Elit, 2,5 år

Bloggandet har det visst varit lite stiltje i på sistone. Anledningarna till detta är väl egentligen flera. Först hann jag inte med allt som hände och kände att det skulle bli ett berg att uppdatera allt så som jag verkligen ville. Sedan slog sömnbristen in. Jag har inte sovit riktigt på drygt en månad. Den här veckan har det varit lite bättre ett par nätter, vilket direkt gör stor skillnad på mig. Dålig sömn = deprimerad Emelie utan kraft att göra någonting. Men nu försöker jag i alla fall ta tag lite i bloggandet igen genom att göra någon sorts sammanfattning av det som har hänt. Troligtvis kommer jag missa en del, men that’s life.

Vi börjar resultatmässigt:

– Lyxa och Kiwi ur första kullen har blivit godkända i elit spår. Roligt med två hundar från kenneln som nu är och kämpar i eliten i brukset.
– Lyxa har blivit rasmästare i Elit lydnad. Hon har dessutom samlat på sig en massa fina SM-poäng och det verkar rätt klart till att de har kvalificerat sig till lydnads-SM nästa år!
– Melvin ur andra kullen har tagit ett 1:a pris i lydnadsklass 2 så nu är han i klass 3 tillsammans med sin syster Elit.
– Nessie ur andra kullen har vunnit en hoppklass 2 och tagit pinne.
– Kiwi har tagit ytterligare ett r-cert i utställningsringen.
– Elit har fått ytterligare ett excellent på utställning.
– Elit har debuterat i hoppklass 3 och har lyckats göra några felfria rundor och hamnat precis utanför SM-pinne plats ett par gånger.
– Vinna har gjort comeback på agilitybanorna och slog till med en dubbelnolla direkt och en SM-pinne.

Någonting som inte har blivit gjort är debut i lydnadsklass 3 och MT med Elit. Vi har varit anmälda till fyra lydnadstävlingar men har tvingats stryka oss från allihop. De första två löpte Elit på (vilket var extra synd eftersom vi var i högform då), den tredje (rasmästerskapet som jag hade sett fram emot så) låg jag hemma med feber och Elit mådde inte riktigt bra hon heller. Den fjärde mådde Elit fortfarande inte riktigt bra på och jag var inte i så bra form heller. Så ingen flyt på lydnadsfronten just nu och nu finns det tyvärr inga fler tävlingar vi kan vara med på förrän i november. Seeegt. Jag hade även tänkt vara med på MT med Elit men vi kom inte ens med till lottningen då min anmälan tydligen hade kommit bort på vägen. Så det har inte riktigt gått vår väg på sistone kan man väl säga.

Någonting som däremot verkar gå vår väg lite mer just nu är Vinnas kamp mot anaplasman. I nästan två år har vi kämpat mot den där skiten och nu ÄNTLIGEN börjar jag se lite resultat. Jag säger som tidigare att hon känns bättre men inte bra, men nu känns hon ändå såpass bra att hon börjar visa sitt rätta jag mer och mer och jag börjar våga tro på en någorlunda ljus framtid för henne. Jag har tyckt ett tag att hon känns bättre men då hon har haft så diffusa symptom har det varit svårt att säga så mycket om det. Så på sistone har jag testat henne mer. Hon har bl.a fått spåra igen och jag blev så glad under spåret. Det var en ringrostig Vinna men ändock en Vinna som visade upp MIN Vinna i spåret. Jag har inte kunnat spåra med henne under den här tiden hon har haft anaplasma eftersom det helt enkelt inte har gått. I takt med att sjukdomen fick mer fäste i henne försvann min suveräna spårhund. Men nu verkar det alltså som att hon börjar kunna spåra lite igen.

Jag anmälde henne även till en agilitytävling för att testa henne även där. Tanken var att träna lite mer inför den men så blev jag sjuk och sedan sömnbristen på det så det blev inte särskilt mycket tränat. Jag tror inte ens att hon hade hoppat höga hinder sedan i mars/april när hon sjukskrevs igen. Jösses vad glad hon blev över att det äntligen var hennes tur att få tävla. Det fullkomligt lyste om henne när hon förstod att det faktiskt var vi som skulle tävla. Jag var extremt ringrostig ihop med henne. Väldigt sen och jag visste inte alls var jag hade henne. Men oj vad glad jag var när vi kom i mål efter det första loppet. Det var lite mer som det var när jag sprang med henne för ett par år sedan.

Att resten av tävlingen var en fruktansvärt jobbig kamp för mig som var alldeles för känslig, nere och trött för att jag hade sovit så lite så länge var en annan femma. Jag fick till och med låta pappa springa med Kiwi i ett lopp för att jag inte orkade. Men trots detta ser jag ändå tillbaka på den tävlingen med ett leende då den var ännu ett bevis för mig att MIN Vinna sakta men säkert kommer tillbaka.

Vårt allra första lopp tillsammans på tävlingsbanorna efter den långa sjukskrivningen:

Ett av Elits klass 3-lopp:

Just ja, och så har vi skaffat två kattungar. Sammet och Siden. Mer om dem en annan gång. Ni får nöja er en bild var på dem. Sammet är den svarta och Siden är då den sköldpaddsfärgade.

Sammet

Siden

Annonser