Det pratas både hit och dit om aussiens päls emellanåt. Det ses ner på hundar av en del som i deras ögon har för mycket päls, och andra för att de har för lite päls.
Aussien kommer från USA. USA är ju ett väldigt stort land och har därför ganska skiftande klimat. Detta kan man få en liten hint om när man läser rasstandarden angående pälsen: ”Underullens kvantitet varierar med klimatet.”
Har man aussies som jobbar i norra USA, där klimatet kan vara lite kyligare, kan det absolut vara en fördel för vallhunden med en något tjockare päls som skyddar. I den amerikanska södern kan det istället vara direkt olämpligt med mycket underull, som kan göra hunden alldeles för varm när den jobbar. Men bägge varianter av aussien, både den med mer underull och den med mindre underull, är alltså godkända och enligt standarden egentligen lika önskvärda.
Jag gillar den här delen i rasstandarden, som verkligen tar hänsyn till var aussien kommer ifrån och hur klimatet kan variera, och därmed aussien med den. Att det ena är inte bättre än den andra. Sedan vad som föredras på utställning är dock en helt annan sak men… Där hade man kanske önskat att domarna hade läst på rasstandarden bättre och accepterat bägge varianter och allt däremellan. Dock tycker jag nog ändå att en del domare faktisk har förbättrat sig en del på den punkten numera, då även de med något mindre päls kan premieras.
I den svenska rasstandarden kan vi läsa:
Pälsstruktur: Pälsen skall vara måttligt grov och vädertålig. Underullens kvantitet varierar med klimatet. Pälsen skall vara rak eller vågig, medellång på kroppen och måttligt längre i man och krage, vilka skall vara mer framträdande hos hanhundar än tikar. Pälsen skall vara kort och slät på huvudet, öronen, på frambenens framsidor samt på hasorna. På baksidan av frambenen och låren skall pälsen bilda måttligt långa behäng.
Just det där med vädertålig känns för mig som en viktig detalj att ha i beaktande. Det gäller alltså oavsett pälsmängd.
ASCAs beskrivning av päls känns något mer detaljrik. Framförallt har man där lagt till vad man anser är allvarliga fel
COAT: The coat is of medium length and texture, straight to slightly wavy, and weather resistant. The undercoat varies in quantity with climate. Hair is short and smooth on the head, outside of ears, front of forelegs, and below the hocks. Backs of forelegs are moderately feathered and breeches are moderately full. There is a moderate mane, more pronounced in dogs than bitches. The Australian Shepherd is a working dog and is to be shown with a natural coat.
Severe Faults: Non-typical coats such as excessively long; overabundant/profuse; wiry; or curly.
Här har man alltså lagt till att, även om pälsen får lov att variera kraftigt, så får den inte vara överdrivet lång och/eller översvallande/ymnig. Jag tolkar det som att man alltså har valt att vara noggrann med att aussien inte ska utvecklas åt ett håll där pälsen blir mer och mer riklig, så som man ser att den har blivit hos ett antal andra raser genom åren. Intressant tycker jag. Det ska även bli intressant att se om det här är något som kommer hållas på i framtiden eller inte.
Vinnabloggen 