Debut i lägre klass spår

Nu var det visst ett tag sedan jag skrev…

Idag har Vega och jag i alla fall debuterat i lägre klass spår. Det var både roligt och nervöst. Det började med lottdragning där jag drog nummer 3. Mitt favoritnummer i bruks- och lydnadssammanhang. Så det började bra i alla fall.

Ut i skogen för spår. Ett ovanligt dåligt påsläpp och vi fick betyg 8,5 där. Hon kan nog ha funderat på om det verkligen var det här spåret hon skulle följa. Vi har inte spårat främmandes spår sedan appellen i våras. Sedan dess har hon bara gått mina spår, förutom en gång när pappa lade ett spår till mig. ”Det här kommer aldrig gå vägen” tänkte jag när jag följde efter henne där i starten.

Lite halvsvajigt fram till första apporten. Ca 20 m efter den första apporten springer det en EKORRE mitt framför oss och Vega jagar upp den i ett träd. Sedan står hon där överlycklig och skuttar på två ben. ”Jaha, nu var det definitivt kört” tänkte jag. Testar att säga ”Spåra”… och se på sjutton; hon lämnar ekorren och tar upp spåret igen. Sedan gick det som på räls. Vår spårträning på sista tiden verkar ha gett resultat. Hon klarade alla stigar som gicks av och på, fina vinklar, och skuttade utan tvekan över en relativt djup bäck. En så bred och djup bäck tror jag aldrig att vi har tränat på att korsa tidigare. Hur som helst var det ett väldigt fint spår vi fick, även om jag blev lite halvnervös av allt vildsvinsbök överallt. Alla apporter in och gott om tid över, så 10 i betyg på spåret.

Lydnad ganska snart efter att vi kom tillbaka. Här gick hon ungefär som hon gjort på träning på sistone, trots nervös matte. Vi har haft lite strul senaste veckan i läggandet under gång. Hon har rest sig upp när jag har lämnat henne ca 15 m. Det gjorde hon idag också. Annars gick det ändå rätt bra. Inkallning, kryp och apportering är de moment jag är mest nöjd med. Jag kom på häromdagen att Vega nog aldrig faktiskt fått testa apportering med främmande apport som någon annan hund har dreglat på. Jag trodde inte att det skulle vara några problem, men man vet ju aldrig. Det visade sig att det inte var några problem. Skönt!

Efter lydnaden var det lunch och sedan buföring med skott. Inga större problem här. Vega har blivit lite het på det här momentet på sistone, så jag får henne knappt att sätta sig inför det här hemma och det var likadant på tävlingen. Vi har inte kört med annan mottagare än mamma sedan vi tävlade appellen i våras, men det var inga problem det heller. Hon struntade bara i att sätta sig hos mottagaren, men hon stod åtminstone snällt kvar tills hon skickades. Hon har varit väldigt tjuvstartsbenägen på sistone både från mig och mamma. Det kändes på gränsen idag också, men det gick. Springa är kul!

Platsliggningen avstod vi sedan eftersom jag känner att vi inte riktigt är klara där än för tävling. Vi behöver mer träning på platsliggning för sig och mer träning med skott för att det ska kännas säkert. Hon är lite ung och oerfaren där än.

Så totalt fick vi ihop 497 poäng, kom 2:a och blev uppflyttade till Högre klass spår. Kul!

Filmer från lydnaden:

Något mer värt att nämna, eftersom det var ett tag sedan jag bloggade, är att vi även har debuterat i agility. På vår debut lyckades vi vinna en klass och tog vår första pinne. Himla kul det också.

Här är en film på vinstloppet:

Nu blir det bara några agilitytävlingar till under hösten, så satsar vi på högre klass spår till våren hoppas jag och kanske debut i lägre klass rapport.

Annonser

Första officiella resultaten

Vega i mammas famn under genomgången efter sitt MH

Nu börjar jag och Vega röra oss i lite mer officiella sammanhang. För ett litet tag sedan tävlade vi appell spår och blev uppflyttade till lägre klass med ett lydnadsprogram med fina poäng och en riktigt bra känsla, där hon presterade och betedde sig precis som hemma på träning, trots en väldigt nervös förare. Skönt! Vi har mest tränat för oss själv här hemma på planen, så det var lite nervöst att se hur hon skulle fixa tävlingssituationen. Men det känns väldigt bra inför framtiden med henne.

Igår var vi iväg i Borås och gjorde MH. Återigen en väldigt nervös förare. Man kan få smycket konstiga nojor för sig… Hmm… hon kanske inte leker? Hon kanske har stora sociala brister? Hon kanske blir superrädd och inte kan släppa de? Hon kanske är skotträdd i alla fall?

Superkonstiga tankar när man egentligen vet vad man har för typ av hund, men bara vill att hon ska få visa hur hon är. Vilket hon gjorde. Hon visade sin personlighet rätt bra tycker jag. Bara aktiviteten som förvånade mig en del eftersom hon alltid brukar vara så cool direkt efter hög aktivitet. Men hon blev taggad på min mamma som gick före oss och sedan stod hon och taggade på henne under aktiviteten, vilket jag tror kan ha spelat in där… eller så gjorde det inte alls det utan hon var bara varvad och sugen på nästa lek.

Hur som så visade hon att hon är tillgänglig med folk (men inte superintresserad av dem), har STOR leklust både när det kommer till lek med föremål med förare/testledare och på jakt. Hon blir inte så där jätterädd och är helt skottfast. OCH: hon verkligen ÄLSKAR att få springa. Vega hälsar att alla moment där det gavs möjlighet att få springa var de bästa. Jag kunde inte låta bli att fnissa lite åt henne på avståndsleken. Man kan väl summera den övningen som så att de tyckte att rapport nog passade henne rätt bra…

Skönt att ha MH:t gjort och att fått appellen avklarad. Nu är det bara röntgen kvar. Den ska göras om två veckor. Håll gärna en tumme eller två.

Tack mamma för sällskapet och tack till Lisa som filmade. Kul att träffa Monika där, som också gjorde MH, och väldigt trevligt att både Camilla och Lisa kom dit för att titta på min lilla älskade Vega. Trevligt att träffa er igen också.

”Jättemysig hund” kallade beskriven henne och här kommer filmerna på den mysiga hundens MH:

Allroundaussien Kiwi

Kiwi

Idag var mina föräldrar i Kil för att tävla högre klass spår. Tävlingen började inte så bra med en platsliggning där hunden bredvid Kiwi for iväg som skjuten ur en kanon när första skottet gick, vilket överraskade Kiwi så hon satte sig upp. Inte så mycket att säga om det, hon är inte så van vid sådant så hon behöver mer träning på knepiga situationer helt enkelt. Lite otur bara att den hunden låg bredvid just henne. Sedan var det dags för spåret. Bakspår och en pinne kort blev resultatet där. Strax därefter var det dags för uppletandet, där hon fick in 2 föremål varav ett av föremålen var hon ensam om att hitta och ta in. När detta var gjort stod det klart att de hade fått ihop tillräckligt med poäng på specialen för att klara en uppflyttning MEN de behövde då få till en bra lydnad med tanke på att de redan hade tappat en massa poäng på platsen där, så förhoppningarna var väl inte jättestora men tummarna hölls hårt. Tävlingen flöt på i ett rasande tempo i värmen och inga pauser togs, så jag kan tänka mig att det var ganska hårt för hundarna idag.

Pappa och Kiwi inledde med 9-9 på fria följet och sedan fortsatte allt med lite varierande siffror. När det var dags för prisutdelning visade det sig att de kom 2:a och precis hade klarat gränsen för uppflyttning till Elitklass. Yey! Så nu har MiVinna’s kennel ännu en brukshund i eliten. Så himla roligt 😀 Extra roligt var det förstås att i efterhand få höra allt beröm bägge domarna hade öst över Kiwi idag. De tyckte att hon var en fantastiskt trevlig hund med en helt fantastisk utstrålning.

Kiwi är nu uppe i högsta klassen i både bruks spår, agility och lydnad och detta med tre olika förare! Utöver detta har hon även ett leg i Open Ducks ASCA-vallning och ett r-cert på utställning. Det borde väl kunna klassa henne som en riktigt bra allroundaussie tycker jag 😀 Ja, ni har rätt: idag blev det ett riktigt skrytinlägg, men ibland får man göra så. Blev så himla glad över Kiwis och pappas uppflyttning idag!

Och som grädde på moset så lyckades Ida och Nessie (MiVinna’s Beldeine) vinna hoppklass 1 idag, ta pinne och blev uppflyttade till hoppklass 2. De fick dessutom ihop full pott (100 poäng) och delad vinst i nybörjarklass på rallylydnadstävlingen i fredags! Grattis!

Uppflyttad till högre klass spår!

Elit, 2 år

Idag for jag, Clas, Vinna och Elit iväg till Göteborg för att jag skulle tävla lägre klass spår med Elit. Vinna fick följa med för att hon nyss har börjat på hög dos kortison och därmed behöver ut och kissa ganska ofta. Mer om det i ett senare inlägg. Stackaren tyckte nog att det var oerhört orättvist att det bara var Elit som fick komma ut och göra allt skojigt hela dagen.

Jag var lite nervös inför tävlingen eftersom jag hade hört att det skulle vara granatsprängningar på militärområdet intill klubben och jag hade hört att det lät något så otroligt mycket och hela marken skakade. Vi klarade oss dock ifrån det under de individuella lydnadsmomenten, så det var bara platsen och budföringen det drabbade, men det lät inte alls så farligt som jag hade väntat mig så det var skönt.

Vi började med spåret på morgonen. Jag har nog aldrig någonsin känt mig så klantig i spåret som jag gjorde idag. Great dog, shame about the handler skulle man kunna säga. Först var jag lite slarvig med påsläppet, men Elit löste det bra trots min fadäs så vi fick ändå 10/9,5 där. Sedan RAMLADE jag i första vinkeln och tappade linan. Hon brukar spåra i ett ganska behagligt tempo så det brukar inte vara några problem att få tag i den, men den lyckades undkomma mig hela tiden den här gången och Elit satte allt högre och högre fart. Jag vågade inte hejda henne när vi var så där i början av spåret heller eftersom hon inte är tillräckligt rutinerad för det och hon har tidigare kunnat bli lite frågande då när jag släpper på henne igen. Så här i efterhand inser jag dock att det hade varit bättre att stoppa henne. Jag trodde att jag skulle få tag i linan snabbt men det fick jag inte. Fick springa som en galning efter henne en bra stund innan jag fick tag på henne igen. Därmed missade vi två apporter där. Suck, vad klantig jag kände mig då. Men sedan flöt det på fint. Vi missade även sista apporten innan slutet. Tror att hon gjorde en liten lätt avstickare där. Slutet hittade hon dock finfint.Så 4 + slut blev det i slutändan och en skamsen matte som kände sig jäkligt klantig. Nu blev jag dessutom än mer nervös för resten eftersom vi då behövde få poäng på budföringen för att klara det (och hon har bara gjort budföring med skott en gång tidigare) och relativt höga poäng på lydnaden). Det hade varit lite skönare att få starta med fullt på spåret om man säger så.

Lydnaden gick sedan helt okej. Lite missar här och var, framförallt på de momenten som hon inte kan så bra än.
Linförigheten kändes fin. Läggandet under gång likaså. Framförgåendet fick vi ett stopp på andra sträckan. Det var många hundar som reagerade på den fläcken och jag undrar om inte Elit fick tag i en godisbit som någon hade tappat där. Hon har dock inte gått ett helt länkat framförgående sedan vi tävlade appellen i höstas så jag är ändå nöjd med hur fint hon gick.

Inkallningen började hon typiskt nog klia sig lite när jag hade lämnat henne. Krypet gick bra. Likadant som det ser ut på träninge. Inte särskilt färdigt moment, men helt okej. På apporteringen hade hon ett jättedåligt gripande. På hoppet körde vi en ny variant: hopp, backa, sitt, ligg, hopp 😉 Inte riktigt rätt, men den träningen har vi precis tagit upp igen så det var inte så konstigt att det gick dåligt.

Platsliggningen fick vi 10 på. Hon fuskade dock och låg inte med hakan i marken. Fem minuter är låååång tid kan jag säga. Hon var duktig med störningen av ett gäng änder eller liknande som flög upp från diket bredvid hundarna och när rottisen bredvid henne gick upp på platsliggningen och först gick, men sedan galopperade bort till husse. Jag blev förvånad när jag hörde skotten. Det lät typ som en liten knallpulverpistol. Det påverkade väl att jag hade vinden i ryggen och att militärfältet sköt med lite tyngre grejer så de här skotten bleknade lite i jämförelse.

Budföringen gick tack och lov bra. Den var jag nervös inför eftersom vår uppflyttning hängde på den och vi inte har gjort det här momenten tillräckligt mycket. Det var lite svåra förutsättningar då de fick springa på diagonalen över planen och skytten stod i diket utmed den kanten vi skickade från, vilket gjorde att de flesta hundarna sprang till honom istället för till mottagaren. Liiiite nervös när jag såg detta kan man säga.. Ännu mer nervös blev jag när jag skickade Elit, hon sprang först framåt, men fick sedan syn på skytten och började springa mot honom en bit innan hon kom på sig själv att det där var ju helt fel person, bytte därmed kurs och sprang fint in till mottagaren. Puh! Där hängde vår uppflyttning på en skör tråd kan man säga. Elit vill tydligen ge matte lite extra spänning här i livet.

Domare idag var Bengt Hallberg och Göran Billstedt och vi var på GMBK och tävlade.

Poängen såg ut enligt följande:

Lydnadsmoment:
Linförighet: 10/9,5
Framförgående: 5/0
Platsläggande: 10/10
Inkallande: 9,5/8
Krypande: 8/9
Apportering: 8,5/8,5
Hopp: 6/5,5
Platsliggande med skott: 10/10
Summa lydnad: 250,5/233,5 = Medelpoäng: 242 poäng

Specialmoment:
Påsläpp på spår: 10/9,5
Spårning: 7/7
Budföring: 9,5/10
Summa special: 235/234,5 = Medelpoäng: 234,75 poäng

Totalpoäng: 476,75 och uppflyttad! En fjärdeplats av 8 blev det också. Inga höjdarpoäng totalt sett, men det räckte till en uppflyttning och det var huvudsaken idag 😀

Fler MiVinnare har även varit ute i brukset den här helgen. Cathis och MiVinna’s Beidomon (Dobby) blev uppflyttade till lägre klass spår igår och samma dag blev pappa och MiVinna’s Amistar (Kiwi) godkända i högre klass spår. Grattis till er!

Lydnaden:

Platsliggningen:

Budföringen: