Nya


I måndags for jag, Tuva, mamma, Elit, Nya och Elit iväg till Göteborgs Hundarena för att gå på kurs för Siv Svendsen… eller rättare sagt: jag, Nya och Elit skulle gå på kurs och de andra fick titta på 😉 Tack snälla mamma för att du ställde upp och följde med för att passa lilla Tuva under tiden så att jag kunde koncentrera mig på kursen ordentligt.

Det var kul att vara på kurs igen och jag är supernöjd med både Nya och Elit. Nya fick ta förmiddagspassen och Elit fick eftermiddagspassen. Av någon anledning blev bara ett kort pass filmat med Elit (ett pass där hunden skulle ha 100% fokus under hela passet), medan det mesta med Nya blev filmat… Jag som ville haft speciellt Elits lekkarusell, som vi testade för första gången, filmad. Att det dessutom gick superbra och vi snabbt kunde avancera, spelar tydligen ingen roll enligt Elin och mamma. Är det inte filmat har det inte hänt 😉 Det hade varit bra med en film på alla de delar vi hann gå igenom, men det finns väl på Sivs hemsida skulle jag tro 🙂

Tuva har sovit dåligt på nätterna på sistone = lite sömn för mig = korkad Emelie. Haha, jag kände mig så trög emellanåt på kursen. Som när jag fick bollen på mig (som jag tydligen skulle ha tagit emot) eller alla gånger jag fick fråga några extra gånger eller som den gången jag fick ett val att göra med leksaker och allt bara blev ett enda stort missförstånd som slutade i att Siv vek sig av skratt. Man får vara extra tydlig med en sömnberövad Emelie 😉 Ja ja, det gick ju det med och hundarna förstod snabbare än mig vad vi höll på med ibland tror jag 😉

Jag är såklart väldigt nöjd med kursen och mitt främsta mål med kursen blev uppfyllt: att fyllas av inspiration och få lite mer lydnadspepp igen. Siv är rolig att gå för och jag känner mig riktigt peppad nu… till och med peppad till att ta tag i Elits fjärr ordentligt. Kors i taket!

Extra glad blir man såklart när man får så mycket positiv respons för sina aussies. Många fina ord har jag fått höra. Att Elit är en fantastiskt fin lydnadshund vet jag ju egentligen men det är alltid kul att få höra det av andra också. Om jag bara hade haft mer tid och ork för att ta tillvara på hennes fina förutsättningar. Det värmer definitivt hjärtat att se henne briljera men det svider även lite att se henne och veta vad jag hade kunnat göra med henne vid det här laget, som jag inte har gjort eftersom energin har sviktat. Men men, hon är bara 4 år och vi har förhoppningsvis många fina år kvar tillsammans. Hittar jag bara lite mer balans så ska vi nog kunna ta oss en bit på väg, om inte annat så har vi åtminstone kul på vägen med det vi gör. Här och nu gör jag i alla fall ett löfte om att köra minst 5 pass fjärrdirigering med Elit varje vecka, hela mars månad ut. Det tycker jag att jag borde kunna skärpa till mig med och fixa.

  En del av vår familj

Nu var det över tre månader sedan jag bloggade senast. Det måste vara det absolut längsta blogguppehållet jag har haft… med råge. Vad har hänt sedan sist då? Allt och ingenting skulle man nog kunna säga.

Jag har blivit mamma till en liten Tuva. Hon föddes 25/8 och ingenting lär bli sig likt igen. Jag trivs i min nya roll som mamma och försöker jonglera hundliv och familjeliv… det går så där så här långt. Mitt hjärta smälter totalt när lilla Tuva ler och jag skulle lätt kunna förledas att tro att jag plötsligt har blivit den roligaste människan på jorden om det inte vore för att hon även skrattar åt tapeterna i vardagsrummet varje dag…

Tuva, 3 månader

Tuva, knappt 3 månader

Tuva, knappt 3 månader

Jag har kommit tillbaka ut på agilitytävlingar igen och Elit och jag har numera bara 1 SM-pinne kvar för att kvalificera oss till SM i agility 2014. Det hade jag verkligen inte väntat mig i år med de förutsättningarna vi har haft. Helt otroligt.

Jag är anmäld till lydnadstävling igen, men lär få stryka mig. Jag får inte riktigt till träningstiden så som jag hade behövt för att kunna tävla. I agility kan vi tävla tack vare gammal rutin, framförallt från min sida, och med tillräckligt goda grunder och riktigt snälla hundar. Det funkar inte riktigt likadant i lydnaden. Vi lever i lite av ett vakuum fortfarande och det får vara okej ett tag till. Jag vill och behöver träna hundarna mer och motionera dem mer men jag får inte riktigt till det än. Någon dag ska jag ta tag i det lite bättre, men tills vidare får det vara så här. Hundarna trivs i alla fall bra med lilla Tuva och hon verkar gilla dem nästan lika mycket som de gillar henne.

Lilla Nya växer, har hunnit fylla 6 månader och ser inte alls ut som en ullig gullig liten valp längre. Bara gullig och liten. Lilla miniaussien kallar vi henne. Hon är så yttepytteliten jämfört med de andra tjejerna.

Nya, 6 månader

Nya, 6 månader

Nya, 6 månader

Ja, det var en extremt snabb resumé. Det finns så klart hur mycket som helst att skriva om, men det här är nog ändå kärnan i allt.

IMG_3690

Igår for vi iväg till Tyskland för att hämta hem vår lilla Nya. Det var lite nervöst när vi kom, dels för att vi inte riktigt visste vad som skulle vänta oss med valpkullen och hundarna och dels pga att vi var lite osäkra på hur vi skulle lyckas med kommunikationen då vi inte pratar särskilt mycket tyska och uppfödaren inte pratar engelska.

Men allt skulle visa sig lösa sig på ett bra sätt. Vi förstod varandra förvånansvärt bra ändå och när vi inte förstod gick Thorstens (uppfödarens) bror in och översatte och i början fanns även en till valpköpare där, som pratade danska. Thorstens bror hade bott fem år i Sverige för 10 år sedan och pratade tack och lov riktigt bra svenska. Det var en stor lättnad att träffa valparna och de vuxna hundarna också. Supertrevliga allihop. Vi fick träffa Nya och alla hennes syskon. De blev alla glada över att se oss. Vi fick även träffa Nyas mamma, mormor, mormors mor och mormors mormor. Jättetrevliga hela gänget. Superbra att kunna ha möjlighet att träffa så många generationer!

Vi fick en ordentlig genomgång av alla papper och alla hälsotester runt om. Det blev så småningom en smärre roman som vi fick med oss hem, då vi fick dokumentation på allt. Hennes föräldrar är testade fria eller är fria genom föräldrar/släkt) på HD (A1 och A2), ED (0), OCD, MDR1, CEA, PRA, HSF4, sköldkörtel och hennes pappa är även testad för DM (degenerative myelopathy). Nya är även besiktigad u.a och ögonlyst u.a.

Resan hem med henne gick förvånansvärt bra. Det verkar som att hon accepterade sin nya familj och tyckte att det här var ett toppenäventyr så fort vi klev utanför dörren hos uppfödaren och satte oss i bilen för den långa resan till Malmö där vi övernattar tills imorgon. Mamma satt bak i bilen med henne och vi hade en liten bur i baksätet med öppen burdörr som hon fick ligga i. Hon lade sig omedelbart tillrätta i buren. Låg och kikade lugnt en liten stund och somnade ganska snabbt. Då hon inte hade kissat på en stund när vi åkte stannade vi efter kanske fem minuter för rastning, medan mamma och Clas gick in i en affär för att köpa lite alkoholhaltiga drycker 😉 Inte ett knyst hade hon sagt och hon var väldigt trygg och framåt när jag tog ut henne i koppel för lite rastning. Plötsliga motorcykelljud osv bekom henne inte alls.

Här är två filmer från första rastningen:

På det här viset fortsatte resan hemåt. Eftersom jag behöver toapaus med jämna mellanrum passade vi på att rasta Nya samtidigt. Hon sa inte ett pip på hela vägen hem. Hon sov mycket eller myste i knät. När vi kom ut för rastning var hon bara glad och positiv hela tiden och den lilla svansen rör sig glatt, särskilt när hon hälsar på oss eller vi ratar med henne. Väl i husvagnen i Malmö fick hon först träffa lite folk som flockades eftersom vi ju kom med någonting så supersött. Jag tänkte att det skulle vara lite väl mycket för henne att behöva hälsa på en massa folk, men eftersom hon själv direkt valde att gå från person till person och mysa ordentligt (och bita lite i dem) så var det lika bra att låta henne få göra det. Hon var glad och nöjd över uppståndelsen. Därefter fick hon träffa alla hundarna, vilket gick bra.

Hela gänget

Allt har fortsatt väldigt enkelt med henne. Hon är utan tvekan den allra coolaste och tryggaste valpen vi någonsin har hämtat hem. Hon tar det mesta med ro och verkar tycka att livet är allmänt lajbans. Hon sover och vilar mycket, sov tryggt genom natten utan några protester (fick gå ut när jag ändå var uppe på toa någon gång). Hon är en riktig mysvovve som gärna kommer och myser en bra stund. Hon älskar att ligga på rygg och bli kliad på magen. Hon gillar leksaker av alla dess slag och kampar gärna (bra grepp!) och busar. Hon har stort bitbehov och tuggar på det mesta: leksaker, metallapport, skor, gardiner, vattenskål, vårt hår, händer eller ett öra spelar inte så stor roll 😉 Hon verkar även gilla att bära på saker och springer glatt efter det man kastar iväg… sämre på att komma tillbaka med grejerna dock. Än så länge har hon varit väldigt kontaktsökande och gillar att vara nära, men hon visar även prov på självständighet och har inga problem att gå ut i t ex komposthagen och vara där en stund själv medan vi andra är inne i förtältet. Duktig liten tjej har även knatat iväg ut på egen hand ett flertal gånger när hon har blivit nödig. Första gången hon gjorde det var när hon låg inne i husvagnen och vilade, tog sig ned för trappan, ut i förtältet och ut i kompostgallerhagen för att göra ifrån sig på gräsmattan. Duktig tjej! Att gå ut när det regnar har hittills inte bekymrat henne heller.

Och så är hon ju såklart världens sötaste. Allt känns fantastiskt bra så här långt och vi kunde inte vara mer nöjda med henne. Det ska bli riktigt spännande att följa hennes utveckling och fortsatta resa genom livet. Än så länge har vi ju bara känt henne i en dag, men hon känns redan som en i familjen och oj vad glada vi är i henne allihop. Det känns fantastiskt bra med henne!

Bärande av metallapport

IMG_3661

IMG_3673

IMG_3686

 IMG_3698

IMG_3703

IMG_3715

IMG_3722

 

 

Hoffnung's Dream of Success, "Nya"

Om exakt två veckor hämtar vi hem den här lilla sötnosen från Tyskland. Hon heter Hoffnung’s Dream of Success men kommer att kallas för Nya. Vi längtar sååå mycket till att få träffa henne. Hon är en svartvit liten aussietjej som kommer att bo hos mina föräldrar och ägas av min mamma. Om jag gissar rätt så kommer hon få pyssla med lite av varje, precis som Kiwi har fått göra hos dem. Kiwi tävlar ju elitklass spår, elitklass lydnad, klass 3 agility, lägre klass spår och jag har även startat henne på ASCA-vallning där hon har ett leg i open ducks. Kanske att Nya kan få chans till allt detta också, det får vi se. Någon utställning blir det säkert också, även om hon förmodligen inte lär bli någon utställningsstjärna. Utöver allt detta blir hon såklart en älskad familjemedlem som kommer få hänga med på både det ena och det andra, både hos mina föräldrar och hos mig… eftersom jag inte lär kunna låta bli att hålla tassarna borta från henne.

Min förhoppning är att den här lilla tjejen kan få bli en ny start för MiVinna’s kennel om några år. Om det blir så eller inte får vi se. Det är mycket som ska falla på plats först, men hoppas kan man ju alltid.

Alla bilder (utom bilden på pappa Bennett) är tagna av Nyas uppfödare, Thorsten Paulsen.

image007

10370364_699315050121933_625256470306150519_n

10405472_699314656788639_5813478058904384113_n

10422467_699313526788752_2216054225137656638_n

10356226_699312453455526_4998548098489692938_n

10409541_699235453463226_5483264080962803881_n

 10517591_699234390129999_533948711906255999_n

image021

image019

Nyas mamma heter Hoffnung’s Dream of Liberty, ”Pitu”, och hon ser ut så här:

Pitu

Här är hennes stamtavla (klicka på bilden för att se den i större format):

Pitus stamtavla

Nyas pappa heter Monreals Appeared from Heaven, ”Bennett”, och ser ut så här:

Bennett

Här är hans stamtavla:

Bennetts stamtavla