinna's Acoustic Image träffar ankor för första gången MiVinna's Avila travar efter den rymmande ankan

Igår kom Mia hit för att följa med mig och valparna till Herrljunga. Det var nämligen dags för valparna att få komma ut i lite nya spännande miljöer och att få träffa lite andra djur för första gången.

De fick först komma ut i trädgården för att undersöka en liten stund först. Jättekul, sa de, och så fanns det ju skojiga människor där! De fick syn på ankorna som gick i kompostgaller på tomten och de var spännande. Speciellt Segra var väldigt nyfiken på dem. En anka lyckades smita ut ur hagen. Valparna roade sig emellanåt med att förfölja den stackars ankan. Det var lite klurigt att försöka få in den igen eftersom valparna gärna var där och saboterade lite för oss. Jag fick i alla fall visslat till mig dem. Några kom springandes med en gång när jag gav signal, några andra var kvar och ”vallade” ankan lite. Men tillslut kom även de… med ankan före sig. Se där hämtträningen är redan avklarad, så det bockar vi av från listan 😉

Så måningom fick Carin, Rikard och Mia (och Anders och Camilla?)  in ankan undertiden jag distraherade valparna. Sedan släpptes först en svart-vit stor hund ut (border collie såklart) och sedan en till. Den var stor men spännande tycktes de tycka. De fick chans att undersöka dem en liten stund och sedan bar det av mot fårhagen. Alla valparna hängde glatt på fram till fåren (som stod i en liten fålla) och var nyfikna på dem. Inte alls så försiktiga jag trodde att små valpar skulle vara. Carin lyfte även in några av dem en och en i fållan så att de under kontrollerade former fick chans att lukta på de där stora ulltottarna (utan att bli nermanglad).

Efteråt fick de även hälsa på Carin’s unga bc Pan och Anders och Camillas unga tollare Queen. Queen höll sig mest undan för de små äckliga varelserna. Pan tyckte däremot att de var rätt fräcka. Men det var inte riktigt ömsesidigt. Valparna var trötta och var inte särskilt roade av Pans lite vildare färd runt dem.

Det var jätteroligt att få se hur valparna reagerade med så mycket nytt. De fick även träffa en katt för första gången. De sprang glatt fram till honom men läste duktigt av att han inte ville ha med dem att göra och gick då undan. Lilla Segra verkade bli väldigt förtjust i bc-killen Roc och passade på att jaga honom lite efter vi hade varit hos fåren. Lite lustigt det där. Vinna gillar också just Roc väldigt mycket och tycker också att han är rolig att jaga.

Innan vi åkte hem fick Vinna för första gången pröva på att valla ankor. Hon har tidigare fått vara inne hos ankor i koppel hos Nina på Fätorpet, men då var hon mer eller mindre rabiat. Nu var hon lite mer normal, men hade en fin tändning på ankorna. Jag verkade dock inte existera så mycket för henne… Hon tyckte att hon kunde valla runt de där fjäderfäna lika bra alldeles på egen hand. Så kontrollen på det hela var väl så där. Vid ett tillfälle råkade hon skrämma in några under en jättestor sockertoppsgran, men hon gick duktigt in under granen och tog ut dem allihop. Vid det laget hade jag redan insett att hon inte skulle skada dem, annars hade jag aldrig vågat låta henne gå in och ta ut dem obevakat därifrån (såg ju ingenting vad som hände därunder). Är nöjd i alla fall med hur hon jobbade med ankorna, även om det blev en smula okontrollerat och även om hon smög sig iväg då och då för att valla dem lite medan vi stod och pratade. Ser hopp inför framtiden! Nu ska vi ta och sätta igång med vallningen igen och Carin tyckte att vi skulle ta och börja på ankor nu efter uppehållet. Det kommer dock tränas lite mer lydnad i vallningen nästa gång vi kommer dit…

Colt vallar ankor

CMM's Roc och MiVinna's Acoustic Image

MiVinna's Auralux, CMM's Roc och MiVinna's Avila

På väg till fåren
På väg till hagen

MiVinna's Avila och RocVila passar på att sniffa lite på Colt

På väg till fåren
På väg till fåren

MiVinna's Acoustic Guitar träffar får för första gången
Segra tycker att det är spännande och går nyfiket fram och kollar

MiVinna's Auralux, hanen och fåren

MiVinna's Auraluxoch fåren
Lyxa är nyfiken och kollar upp lite närmre vad det kan tänkas vara för något ulligt

Carin och MiVinna's Acoustic Image
Segra får chans att kolla lite närmre. Först ovanifrån…

Carin och MiVinna's Acoustic Image
… sedan underifrån

MiVinna's Amistar
Kiwi har hittat en spännande svans

Roc och MiVinna's Acoustic Guitar
Segra förföljer Roc, sin nya idol

MiVinna's Acoustic Guitar och Roc
Puss på dig!

Anders och alla valparna
Anders skulle smyga iväg och släppa ut Queen och Pan. Inte så lätt med efterhängsna valpar

Queen och de två svarta valparna
Queen och de två svarta bekantar sig som hastigast

MiVinna's Acoustic Guitar och CMM's Pan
Segra och Pan har hittat något intressant att lukta på

Segra och Pan
Segra och Pan bekantar sig lite närmre

Familjen

Laddar in dagens nytagna bilder i datorn. 347 bilder står det. Tittar på klockan… 11:40. Kan det vara desperationen och ångesten över att det är sista dagen med alla mina älsklingar som skapat denna fotofrenesi? Usch, det känns inte alls kul att behöva lämna ifrån mig några av dem imorgon. Men jag kan tänka mig att det är några otroligt lyckliga valpköpare som blir desto gladare. De har väntat länge nu. Några av dem har väntat i flera år på det här.

Själv har jag väntat på det där som de flesta uppfödare säger: ”De sista veckorna är så jobbiga med valparna att man nästan tycker att det är skönt när de åker…” Men nej, faktiskt inte. Det där jobbiga har ännu inte riktigt inträffat. Visst är det lite arbete med dem och visst har man blivit väldigt låst här hemma, men jag tycker faktiskt ändå att det mest har varit roligt med valparna. Det där jobbiga jag har väntat på har liksom aldrig riktigt kommit.

Förnuftet intalar mig i alla fall att valparna självklart kommer få det så mycket bättre hos sin nya matte/husse där de kommer få full uppmärksamhet, vilket de verkligen börjar behöva. Att det dessutom är kunniga hem de kommer hamna i där de kommer få chansen att pröva på massor av skojiga aktiviteter är ju såklart ett stort + som lugnar mig betydligt. Men varför känns det ändå så svårt?

… gick jättebra med alla valpar. Alla valparna utom hanen och framförallt min lilla blå fröken satt snällt stilla på bordet när de ögonlystes. De två hade vissa åsikter om att tvingas sitta still så där. Att fröken blå skulle reagera så där var jag nästan helt säker på. Hon har tidigare visat tydliga tecken på att inte tycka om att bli fasthållen (hon har t ex varit en av de värre vid kloklippning). Men bra att få veta detta tidigt, då detta så klart kommer läggas mycket träning på under hennes uppväxt. Hon har, liksom sin mor, visst kontrollbehov. Vinna tycker t ex inte om att bli tvångshållen eller att bindas fast hur som helst. Får hon däremot möjligheten att själv ha lite kontroll i situationen går det bra. T ex om man istället för att binda upp henne bara släpper kopplet på marken och ber henne vara kvar går det bra (även om jag tränar sheltiesarna under tiden). Eller om hon bara känner att hon har kontroll själv vid t ex kloklippning (koncentrerar sig på att ligga still på sidan) går det hur bra som helst. Men tvingar man henne rent fysiskt till något sätter hon sig på tvären direkt. Lilla Segra ser ut att ha ärvt detta drag från sin mor…

Vill även tacka er som skrivit att det är enkelt att få namnet ändrat på valpen. Jag hade först tänkt strunta i det eftersom jag trodde att det skulle vara bökigt att få det ändrat. Men efter era glada tillrop om hur enkelt det var, skickade jag iväg ett mail till SKK och frågade om jag kunde få hennes namn ändrat. Och det var tydligen bara att skicka in framsidan på registreringsbeviset och skriva vilken ändring jag ville göra så gör de ett nytt. Smidigt! Så tack allihop! Nu kommer Segra faktiskt få heta MiVinna’s Acoustic Image i stamtavlan i alla fall.

Acoustic Guitar, 5 veckor
Lilla Acoustic Image, numera Acoustic Guitar istället…

Nu har jag precis kommit hem från veterinärbesiktningen. Allt har gått jättebra och alla valpar mår fint! Valparna skötte sig fint. Det var en hel del protester mot att tvingas sitta i bur, men så fort de fick komma ut och bli undersökta var de helnöjda. Gos av veterinären och godis på bordet medan chipmärkning och sprutor sticks i nacken. Matglada som de är kastade de sig genast över godiset och åt glupskt medan det stacks i nacken. Hanen sa inte ett knyst varken när chipet sattes på plats eller när han vaccinerades. Bara åt glupskt. De flesta andra sa bara något litet pip, men slutade inte äta. Min lilla blå hade dock väldigt segt skinn enligt veterinären, så på henne gjorde det lite extra ont, stackaren. Apropå henne så upptäckte jag någonting MYCKET irriterande. Mitt namn som jag hade valt till henne och var så nöjd med hade blivit FEL i stamtavlan *gråter en skvätt*. Hon skulle ju heta Acoustic Image, men heter nu tydligen Acoustic Guitar. Precis som sin far alltså, *surar*. Ja ja, det är väl inte så mycket jag kan göra åt det utan får väl snällt ta och acceptera det. Men jag kan inte låta bli att bli irriterad.

Hursomhelst är det oerhört skönt att alla valparna mår bra och att det inte var några fel på dem. Lilla Applecreek har ett mycket litet (enligt veterinären) navelbråck. Men det visste jag redan och jag hade redan talat om det för Anette som ska ha henne. Veterinären rekommenderar oss att massera det så ofta som möjligt eftersom det då kan försvinna.

Det var roligt att se hur valparna skulle reagera hos veterinären. Men det var svansar i topp, glada pussar utdelades till veterinären och luktsinnet var det då rakt inte några fel på. Det dröjde inte många sekunder uppe på borde innan de fick vittring på att det hade legat godis där i ena hörnet för föregående valp. Veterinären fick snabbt ändra ordningen hon undersökte dem på genom att kolla hjärtat så fort som möjligt på dem eftersom det var lite svårare att höra när de började sniffa efter godiset. Envisa var de också, de skulle undersöka vart godiset hade legat till varje pris. När det väl kom fram när det var dags för chipmärkning och vaccinering kan ni tänka er att de var mycket nöjda. 

Vill passa på att tacka Ulla som var med och hjälpte mig idag. Hon är även så snäll att hon följer med och assisterar imorgon när det är dags för ögonlysning för valparna i Göteborg. Håll tummarna för att allt går bra för oss då!

Alla vill ha samma kamptrasa.. utom lilla Applecreek som är någon annanstanstans

Det är mycket som händer nu för både mig och valparna. Vi har besök i stort sett varje dag. Häromdagen hade så många som fem besök! Vi som i normala fall nästan aldrig har besök här hemma..

Valparna växer och frodas. De har haft några spännande saker med mycket nytt. De har fått hänga på småpromenader till stenmurarna där det finns mycket att undersöka. En liten undersökningsfärd i ladugården har vi även hunnit med. Valparna har fått träffa ”vesslan” som jag köpte i USA. En sådan där leksak i form av en boll med svans som går på batterier och rullar runt i ryckiga rörelser på golvet. Jag lyckades filma deras första bekantande med den.

De har även fått en rad andra spännande leksaker och har träffat på många olika typer av människor. De verkar bli vildare och vildare för varje gång det kommer folk. Numera tror jag valparna ser mina besökare som jättelika kamptrasor som det är fritt fram att försöka slita i stycken. Ja, förutom ”lilla” Amistar då som mest blir hysteriskt glad när hon träffar folk och helst bara vill vara alldeles nära och pussas… och busa.

Valparna har fått äta två måltider i kastruller med slamrande lock. Det dröjde inte många sekunder första gången jag ställde ner dem innan de klurade ut hur man skulle få av locket för att komma åt maten. Nyttig ljudträning för de små. Har lyckats filma även detta.

De har även fått åka lite bil. Igår begav vi oss till stranden. Det var störtkul tyckte alla valparna och for runt som små galningar, ända tills jag hörde en hund och fick illa bråttom att packa in alla valparna i bilen och åka hem. Vill inte ta några onödiga risker. Det var ett gäng missnöjda valpar som tvingades in i bilen. Ta bort dem från stranden när de har som roligast. Så elakt. Glömde klantigt nog kameran hemma också, men lyckades ta lite mobilbilder i alla fall.

De får klorna klippta ca var 5:e dag och jag har börjat träna lite hämta-lekar med dem. Auralux och Avila (de två svarta) är än så länge duktigast. Alla valparna börjar även komma duktigt nu när jag visslar i visselpipan. De har blivit duktiga på att leka utbrytarkungar. Som de sanna aussies de är dröjer de inte länge innan de klurar ut hur saker och ting fungerar. Drar man kompostgallret mot sig samtidigt som man för det åt höger kan man lyckas ta sig in i vardagsrummet t ex. Ny anordning med kompostgaller til vardagsrummet har än så länge behövts ändras tre gånger… De klurar snabbt ut hur den nya anordningen fungerar. Dessa aussies… underbara hundar som håller oss förare alerta och hjälper oss till uppfinningsrikedom.

Jag har faktiskt fått ha lite lite tid ifrån valparna också. Jag har lyckats hålla i lite uppvisningar på Tånga Hed ihop med Hanna och Andreas Rundquist i helgen. Jag kommer spendera även den kommande helgen där. Då blir det uppvisningar både på lördag och söndag, men själv kan jag bara vara med på söndag. Mina snälla kursdeltagare fixar det hela på lördagen. Jag kommer spendera ytterligare en helg på Tånga efter detta eftersom det är aussieläger där torsdag till söndag nästa vecka. Tre helger i rad på Tånga Hed alltså. Ibland undrar man lite hur man är funtad. Clas passar snällt valparna under den här tiden då jag är på Tånga. Han upptäckte i lördags att det visst inte är så mycket semester att ha hand om en valpkull och att det visst inte blir så mycket tid över på dagarna när man ska passa dem…

På torsdag ska alla valparna veterinärbesiktigas. På fredag ska de ögonlysas. Jag kan inte låta bli att bli lite nervös för detta. Tänk om det skulle vara något?! Men så får jag såklart inte tänka.

Nästa vecka blir valparna 8 veckor och det är dags för dem att flytta hemifrån. Vet inte riktigt hur jag känner för det. Jag är mycket nöjd över de hem de ska flytta till och jag vet att de kommer få det jättebra där. Men ändå känns det fruktansvärt vemodigt att behöva lämna ifrån sig dem. Det kommer inte förvåna mig om jag står där och lipar när varje valp ska flytta härifrån. Jag tycker om dem så otroligt mycket allihop och har fäst mig på olika sätt vid dem alla. Så skönt det ändå känns att jag får lov att behålla en liten tjej här hemma. Och jag kan knappt bärga mig till att sätta igång hennes träning!

Här kommer lite filmer tagna den senaste veckan:

Först har vi filmen på då de träffar ”Vesslan”. Alla valparna älskar den nu, och de sliter som sjutton för att få behålla den själva. Men i början var de lite mer skeptiska:

Sedan har vi filmen från då de får gå in i ladugården för första gången:

Och så har vi en film på lite allmänt bus:

Och så kastrullfilmen:

… nja, eller nästan i alla fall. Hon vet bara inte riktigt om det än. Tänkte att det blir så mycket roligare om hon får veta det när hon läser det i min blogg 😉 Alla mina valpköpare har ju snällt fått skaffa varsin blogg/hemsida, så jag tycker nog att det inte är mer än rätt att mamma Runa också får en. Eller vad tycker ni?

Här har ni adressen i alla fall: http://tokigahundar.wordpress.com

Ja, jag vet att namnet var väl kanske lite halvkass, men jag är trött, har nog fått en spricka i tån och har ont och kom därför inte på något vettigare i dagsläget. Tänkte först kallat den för kiwihunden.wordpress.com med ”Kiwi – rund, brun & luddig” som slogan, men det kändes lite elakt mot Ebbe. Han måste ju få vara med på ett hörn också. Så det får bli den här adressen tillsvidare.

Nästa sida »